Sorgen att inte få en dotter?

Det är inget konstigt att vilja ha ett starkt band till sina barn. Snarare ett sundhetstecken. Man måste inte ha anting eller, går ju att ha vänner samtidigt som man vill ha nära relation till sina barn. De kan ju fortfarande vara sina egna personer, eller hur tänker du? Måste man ha dåliga band till sina föräldrar för att kunna skaffa sig det liv en själva vill ha? Hoppas du inte är lika nedlåtande och dömande mot dina egna eventuella barn..
Man kan ju inte rå för vad man känner!

Till TS, sorgen över att barnet inte får det kön man sett för sig, är något vanligt, men tabu, Det är en helt egen grej! Jag var lite besviken som fick veta att jag väntade en pojk, men när han väl var ute, så är det ingen skillnad mot kärleken till min dotter.
Och jag vill nog säga att han och jag är mest lika varandra till sättet, medan dottern är mer lik pappan. 

Från en som varit i liknande sits som dig MEN sedan fått  bägge könen, så spelar det verkligen ingen roll. Inte säkert att du hade kommit dottern närmare. Personlighet säger mer! Är så glad att jag har en son nu, och kan i retrospek säga att det verkligen inte spelar någon roll. Men ja, lätt för mig a säga iofs.

Så du har aldrig varit besviken över någonting? All besvikelse handlar ju om att saker inte blev som man tänkt sig (förutfattade meningar, som du kallar det). Ingen skillnad här ju.

Själv hade jag fattat att det handlade om min mamma, inte om mig, då inte allt handlar om mig. Men kanske du bara är mer egocentriskt lagd, med mindre förståelse för andra..

Ja, och det är skillnad på att vara besviken på att en person är en person, och att vara besviken på att man inte fick en dotter. Men du verkar inte kunna skilja på det.

pojkar och flickor, män och kvinnor är olika, men det är en annan femma.

Inget som säger att hennes existerande barn är behovsuppfyllare, eller att de inte blir sedda som egna personer/individe?

Hennes önskan om en dotter har inget med sönerna att göra. Om du inte hittar choklad i kylen, när du vill ha choklad, så hatar du väl inte mjölk för det!

Det du håller på med är lite som ?whataboutthism?. Osmaklig kan du vara själv!

Jag förstod att du skulle skriva så.. Det är ingen jämförelse mellan de två, som jag har gjort. Bara ett försök på att mata dig med tesked, eftersom du int begrip.

Och nej, det handlar inte nödvändigtvis om det. Och eftersom du frågar, så handlar det om att saker inte blev som hon hade tänkt sig, väldigt normalt att reagera som TS i faktiskt.

Mina barn är verkligen chokladen i mitt liv, och mitt ALLT. Och det är jag stolt av. Har även andra fina relationer, så det behöver inte vara antingen eller.

Ja, då vet du i alla fall hur du får det att handla om dig. Världen snurrar inte runt dig.. Synd att du blir kränkt av något som handlar om någon annans känslor, men det är ju ett val som DU tar.

Du hade i alla fall det. Men tror jag knappast att de flesta hade blivit det. Förutsatt att man inte säger att personen inte är önskad såklart. Men i detta fall så är ju barnen både önskade och älskade.

Själv så fick min mamma en födelsedepression, och vi bondade aldrig. Men jag vet att det är hon som är problemet och inte jag. 

Tänker att man måste jobba på sig själv om man blir kränkt av vad andra går igenom, att få det till att handla om en själv blir ganska egocentriskt.

Har inte påstått att barn som vill bli älskade är egocentriska. Men att bland andra du, som vuxen, inte kan sätta dig in i en annan vuxens känslor utan att få det att handla om en själv.
Barn tänker inte så, det där är en vuxen persons, (som tror att allt handlar om hen) tankar.

Att föräldern vill ha något annat, betyder inte att de vill ha något annat ISTÄLLET, men något annat OCKSÅ. Enorm skillnad, som TS har varit väldigt tydlig med. Men du vill ju vara ett offer, och det har du ju såklart rätt till att vara.

Det jag snackar om är, att du ju säger, att du hade blivit ledsen om det gällde dig. Det är det jag menar med att du är ett offer, AKA, en person som beter sig som ett offer när hen kan typ.. Inte att du är ett offer för detta specifikt, (inte mer än hypotetiskt i alla fall).

Kan du tycka om du vill. Tycker jag använder det på ett alldeles utmärkt sätt! Ja, det kan det ju vara, men också helt rimligt att tänka, att detta handlar inte om mig.
Med det sagt så betyder det fortfarande inte att killen inte var vad hon önskade sig, bara att hon vill ha en dotter också, men jag kan ha uppfattat TS fel!

Tror inte alla går och grubblar över varför att man inte var ALLT ens föräldrar önskade sig. Då får väl föräldrar aldrig vara ledsna för något annat enligt din logik. Får de sörja något annat de saknar, var går gränsen?

Ja, fullt rimligt att sörja det, om det är en saknad man har.  Vissa sörjer tom. att man väntar barn med handikapp eller kromosomavvikelser. Är det också förkastlig? Det betyder ju inte att personen inte vill ha, eller älskar barnet som sedan blir fött.

Eller du kanske har regler för vad man får sörja och inte?