Så j…a trött på mitt ex.

Kommunicera endast om barnen. Ta all kommunikation via e-mail (inte via telefon, inte via ansikte mot ansikte).

Det hade jag gärna gjort, men hon vill ha en inte ha det så. Hon ringer nästan varje dag.

Visst handlar det om barnen, men de tar ju aldrig slut.
Det är precis som hon söker saker för att ringa.
Tilläggas, hon har ny partne.

Kan terapi ihop vara ett sätt för er att lära er samarbeta runt barnen?

Det går ju inte att säga om hon har rätt att vara arg på dig med den informationen.

Är du en sopa som inte hjälper med läxor, missar deras aktiviteter med skolan, aldrig är på ett föräldramöte, inte ger barnen mat i tid för att du själv inte är hungrig, inte respekterar barnets laktosintolerans så ena alltid har ont i magen när hen kommer från din vecka och andra föräldern får städa upp det och aldrig köper kläder till dem, då har hon ju rätt.

Och det var bara några få av alla saker som pappor gör fel, enligt deras ex.

Jag vet, men eftersom vi lev så många år tillsammans har det blivit ett mönster som är svårt att bryta.
När någon har brutit ner någon i fotsulorna tar det tid och växa ur dem igen till en full växt man.
mitt fel absolut, men svårt

Hon ringer. Och du svarar. 

Du skulle kunna säga åt henne att du inte vill att hon ringer dig mer än absolut nödvändigt.

Hur du uppfostrar dina barn är din ensak, ni behöver absolut inte ha samma gränser. Barn är så kloka att de förstår att det kan vara olika.

"Det får jag hos mamma."

"Ja, men inte hos mig."

Mitt ex ringde och klankade på mig om det ena och det andra. Till slut satte jag ner foten och sa: "Skicka hela listan." Och sen la jag på. Och kände mig befriad.

Jag känner själv igen mig i det du skriver. Jag och exet har nu sonen varannan vecka och det går bra nu. Nu har min son iofs npf men vi hade mycket tjafs mellan varandra efter det tog slut, det var ett par år sedan nu. Hon var lite så att hon ifrågasatte mig som pappa och det kändes inte roligt att känna att man inte räckte till. Men kommunikationen skulle jag säga är a och o för att få det att fungera så bra som möjligt. Man vill ju såklart att barnet ska ha det bra hos båda föräldrarna. Man måste ju kunna kompromissa med varandra och se till varandras bra sidor och vad man gör bra i sin uppfostran av barnet. Tyvärr för egen del så gick det så långt att jag och mitt ex kom till familjeterapi eller om det heter rådgivning idag men så här i efter hand känner jag att vi fick väldigt bra stöd därifrån och att det blev bättre efteråt. Idag kan vi umgås som vänner och det är inga tjafs som tidigare. Jag vet inte om du fick något tips här men du ska veta att du inte är ensam. Hoppas att det blir bättre mellan er. 

M