Han pratar om att fria

Var ärlig och säg hur du känner, han kanske tror att du hoppas på att han ska fria.

Han har absolut ingen anledning att tro det, så många gånger som jag sagt att jag inte vill det.

Du har ju varit tydlig, om han skulle få för sig att fria trots det är det bara att säga nej. Det är inte förbjudet...

Lite märkligt att han då håller på som han gör. Skulle han fria säg nej.

Mesigt att prata om att fria men aldrig göra det. Att fria ÄR ju när man ställer frågan. Han kommer nog aldrig fria. män som vill fria gör det!

Han har aldrig ställt frågan rakt ut, utan säger hur mycket han älskar mig, hur han längtar efter att få gifta sig med mig osv...

Jättesvårt, för jag antar att du fortfarande tycker om honom och vill vara tillsammans med honom?

Du säger inget om ifall han har egna barn, han kanske vill flytta ihop och ha barn med dig? I så fall är problemet större än ett ev. giftemål.

Sedan vet jag ett par som var gifta, men hade var sin lägenhet i alla fall, i närheten av varandra. Det finns många lösningar. 

När barnen flyttar ut kommer det kanske att kännas annorlunda för dig också, det kan bli tomt. 

Och på ålderns höst kan det vara tryggt att bo med någon.

Men det löser ju inte ditt problem här och nu

Han ville ha gemensamma barn i början, men han vet att det inte blir några. Jag tycker att han är för gammal för fler barn, så vill han ha det får han skaffa dem med någon annan. Det är tjugo år mellan oss, så "ålderns höst" kommer inte samtidigt heller och är väldigt avlägsen för mig. Min minsta är bara nio, så det är många år till boet är tomt.

Jag vill absolut inte gifta mig, oavsett var han bor.

Skit i honom !Lev ditt liv lycklig!

Jag vill vara med honom, men inte bo ihop.

Det du riskerar är att han känner sig ensam när han bir ensam) och söker sig bort från dig. 

Men jag kan förstå att du kan vilja bo ensam med hemnavarande barn.

"när han bor ensam" ska det stå.

Han kanske verkligen vill gifta sig med dig och pratar om det för att känna av din reaktion. Han kanske hoppas på att du ändrat dig. Jag tycker du ska vara tydlig och säga igen att du inte vill gifta dig och inte kommer ändra dig i den frågan. Blir ha ledsen så är det så och vill han vara med dig får han acceptera att förbli ogift, annars får han gå vidare och träffa någon som vill gifta sig. 

Åh vad jag är glad över att jag och nya kärleken ser lika på saker och ting. Båda har barn på varsitt håll. Ingen av oss ser oss som sambos innan barnen gått ut gymnasiet typ (mina går i mellanstadiet, hans yngsta i lågstadiet) och han är fullt medveten om att jag inte vill gifta mig.

Mina barns pappa ville gifta sig tidigt i vår relation. Jag sa nej. Sen dök det upp med jämna mellanrum. När vi fick barn blev det mer på allvar i samtalen, just för att göra det enklare om någon av oss avled. Dock blev det sinnessjuka bråk varenda gång vi bestämt att vi skulle göra det så det blev aldrig av. Väldigt skönt när vi sedan separerade även om bristen på äktenskap kostade mig pengar då han hade en del via jobbet i form av aktier. 

Jaha,frågab om bara vad du vill det viktigaste

Jag ville inte gifta mig med exet heller egentligen, men vi gjorde det för det juridiska, vilket jag var tacksam för vid skilsmässan. Han lurade mig på mycket pengar ändå, men jag fick iaf mycket mer än jag hade fått annars.

Ett äktenskap med nuvarande har jag bara att förlora på rent ekonomiskt, jag har ingen trygghet att vinna på det, så det finns verkligen inga argument att göra det ens av krassa skäl. Jag vill helt enkelt inte vara gift. Jag tycker det är bra som det är nu.