Sorgen att inte få en dotter?

Anonym (Mamma) skrev 2025-05-05 08:53:37 följande:

Känsligt ämne så TW.

Hur jobbar man med sorgen att inte få en dotter? Har två söner som jag älskar oändligt, men jag har samtidigt en saknad och sorg över dottern som aldrig blev. Och jag skäms så.

Jag har alltid stått väldigt nära min egen mamma, vi har rest ihop, gått på spa, pratat om allt och i vuxen ålder har hon varit både en mamma och en väninna. Jag är väl rädd att inte kunna uppleva samma med mina söner.

De är också utseendemässigt väldigt lika sin pappa.

Min man har ett mkt bättre förhållande till sin far än sin mor med, och hans far är den absolut yngste av barnens far/morföräldrar så barnen får också mest input från min mans sida och där är det just en kraftig övervikt på män. De är alla otroligt snälla män, men de är inte av typen som direkt går på spa med sina fruar eller vet vilken parfym hon gillar. Så jag är också lite smått oroad att mina söner helt enkelt tar efter det. Och jag blir då rätt ensam i familjen.

Jag skäms för hur jag känner då jag älskar mina barn, men ser hur andra mammor och deras döttrar verkar bonda i vuxen ålder och är så rädd att bli utanför. Jag lägger ned massor av tid på mina barn men ja, hur vet man om det räcker? Särskilt när de har så många vuxna män i sin närhet att knyta an till liksom som förebilder.

Min man vill absolut inte ha fler än två barn så den dörren är stängd.

Skaffa vänner istället för att förvänta dig att dina barn ska vara dina vänner när de är vuxna. Jag skulle inte vilja ha barn med dig som har den synen på barn som nåt slags sällskapsdjur till dig. Visste din man detta innan ni fick barn? Att du ville ha en lekkamrat, inte att dina barn skulle vara sina egna personer och skapa sig det liv de själva vill ha?

Anonym (näv)

Mon 5 May 14:20

#17

Anonym (Mamma) skrev 2025-05-05 13:52:50 följande:

Mår du bättre nu när du fått kräkas ur dig lite elakhet?
Gå och krama ett träd.

Och jag har på ingen plats skrivit att barnen ska vara lekkamrater eller allt vad du nu spyr ur dig. Bara att min egen erfarenhet är X och att jag kan sörja tanken på att kanske inte få samma band med mina barn.

Det enda du skriver är hur du vill att dina barn ska vara så att du kan få ut något av relationen med dem. Och redan nu sörjer du alltså de barn du har för att de kanske inte motsvarar din dröm om barn som du inte har. Det är rätt osmakligt, och man får hoppas att dina söner aldrig någonsin får veta att du har dessa tankar. Men dessa tankar i sig kommer säkert att påverka relationen så att du inte kommer dina söner nära.

Anonym (näv)

Mon 5 May 14:57

#21

Anonym (Mamma) skrev 2025-05-05 14:42:06 följande:

Och nej, jag sörjer inte de barn jag har. Läs om och läs rätt. Men du har redan bestämt dig exakt vad jag tänker och tycker, jag känner igen skribenter som dig på FL. Så jag avslutar att svara dina inlägg här eftersom du bara skriver med avsikten att vara utpräglat elak, inte att svara i tråden.

Du sörjer barn som inte ens finns utifrån en förutfattad mening om hur det barnet skulle vara, till skillnad från din förutfattade mening om hur dina faktiska barn kommer att vara och bli. Och detta utifrån dina behov av hur relationen med dina barn ska vara.

Jag tycker att det är sorglig läsning, och skulle bli mycket ledsen om jag visste att min förälder tänkte så om mig.

Anonym (näv)

Mon 5 May 14:57

#22

Anonym (Mamma) skrev 2025-05-05 14:38:46 följande:

Som sagt, gå och krama ett träd.

Nej, jag skriver på ett öppet forum.

Anonym (näv)

Tue 6 May 08:43

#40

Anonym (Normal) skrev 2025-05-06 01:20:32 följande:

Så du har aldrig varit besviken över någonting? All besvikelse handlar ju om att saker inte blev som man tänkt sig (förutfattade meningar, som du kallar det). Ingen skillnad här ju.

Själv hade jag fattat att det handlade om min mamma, inte om mig, då inte allt handlar om mig. Men kanske du bara är mer egocentriskt lagd, med mindre förståelse för andra..

Det är skillnad att bli besviken på att en person är en person.

Barn är ju inte ägodelar som man skaffar för att de passar in i ens livsstil eller ska uppfylla ens behov. Barn är sina egna individer som man får att vårda och fostra under deras uppväxt.

Att ha förutfattade meningar om att pojkar är si eller så, och inte kan ha starka band med sin mamma (!) det är fruktansvärt. och kommer troligen att påverka hur de pojkarna har det med sin mamma.

Och en lika förutfattad mening att flickor är si eller så och kommer att ha starka band med sin mamma. Även det blir en felaktigt utgångspunkt för föräldraskapet. Barnet finns inte till för att mamman ska ha en kompis att gå på spa med.

Barn bör växa upp med föräldrar som ser dem som individer och egna personer, inte behovsuppfyllare till mamman.

Anonym (näv)

Tue 6 May 09:19

#42

Anonym (Normal) skrev 2025-05-06 09:13:29 följande:

Ja, och det är skillnad på att vara besviken på att en person är en person, och att vara besviken på att man inte fick en dotter. Men du verkar inte kunna skilja på det.

pojkar och flickor, män och kvinnor är olika, men det är en annan femma.

Inget som säger att hennes existerande barn är behovsuppfyllare, eller att de inte blir sedda som egna personer/individe?

Hennes önskan om en dotter har inget med sönerna att göra. Om du inte hittar choklad i kylen, när du vill ha choklad, så hatar du väl inte mjölk för det!

Det du håller på med är lite som ?whataboutthism?. Osmaklig kan du vara själv!

Det är osmakligt och väldigt märkligt att jämföra ett barn med choklad. Men det går väl i linje med hur du och TS verkar se på barn: de ska vara chokladen i mammans liv.

Hennes önskan om en dotter bottnar i tankar om att dottern ska vara på ett sätt som uppfyller hennes behov. Och hon ser sönerna som personer som inte kan eller kommer att uppfylla dessa behov. I värsta fall kan hennes tankar om detta påverkar hur hon behandlar sönerna.

Om det inte handlar om hennes behov, varför är hon så besviken då? Besvikelsen handlar ju just om att hennes behov inte har uppfyllts.

Sorgen att inte få en dotter?

INNEHÅLL