Hur hanterar mig att bli dumförklara?

Jamen, TS missförstår och ger då en kommentar som inte riktigt passar in i sammamhanget.

När sambon då himlar med ögonen eller ger negativa kommentarer, istället för att bara förklara det som hon missförstod , så väljer han ett respektlöst sätt att bemöta henne på.

Tyvärr har TS blivit utsatt för sådan respeltlöshet från sin far, det är därför hon hamnat i ett förhållande med en likadan man. Hon skulle dragit sig undan honom tidigare annars, hon hade aldrig blivit sambo med honom om hon hade haft bra föräldrar.

Om jag ska vara ärlig så skulle det bara bättre om du hittade en man som är lite mer som du själv är i sättet, eller en man som har överseende med att du missförstår ibland,  och då tålmodigt förkarar vad du inte har förstått. Inte börjar förlöjliga dig eller himla med ögonen.

Ta stöd i individiella.samtal på habiliteringen på regionen, du har laglig rätt till 8-10 samtal med kurator enl. LSS, om du har en autismdiagnos.

Sakfel i en fråga behöver rättas, annars är det ju ingen id'e att samtala med varandra alls, (om det inte är en ren struntsak som dislussionen handlar om).

TS försöker förstå och sedan ge en kommentar. Ja, hon kan fråga fler öppna frågor som;  "kan du förklara det lite närmare?" eller "hur tänkte du att det har ett samband?"  eller liknande frågor. 

Men det kommer ändå att bli missförstånd ibland och att förlöjliga TS verkar ju vara det vanliga. Så jag undrar  om det kan bli bra på längre sikt att vara tillsammans med den mannen. Han och hans vänner är respektlösa. Man kan se om det kan ändra sig om TS ställer fler frågor. Ä dtar det sig inte behöver TS nog fundera om hon vernligen vill vara tillsammans med den mannen.

Det ska stå: "ändrar det sig inte så behöver TS fundera på om hon verkligen vill vara tillsammans med den mannen."

TS tror ju att det finns ett sakfel som behöver rättas i samtalet, när hon har missförstått något. Hon vet inte om det är ett sakfel eller inte.

Du utgår i tankarna från mannens perspektiv, som anser att det som han själv har sagt inte är ett sakfel (vilket kan vara helt sant, men kanske inte alltid). 

Det är bra om TS frågar när hon tycker att mannen sagt något som verkar konstigt! Mycket bättre än att rätta mannen, innan hon har fått frågan utredd.

Men det säger något om att mannens inställning till TS, att han alltid driver med henne när hon har missförstått, istället för att förklara.