Inlägg från: Anonym (Normal) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Normal)

    Sorgen att inte få en dotter?

    Anonym (näv) skrev 2025-05-05 11:47:02 följande:
    Skaffa vänner istället för att förvänta dig att dina barn ska vara dina vänner när de är vuxna. Jag skulle inte vilja ha barn med dig som har den synen på barn som nåt slags sällskapsdjur till dig. Visste din man detta innan ni fick barn? Att du ville ha en lekkamrat, inte att dina barn skulle vara sina egna personer och skapa sig det liv de själva vill ha?

    Det är inget konstigt att vilja ha ett starkt band till sina barn. Snarare ett sundhetstecken. Man måste inte ha anting eller, går ju att ha vänner samtidigt som man vill ha nära relation till sina barn. De kan ju fortfarande vara sina egna personer, eller hur tänker du? Måste man ha dåliga band till sina föräldrar för att kunna skaffa sig det liv en själva vill ha? Hoppas du inte är lika nedlåtande och dömande mot dina egna eventuella barn..
    Man kan ju inte rå för vad man känner!

    Till TS, sorgen över att barnet inte får det kön man sett för sig, är något vanligt, men tabu, Det är en helt egen grej! Jag var lite besviken som fick veta att jag väntade en pojk, men när han väl var ute, så är det ingen skillnad mot kärleken till min dotter.
    Och jag vill nog säga att han och jag är mest lika varandra till sättet, medan dottern är mer lik pappan. 


    Från en som varit i liknande sits som dig MEN sedan fått  bägge könen, så spelar det verkligen ingen roll. Inte säkert att du hade kommit dottern närmare. Personlighet säger mer! Är så glad att jag har en son nu, och kan i retrospek säga att det verkligen inte spelar någon roll. Men ja, lätt för mig a säga iofs.

  • Anonym (Normal)
    Anonym (näv) skrev 2025-05-05 14:57:07 följande:
    Du sörjer barn som inte ens finns utifrån en förutfattad mening om hur det barnet skulle vara, till skillnad från din förutfattade mening om hur dina faktiska barn kommer att vara och bli. Och detta utifrån dina behov av hur relationen med dina barn ska vara. 

    Jag tycker att det är sorglig läsning, och skulle bli mycket ledsen om jag visste att min förälder tänkte så om mig. 
    Så du har aldrig varit besviken över någonting? All besvikelse handlar ju om att saker inte blev som man tänkt sig (förutfattade meningar, som du kallar det). Ingen skillnad här ju.

    Själv hade jag fattat att det handlade om min mamma, inte om mig, då inte allt handlar om mig. Men kanske du bara är mer egocentriskt lagd, med mindre förståelse för andra..
  • Anonym (Normal)
    Anonym (näv) skrev 2025-05-06 08:43:27 följande:
    Det är skillnad att bli besviken på att en person är en person.

    Barn är ju inte ägodelar som man skaffar för att de passar in i ens livsstil eller ska uppfylla ens behov. Barn är sina egna individer som man får att vårda och fostra under deras uppväxt. 

    Att ha förutfattade meningar om att pojkar är si eller så, och inte kan ha starka band med sin mamma (!) det är fruktansvärt. och kommer troligen att påverka hur de pojkarna har det med sin mamma.

    Och en lika förutfattad mening att flickor är si eller så och kommer att ha starka band med sin mamma. Även det blir en felaktigt utgångspunkt för föräldraskapet. Barnet finns inte till för att mamman ska ha en kompis att gå på spa med. 

    Barn bör växa upp med föräldrar som ser dem som individer och egna personer, inte behovsuppfyllare till mamman.
    Ja, och det är skillnad på att vara besviken på att en person är en person, och att vara besviken på att man inte fick en dotter. Men du verkar inte kunna skilja på det.

    pojkar och flickor, män och kvinnor är olika, men det är en annan femma.

    Inget som säger att hennes existerande barn är behovsuppfyllare, eller att de inte blir sedda som egna personer/individe?

    Hennes önskan om en dotter har inget med sönerna att göra. Om du inte hittar choklad i kylen, när du vill ha choklad, så hatar du väl inte mjölk för det!

