• kaffe

    Barnets pappa är död. Ska jag berätta?

    Blev gravid när jag var 25. Pappan till barnet var en mina då bästa vänner. Vi kan kalla honom J.  Vi hade sex en gång på fyllan. Efteråt ångrade vi oss båda. Vi pratade om det en gång sen aldrig mer. Vi hade en nära relation ungefär på samma nivå som två syskon. Hängde jämt men att gå steget längre kändes lite som incest. Att vi skulle bli ett par fanns inte på kartan. 


    När jag insåg att jag var gravid var det för sent för abort. J hade träffat hon som sedan blev hans fru. Jag ville inte ställa till något så jag höll tyst. J fattade nog men han nämnde aldrig något. Vår vänskap fortsatte genom alla år  fast i mycket mindre omfattning. Tror att J blev lika lättad som jag när han som sedan blev min man tog tog mitt barn till sej och blev som en pappa till honom. Mitt barn visste att han hade en annan biologisk far men han ville aldrig prata om det så jag la det samtalet på framtiden. 


     


    Så kom framtiden ifatt. Nu 20 år senare har J dött. Hans fru och barn har ingen aning om att det finns ett barn till. Jag står i valet och kvalet hur jag ska göra nu. J var stenrik. Det finns ett arv efter honom på några hundra miljoner. Om det hade varit jag som varit arvtagare hade jag av respekt till J:s familj struntat i det men nu är det min son det gäller. Han har ju om det ska gå rätt till rätt att ärva sin far. En liten del av mej vill ta den enkla vägen och hålla tyst, men sen finns en del av mej som också säger att det är inte min sak att styra över. Snälla ge mej råd.

  • Svar på tråden Barnets pappa är död. Ska jag berätta?
  • Ezmeraldah
    Anonym (Sara) skrev 2025-05-02 23:03:32 följande:

    Du skriver bara konstigare och konstigare saker.. Men ja om det är sant har både du och pappan gjort fel. 


    Och vad menar du att det hade gjort för skillnad om han hade gått bort när han var 70 eller 80 när det gäller arvet? Det hade väl varit samma problem då. 


    Men lämnar det nu för jag tror att antingen allt du skriver eller åtminstone en del av det är påhittat.. Lycka till! 


    Ja men nu ÄR pappan död så lite sent att tänka på det nu... 
  • Ezmeraldah
    kaffe skrev 2025-05-02 22:28:21 följande:

    Jag sa att jag var gravid och där avslutade J samtalet med att det var ingenting han ville och typ vände på klacken och gick och låtsades som ingenting. Räknar inte det som ett samtal. Så nej vi pratade inte om det. Jag minns att jag kände mej rätt avsnoppad.


    Gång 2 var några år senare. Han var full och och gjorde sej lustig över att sonen liknade honom. Jag sa någonting i stil med du fattar nog varför vi kanske ska göra ett test? Blev lika avsnoppad den gången.


    Nej, jag trodde inte han skulle dö innan 50. Brukar du tro det? 


    Jag gjorde fel, men vet du jag skäms inte. Jag var 25. Jag gjorde det jag trodde var bäst då. Men om jag ska skämma, går pappan helt fri? Är det bara jag som gjort fel enligt dej?


     


    Din bästa vän behandlade dig så? Fruktansvärt svek. Tycker inte att J verkar vara nån bra person. Han svek sonen också. Jag tycker att du ska berätta för sonen vem hans biologiska pappa är men strunta i arvet. 
  • Anonym (Mamma via donation)
    Ezmeraldah skrev 2025-05-02 23:57:57 följande:
    Om man säger att man inseminerat sig på klinik utomlands då? Måste man visa läkarintyg för Socialnämnden? Kontaktar de kliniken? 
  • Anonym (Mamma via donation)
    Ezmeraldah skrev 2025-05-02 23:57:57 följande:
    Om man säger att man inseminerat sig på klinik utomlands då? Måste man visa läkarintyg för Socialnämnden? Kontaktar de kliniken? 
    OT men: Då tar man med kvittot eller intyg från kliniken där det framgår att man behandlats med donerad sperma. Samt intygar att man inte haft oskyddat sex under samma period. Då avslutas faderskapsutredningen då det inte bedöms kunna gå att hitta fadern.

    Tuff sits TS. Jag hade ändå lyft frågan nu, även om det blir en negativ upplevelse för sonen, änkan och syskonen. J bör ju själv ha vetat att det skulle kunna bita honom i svansen en dag. Trist för din son att aldrig kunna få en relation till honom dock. 
  • Anonym (Sara)
    Ezmeraldah skrev 2025-05-02 23:57:57 följande:
    Om man säger att man inseminerat sig på klinik utomlands då? Måste man visa läkarintyg för Socialnämnden? Kontaktar de kliniken? 

    OT och någon annan har redan svarat men svarar iallafall. Min dotter har en kompis som blev till på det sättet i Danmark och hon vet alltså inte vem hennes biologiska pappa är. Det är absolut inte svårt att visa papper på att man har inseminerats på klinik utomlands så då gör man det helt enkelt. 


    Det är något som mamman kan förklara för barnet sen, jag förklarade för min dotter också sen när hon undrade om kompisen.. Det fanns tydligen till och med en barnbok som hjälpte till att förklara som mamman hade läst för sin dotter. Det är inte alls samma sak som när en pappa låter bli att ta ansvar (åtminstone ekonomiskt, han är skyldig att betala underhåll) för sitt barn eller när en mamma medvetet ljuger för myndigheter och för sitt eget barn.

  • Anonym (Sara)
    Anonym (Leva) skrev 2025-05-02 22:36:14 följande:
    Pappan gjorde fel som inte tog ansvar, han hade i alla fall försörjningsplikt! Absolut!

    Ingen av er valde att bli föräldrar.

    Men varför skämtade han om barnets utseende vid ett senare tillfälle, ni hade ju redan pratat om att han var pappan då när du blev gravid? Hela den här tråden är konstig.

    Ja det låter jättekonstigt , han visste ju att det var hans barn.


    Och att de sitter och dricker tillsammans men det känns lite för jobbigt att prata om att de har ett barn tillsammans, 

    Att ta det efter han har gått bort och kanske behöva be hans fru och barn gräva upp honom känns däremot inte jobbigt alls. Stackars hans familj och sonen om det mot förmodan är på riktigt. 

  • Anonym (Leva)
    Anonym (Sara) skrev 2025-05-03 08:35:17 följande:

    Ja det låter jättekonstigt , han visste ju att det var hans barn.


    Och att de sitter och dricker tillsammans men det känns lite för jobbigt att prata om att de har ett barn tillsammans, 

    Att ta det efter han har gått bort och kanske behöva be hans fru och barn gräva upp honom känns däremot inte jobbigt alls. Stackars hans familj och sonen om det mot förmodan är på riktigt. 


    Jag vet inte om det är synd om pappans familj, barnet blev ju till före mannen träffade sin blivande  fru, det var inget svek på det sättet.

    Hela svårigheten  faller tillbaka på att han inte tog ansvar den gången som pojken var liten.

    (Om nu detta är en riktig tråd.)
Svar på tråden Barnets pappa är död. Ska jag berätta?