Vem av oss har skev matsyn?

Vad har ni som vårdnadshavare och föräldra landat i och vad tänker ni göra?

Om du läser din egen text en gång till, diskuterar med pappan, kommer ni nog fram till rätt svar.

Det ligger i en människas natur att äta sig mätt eftersom förr i tiden, när det var osäkert så visste man inte när man skulle äta igen. Sen så får man olika syn på mat och mycket annat hemifrån. Men om det är så att barnen får ont i magen så får du be din morsa och gör a mindre portioner, barnen kanske kan äta två pannkakor var istället för tre m.m. sen att man småäter under dagen gör väl ingen om man rör på sit tillräckligt så det är ju lite av en störning i samhället överlag. Folk rör sig mindre, småäter ändå och blir feta, that's how it works.  Men ja, varken du eller era, dina och din partners föräldrar är "störda", det handlar med om olika vanor. 

Menar du att de tvingar barnen att äta så mkt, eller väljer barnen själva att äta så mycket? 

Får en känsla av att ni begränsar barnens matintag hemma. 

Vi begränsar verkligen inte matintaget hemma! Barnen är mätta och belåtna, håller sig mätta till nästa måltid och är absolut inte underviktiga eller åt det smalare håller.

Mina föräldrar trugar och erbjuder. Då säger barnen inte nej. Om de inte vill ha, tvingas de så klart inte men det är många "liiite mer orkar du väl?".

Jag tycker att det låter som att ni alla är lite överdrivna, men åt lite olika håll. Ett av de bästa råden jag nånsin har fått har varit "Sånt som är instinktivt, ska man inte mixtra så mycket med" - dvs äta, sova, gå på toa, osv. Ibland äter man mycket, ibland lite, ibland nyttigt, ibland onyttigt - men behöver liksom inte prata om det och analysera det för mycket. Kanske både du och dina föräldrar skulle må bra av att släppa och tänka på annat!

Barnen får ungefär samma mat hos era respektive föräldrar som ni själva ger dom så på den punkten ser allt normalt ut.

Men frågan är om barnen blir trugade att äta så mycket eller om dom faktiskt ÄR så hungriga att dom äter sig proppmätta?

Hos er känns det som att ni begränsar intaget av mat och att dom faktiskt kanske skulle behöva äta mer. Att bli "mätt" på en coctailtomat känns mer som att dom förväntade sig få äta mera mat men blev nekad.   Varför skulle dom inte kunna få en till potatis eller en till pannkaka om dom nu är hungrig?  

Frukt och grönsaker är alltid bra men består av mest vatten och bukfylla så man blir snabbt hungrig igen. 

Ni har båda ett osunt förhållningssätt till mat. Under förutsättning att barnen är normalviktiga och friska så bör de få äta så mycket de vill. De vuxna bestämmer vad som ska ätas och barnen hur mycket, brukade de säga på bvc, och jag håller med. Du bör vara väldig försiktig med att inte överföra din restriktva hållning till dem. Mor- och farföräldrar ska få tillåta så mycket som barnen vill ha, men inte truga. 

Det enda jag skulle reagera på är att de kanske får för mycket socker hemma hos morföräldrarna. Glass, godis och fika en och samma dag, och dubbla portioner, är lite för mycket. Är barnen där bara en lördag då och då så är det väl ingen fara - ni kan alltid kompensera med att hålla igen på sockret hemma, men om de passas flera gånger i veckan så skulle jag som förälder satt upp regler som godis bara på lördagar, glass som efterrätt men inte mellis, eller ingen efterrätt om man ätit glass under dan. 

Barnen äter sig mätta! Men efter två rejäla portioner mat, är det bra om man känner efter om man är hungrig innan man äter en tredje portion, bara för att det är gott. Är de hungriga på riktigt, får de mer mat. Det håller sig också mätta mellan målen, men om de blir hungriga får de självfallet äta något, om det inte är precis innan måltidsdags.

Hemma är de mätta efter tre-fyra pannkakor. Hos mormor trugas det. "Ska ni inte ha en till? Jag har ju gjort så många!" "Ta mer sylt, det är gott, vill ni ha glass på också?" Det är väldigt få barn som säger nej till det.

Hemma fungerar magarna också utmärkt. Men efter mor- och farföräldrar har speciellt ena barnet ont i magen, blir lätt hård och alltid rejält uppblåst. Hen lider själv av det, eftersom det är obehagligt.

Men barnen äter sig mätta! Det äter ordentligt med mat, men har de ätit två rejäla portioner mat, får de ta en grönsak. Är de fortfarande hungriga efter det får de mer mat eller en knäckesmörgås om maten skulle vara slut. Hemma är de mätta efter en frukost på ett ägg, en skål yoghurt och smörgås med pålägg. Skulle de vara hungriga får de självfallet mer. Skillnaden är att det trugas hos mor- och farföräldrar. Barnen ska äta så mycket att de ser i kors.

När jag var där senast med barnen, hade de ätit fem pannkakor var med rejält med sylt. De var proppmätta. På väg för att tvätta händerna, trycker min pappa in en godis i munnen på ena barnet, liksom i farten. Då hade barnen redan fått i sig glass på förmiddagen och massa sylt till pannkakorna, men ändå det ska det tvångsmässigt i mer sött.
Vi äter absolut sött här hemma också, både godis, glass och fikabröd. Men inte allt på en gång och inte alltid. Har vi ätit pannkakor med sylt till lunch, fikar vi inte sött till eftermiddagen.

Även om barnen bara är där en natt i taget, blir det påverkan på magen för det ena barnet. Så något är uppenbart inte rätt med matintaget där.

Men självklart äter barnen olika mängd mat beroende på hunger och vad som serveras. De äter mer tacos än spenatsoppa eller linsgryta. Och så ska och får det självfallet vara. Det jag motsätter mig hos mina föräldrar är det eviga proppandet och trugandet för att barnen ska äta mer. Plus mängden sötsaker som måste in i munnen.