    Det du håller på med är lite som ?whataboutthism?. Osmaklig kan du vara själv!
  • Anonym (Normal)
    Anonym (näv) skrev 2025-05-06 09:19:36 följande:
    Det är osmakligt  och väldigt märkligt att jämföra ett barn med choklad. Men det går väl i linje med hur du och TS verkar se på barn: de ska vara chokladen i mammans liv. 

    Hennes önskan om en dotter bottnar i tankar om att dottern ska vara på ett sätt som uppfyller hennes behov. Och hon ser sönerna som personer som inte kan eller kommer att uppfylla dessa behov. I värsta fall kan hennes tankar om detta påverkar hur hon behandlar sönerna.

    Om det inte handlar om hennes behov, varför är hon så besviken då? Besvikelsen handlar ju just om att hennes behov inte har uppfyllts. 

    Jag förstod att du skulle skriva så.. Det är ingen jämförelse mellan de två, som jag har gjort. Bara ett försök på att mata dig med tesked, eftersom du int begrip.


    Och nej, det handlar inte nödvändigtvis om det. Och eftersom du frågar, så handlar det om att saker inte blev som hon hade tänkt sig, väldigt normalt att reagera som TS i faktiskt.

    Mina barn är verkligen chokladen i mitt liv, och mitt ALLT. Och det är jag stolt av. Har även andra fina relationer, så det behöver inte vara antingen eller.

  • Anonym (Normal)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-05-06 11:52:59 följande:
    Jag hade blivit jätteledsen om jag hade fått veta att min min mamma eller pappa hade sörjt att jag inte blev en pojke. Min farmor berättade en gång att hon hade önskat sig en dotter. Det kommer jag aldrig berätta för min pappa eller för min farbror. 
    Jag har två söner och en dotter. Kanske delar jag fler intressen med dottern men det är ju lika häftigt att se hur sönerna engagerar sig i sina respektive intressen och utvecklar förmågor och kunskaper som jag saknar. Och det finns också sidor som jag delar mer med sönerna än med dottern.
    Om jag blir farmor eller mormor kommer det säkert vara fantastiskt men det är ju inget jag kan ta för givet. 
    Ja, då vet du i alla fall hur du får det att handla om dig. Världen snurrar inte runt dig.. Synd att du blir kränkt av något som handlar om någon annans känslor, men det är ju ett val som DU tar.
  • Anonym (Normal)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-05-06 13:08:41 följande:
    De flesta skulle bli ledsna om de fick veta att deras föräldrar sörjde att de hade ett annat kön än vad föräldrarna vill ha. De flesta vill känna att de är precis det deras föräldrar vill ha. Självklart är det inte kul att höra "du pappa, farmor ville hellre ha en flicka" Hur kan man ens tro det?!
    På samma sätt vill man inte höra att föräldrarna sörjer ens hårfärg (eller förlåt, de sörjer inte min hårfärg utan sorgen av att aldrig ha fått ett rödhårigt barn), intresse, personlighet eller vad tusan de har fått för sig att barnet ska uppfylla. 

    Du hade i alla fall det. Men tror jag knappast att de flesta hade blivit det. Förutsatt att man inte säger att personen inte är önskad såklart. Men i detta fall så är ju barnen både önskade och älskade.

    Själv så fick min mamma en födelsedepression, och vi bondade aldrig. Men jag vet att det är hon som är problemet och inte jag. 


    Tänker att man måste jobba på sig själv om man blir kränkt av vad andra går igenom, att få det till att handla om en själv blir ganska egocentriskt.

  • Anonym (Normal)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-05-06 14:25:06 följande:
    Anonym (Normal) skrev 2025-05-06 13:48:49 följande:

    Du hade i alla fall det. Men tror jag knappast att de flesta hade blivit det. Förutsatt att man inte säger att personen inte är önskad såklart. Men i detta fall så är ju barnen både önskade och älskade.

    Själv så fick min mamma en födelsedepression, och vi bondade aldrig. Men jag vet att det är hon som är problemet och inte jag. 


    Tänker att man måste jobba på sig själv om man blir kränkt av vad andra går igenom, att få det till att handla om en själv blir ganska egocentriskt.



