Skulle ni flytta? Flytta tillfälligt?

Varför?

Räcker väl att dottern flyttar till ett nytt ställe. 

Du vet ju inte ens om hon klarar studierna än, hon kanske vill hoppa av eller byta studieort efter ett år bara?

Jag hade inte flyttat för det, låt du henne pröva sina vingar först och se om det är i den staden hon kommer att bo hela sin utbildning först.

Hade inte flyttat.

Jag gjorde samma sak själv när jag var 16. Gymnasium på annan ort, nästan 90 mil hemifrån. Min mamma "lekte också med tanken" på att flytta efter mig. Men det hade ju varit ett helt själviskt beslut, utifrån sina egna nojjor, oro, kontrollbehov med mera med mera, utan att egetligen tänka på mig och mina behov. Bland annat behovet att komma HEM emellanåt. Även om det är roligt och spännande att vara långt ifrån det gamla vanliga i den åldern så var det bland annat pga tanken på det trygga, vana som gjorde att jag klarade av det. Att veta att jag hade mitt vanliga rum, i mitt vanliga hus, i mitt vanliga bostadsområde, om jag hade ångrat mig, vilket jag gjorde flera gånger, men efter en stund i tryggheten någon helg eller lov gjorde att jag ändå kunde återvända till skolan. Tryggheten fanns kvar.

Så tänk flera varv.

Nu var jag ett par år äldre än din dotter när jag gjorde en motsvarande flytt, men att komma långt bort från föräldrarna var en av grejerna jag gillade. 

Jag flyttade också hemifrån i gymnasiet men hade cirka 7 mil då. Åkte hem kanske varannan, var tredje helg. De klasskompisar som hade ca 50 mil åkte bara hem på jul och sommar. Jag har inga problem med att hon flyttar men det är väldigt långt för en nybliven 16-åring. 

Om du flyttar från er hemort kanske din dotter inte vill flytta. Om man flyttar långt bort vill man kunna åka hem på lov och helger och det kanske inte känns lika lockande att åka och bara hälsa på mamma på en ort man inte har några vänner. Sen tänker jag att det kanske inte blir så bra för dig heller att flytta någonstans om avsikten redan från början är att du bara bor där tillfälligt. 

Längre kan på sätt och vis vara bättre vad gäller att åka hem. Jag flög ju till exempel, eller tog nattåg. Hade jag bott närmare hade det tagit längre tid och varit krångligare

Nej jag tycker inte det låter riktigt klokt faktiskt. Tror också det är att kunna komma hem som är en del av att det känns möjligt att ens tänka sig att flytta i den åldern. Att åka till dig i en annan främmande stad förstår jag inte riktigt vitsen med. Tänker du att hon åker till dig varje helg då? Jag tror det blir konstigt för henne att åka till ytterligare en främmande stad för att vara hos mamma, hon kommer ju vilka träffa vänner. Då är det nog bättre att åka hem lite mer sällan men då kunna vara i det vana och trygga och kanske träffa kompisar på hemorten. Du kan väl också åka och hälsa på henne så ni kan ses oftare om ni vill.

Jag tycker att det låter som en dålig idé.
- Hon kommer att vilja komma hem till sitt rum, sina saker, sina vänner, sina släktingar, saker som finns på orten, osv, inte bara till sin mamma.
- Det blir väldigt krystat umgänge i en liten lägenhet/husbil varje helg, med bara dig att umgås med...
- Det är extremt "cringe" om du flyttar efter henne... 
Jag antar att hon kommer att komma hem på novemberlov, sportlov och påsklov under terminerna. 50 mil borde funka att åka även för långhelger som tex. denna helgen. 
Du kan ju åka till henne typ två gånger per termin, och ta in på något boende i närheten av skolan. 
Ni kan också ses någonstans i mitten - om du tex bor i Värmland och hon går i skolan i Skåne kan ni ta en helg i Göteborg.

Jag ser inte meningen med att du flyttar. Hon växer upp och flyttar ut. Du, hennes gamla vänner och släkten finns där när hon kommer hem. Det är en trygghet för henne. Du kan också åka och hälsa på henne.

Jag flyttade 50mil för att gå på gymnasiet. Visst, det var mycket hemlängtan första halvåret, men också roligt och lärorikt. Jag åkte hem en gång i månaden.

Så roligt att din dotter har hittat en utbildning hon vill gå, och att du har möjlighet att låta henne göra det! 

Mm, rimliga argument. Jag tror ni kan ha rätt. 

Det är dock troligt att jag kommer göra en flytt ändå, har som sagt vänner och familj inom en timmes resa, men den stad vi bor i är det mindre av det. Känner mig tveksam till att bo kvar för alltid här. 

Låter som att det är taskigt att hon inte får gamla hemmet och hemstaden att komma hem i, men är det rimligt att hålla fast vid bara för det?

Avvakta lite och se vad som händer. Sen, om tre år tar hon studenten och då ett helt annat läge

Om du inte trivs där ni bor så kan det väl vara läge att överväga flytt ändå på sikt, men till ett ställe där du tror att du kommer att vilja bosätta dig permanent. Har du pratat med din dotter hur hon känner inför att gå sin utbildning om du flyttar? Annars är det ju så få år kvar tills hon är vuxen ändå och då kan du ju flytta vart som helst när hon ändå ska stå på egna ben.