Konfirmation

Ja man "brukar" ha en mindre mottagning hemma  med typ smörgåstårta/fika där man samlar närmaste familjen som då också har besökt själva konfirmationen i kyrkan. 
Konfirmationen är samtidigt som en högmässa i kyrkan kl 11 på förmiddagen och räknas vara klar senast 13  , sen brukar det vara puss och kram på kyrkbacken, lite fotografering och sen åker man hem till sin mottagning. 

Man ger några små paket . Typisk present är en tunn guldkedja och ett litet kors , någon liten peng och kanske några örhängen och nån liten sak.  Typ så...

I övrigt förväntas det att ni är där på konfirmationen samt att ni fortsätter låta henne utöva sin tro om det är vad hon vill. 
Kyrkan har inga övriga krav .

Jag är båda konfirmerad och har varit konfirnationsledare i svenska kyrkan. Konfirmationen är ofta en rätt stor grej för dem som väljer att göra det, men jag skulle säga att det är träffarna och lägret som är huvudgrejen, och själva konfirmationen en ceremoniell avslutning. Det kan skilja sig mellan olika präster men det pratas mycket om inte bara om religionen som spdan utan om existensiella frågor, värderingar, etik och moral, medmänskighet - sånt som jag tänker kan vara väldigt viktigt för tonåringar på väg från barndomen till vuxenlivet. Om man känner att det inte är rätt så KAN man också välja att faktiskt inte konfirmera sig efter att man gått igen träffarna. Man ska göra det som känns rätt och sant för en själv. 

Så från er familj förväntas inte jättemycket, men en del. Familjen brukar komma till kyrkan och titta på högtiden, och sen ha ett litet firande hemma för släkt och vänner. Det behöver dock inte vara märkvärdigare än en fika. Man brukar ge en gåva till den som konfirmerats. Traditionellt får den konfirmerade ett halsband med ett kors, men det kan vara något annat också, som minne av konfirmationen. Jag tänker att om ni är ateister och kanske inte bekväma med att ge ett kors så skulle man kunna ge tex en ljusstake, prydnadsföremål, annat smycke eller fin bok med orden till minne av konfirmationen och datumet. 

Viktigt att man får göra precis som man vill med firande och presenter, men nu frågade ni ju vad som är vanligt! 

Mycket sekulär familj där barnen är döpta?

Inget av barnen är döpta. Inte heller jag eller pappan. Inte heller mina föräldrar. Vi har ingen relation till kyrkan helt enkelt.

Fram till 1950-talet var det väl rätt mycket utomäktenskapliga fattiga södermalmsbor i släkten. De var väl inte så kyrkliga och sannolikt inte särskilt väl sedda av kyrkan. Sen blev det flytt till Vällingby.  Radhus, studier och klassresa men skepsisen mot kyrkan har levt kvar.

Jag vet att de gör mycket bra numera och är väldigt inkluderande. Får nog medge att jag är lite perplex men har inget emot att ge henne ett kors. Vi respekterar såklart hennes val, det är därför vi vill ha tips! Känner inte många som är konfirmerade ens i min egen generation...

Tack för bra info!

Vilken klok och modig dotter du har! Följer sin väg gör det hon vill och tror på. Du har fått förklarat hur konfirmation går till och vad som är vanligt och brukligt. Tycker att du faktiskt får engagera dig lite och ta reda på vad som förväntas av dig som förälder. Det här är ett skitviktig steg din dotter gör och hon ska stöttas till 100%. Vad det leder till får tiden utvisa.