    Oj vad vridet när man får det till att ett barn som vill känna sig önskat utifrån precis den det är är egocentriskt snarare än föräldern som vill ha något annat. 
    Nej detta är inte riktat till ts utan till dig som hävdar att barnet är egocentriskt. 
    Har inte påstått att barn som vill bli älskade är egocentriska. Men att bland andra du, som vuxen, inte kan sätta dig in i en annan vuxens känslor utan att få det att handla om en själv.
    Barn tänker inte så, det där är en vuxen persons, (som tror att allt handlar om hen) tankar.

    Att föräldern vill ha något annat, betyder inte att de vill ha något annat ISTÄLLET, men något annat OCKSÅ. Enorm skillnad, som TS har varit väldigt tydlig med. Men du vill ju vara ett offer, och det har du ju såklart rätt till att vara.
  • Anonym (Normal)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-05-06 19:47:34 följande:
    Anonym (Normal) skrev 2025-05-06 14:58:25 följande:
    Har inte påstått att barn som vill bli älskade är egocentriska. Men att bland andra du, som vuxen, inte kan sätta dig in i en annan vuxens känslor utan att få det att handla om en själv.
    Barn tänker inte så, det där är en vuxen persons, (som tror att allt handlar om hen) tankar.

    Att föräldern vill ha något annat, betyder inte att de vill ha något annat ISTÄLLET, men något annat OCKSÅ. Enorm skillnad, som TS har varit väldigt tydlig med. Men du vill ju vara ett offer, och det har du ju såklart rätt till att vara.

    Vad tusan snackar du om? Jag är inget offer. Jag är inte utsatt för detta. 
    Det är givet att de flesta människor inte vill höra att deras föräldrar sörjer/sörjde att de inte hade ett annat kön. Det handlar ju inte om att någon hade önskat att få ytterligare ett barn utan att det ska vara en speciell sort. 
    Det jag snackar om är, att du ju säger, att du hade blivit ledsen om det gällde dig. Det är det jag menar med att du är ett offer, AKA, en person som beter sig som ett offer när hen kan typ.. Inte att du är ett offer för detta specifikt, (inte mer än hypotetiskt i alla fall).
    Och att mammans känslor inte har med det existerande barnet att göra.
    Hon sörjer ju inte att det existerande barnet inte har ett givet kön, men att hon inte fick en dotter. Så nej, det är inte givet att man gör sig till offer av den grunden. Men du verkar fortfarande inte kunna förstå skillnaden.
    Eller gör du det? Förstår du att man kan sörja något och ändå SAMTIDIGT vara glad för det man har?
    Förstår du att hon INTE sörjer sin son? Och att sonen är välkommet och älskat?
  • Anonym (Normal)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-05-06 22:00:00 följande:

    Vilket oerhört märkligt sätt att använda ordet offer. Det är fullt rimligt att förvänta sig vara precis den ens föräldrar vill ha. 

    Om det hade varit en flicka hade det ju inte känts såhär, alltså är sonen inte allt man har önskat sig. Det är enkel logik. 

    Är det lika rimligt att sörja att man inte fick ett rödhårigt barn, ett tillräckligt intelligent barn, ett barn som är duktig på sport eller älskar shoppa med mamma? 


    Kan du tycka om du vill. Tycker jag använder det på ett alldeles utmärkt sätt! Ja, det kan det ju vara, men också helt rimligt att tänka, att detta handlar inte om mig.
    Med det sagt så betyder det fortfarande inte att killen inte var vad hon önskade sig, bara att hon vill ha en dotter också, men jag kan ha uppfattat TS fel!

    Tror inte alla går och grubblar över varför att man inte var ALLT ens föräldrar önskade sig. Då får väl föräldrar aldrig vara ledsna för något annat enligt din logik. Får de sörja något annat de saknar, var går gränsen?

    Ja, fullt rimligt att sörja det, om det är en saknad man har.  Vissa sörjer tom. att man väntar barn med handikapp eller kromosomavvikelser. Är det också förkastlig? Det betyder ju inte att personen inte vill ha, eller älskar barnet som sedan blir fött.

    Eller du kanske har regler för vad man får sörja och inte?
Svar på tråden Sorgen att inte få en dotter?