Bo med folk med samma samhällsklass

Jag tycker det låter lite väl optimistiskt att tro att man kan planera så i detalj hur ni ska leva, vilka ni ska semestra med och vilka barnen ska leka med. Hur gamla är era barn? har de kompisar där ni bor nu? Vilka umgås ni med idag? 

Om ni känner att den där lägenheten är jättefin och ni gärna vill bo där - så gör det! Men gör det inte för barnens framtida kontaktnät. 

Handlar ju mer om att barnen inte socialt ska hamna utanför. Barnen är små. Handlar inte om att vi ska göra massa saker med grannarna utan mer själva upplägget att vara den fattigaste ungen i hela skolan. När alla andra barn gör vissa saker kommer våra barn aldrig kunna hänga på. 

Tar vi den här hyresrätten kommer vi dessutom inte ha råd med någonting annat. Men bor vi i det området jag vill så kommer vi utan problem kunna göra flera resor per år. Även om det är enklare resor. 

Jag tycker du tänker sunt TS, att barnen har alltför olika villkor mot omgivningen blir nog inte helt lyckat. Du skriver om hyres och det är kanske inte realistiskt att äga ett boende där ni är men jag vill ändå kasta in följande:

Vi har bott i helt vanligt radhusområde tills barnet började högstadiet. Då lärde det sig att vi hade det ganska bra ställt ekonomiskt och att man bör vara tacksam för det, samt hur man anpassar det man gör med kompisar så att alla kan vara med (= ingen måste säga nej p.g.a. kostnader). Det är nyttigt att inte bara se Solsidan av Sverige anser jag, även om man har råd att bo där.

Sen flyttade vi in till en fin våning i stan, varje BRF har < 10 lgh. Vi träffas tre utedagar om året och rensar ut i källaren och planerar om trädgården och bestämmer lite. Då är normen att man pysslar ett par timmar och sen blir det räkmacka med champagne som boende turas om att bjuda på. Men vi är ändå medelklass och första generationen som har det gott ställt, och vi i huset förstår varandra. Amorterar mycket vid låg ränta, inspekterar, gör en del saker själva och följer underhållsplanen. Kort sagt är vi försiktiga och långsiktiga i vårt gemensamma ägande.

En närliggande BRF har ett antal flashiga egenföretagarfamiljer med dyra bilar osv, men som tyvärr inte är något bra på att förvalta fastigheten, och denna BRF är nu körd i botten. Ska man förvalta med någon som har helt annan ekonomi och ingen tid kan det snart bli ohållbart, och de som får ta smällen om det går galet är typiskt de som inte har råd att göra det. Den föreningen har nu höjt avgift två gånger på ett år, har tagit snabblån för nödvändig akut renovering och har börjat få dröjsmålsränta på räkningar. Ska bli spännande att se hur det fortsätter där...

Ja alltså jag vill ha ett område där det inte är för gigantiska skillnader. Där mina barn kan ha möjlighet att välja samma fritidsaktiviteter eller liknande som klasskamraterna. Där det inte är pengar som är orsaken till att vi göra olika saker. Där mina barn går med riktigt billiga kläder och dom andra har kläder för 5 tusen redan i lågstadiet. Mitt barn har ytterkläder både från polarn och pyret men även HM. Men jag köper inte ralph lauren och liknande? att inte ha råd när alla andra har helt andra förutsättningar tror jag inte blir bra. Det skapar nog mer ångest 

Det optimala är att bo bland människor som tillhör samma klass som man själv. då blir det att barnen har mycket gemensamt med de andra barnen i området, och har föräldrar som har råd med samma saker.

Jag och min man är välutbildade och höginkomsttagare och vi har alltid aktat oss noga för att hamna i områden med för många låginkomst- eller bidragstagare, inte minst för att det också brukar vara mycket otryggare i sådana områden, med kriminalitet  och våldsamma ungdomar och barn m.m.

Dessutom anser varken jag eller min man att vi har något gemensamt med sådant folk, då de ofta är obildade, banala och på en lägre nivå mentalt generellt.

Jo men det är stor skillnad på att bo i ett område där folk saknar lön men bara tar ut flera miljoner i utdelning per år och att bo i ett socialt utsatt område?. Så det står väl inte mellan att leva i total misär. Vi har en inkomst på 85 tusen tillsammans efter skatt per månad. Så vi tjänar inte dåligt?men vi har inte pengar i överflöd för det? 

Att vi har lön skulle inte funka i det området? där ska man ju nolltaxera helst. 

Bo med folk av samma samhällsklass behöver jag inte precis men det ska vara lugnt, tryggt och kännas säkert. Det är ju förstås viktigt att man kommer överens med de som finns i området. 

Du behöver antagligen inte bry dig så det inte är sånna gigantiska skillnader. Om normen är att ha en lägenhet för 16 miljoner minst och du hyr ett billigare boende och dina barn inte kan göra något som dom andra familjerna gör. Då är det inte kul. 

Nej det är inte så kul, då hade jag antingen inte brytt mig och bott kvar efter bästa förmåga eller rört mig till ett område med folk som mig. 

Så även om dina barn skulle bli lidande av detta skulle du inte bry dig? Vi pratar om att du har små barn som går på förskolan. Alla andra har heltidsanställda barnskötare hemma, alla har egen kock hemma och äger ett gods och liknande och själv kämpar du med att betala hyran. Handlar liksom inte om att man allmänt bryr sig om vad grannarna gör?