Ingen annan kan göra mig glad, förutom om hon kommer tillbaka

Driver du???? Du är inne i ett forum som heter sorg där majoriteten av oss har förlorat älskade personer till döden! Och här kommer du och svamlar om någon du träffade för en vecka sen och kramades med. Sök hjälp och väx upp för fan!

Känner du dig nöjd nu, när du har tryckt ner en ledsen människa som ville ha lite stöd? Att mista kärleken och känna sig avvisad och ensam kan ge väldig sorgstarka känslor. Du borde skämmas.

Det kan verkligen kännas ledsamt att mista kärleken, och du saknar henne som du varit kär i. Det är naturligt, och din sorg är fullt naturlig. Den gör ont, men det bästa du kan göra är att gå in i sorgen då och då, även om du gråter eller ligger i fosterställning. Sorgen kommer att klinga av, även om det inte känns så nu.

Men stanna inte inne i sorgen, försök göra saker och träffa människor som är positiva, som kan visa dig att livet faktiskt pågår och rullar vidare.

Håll ut.

Driver du själv eller är du för ung eller någonting annat?

Jag tycker ju om just Henne. Jag bryr mig inte om, om det är en annan kvinna i min närhet. Jag tänker på Henne hela tiden och det gör ont, för att det inte är Hon. Det gör extra ont när någon annan är i min närhet, på det ''speciella'' sättet.

Jag har nu låtit bli att överhuvudatget ha någon kontakt med någon annan på det ''speciella sättet''.

Att man inte förstår det, måste betydda att man själv inte känt av kärleken, på det djupaste sättet.

Kärlekssorg drabbar oss alla men man kommer vidare.

Trist svar du fick där uppe.

Självklart gör det ont som fan. Självklart får du sörja. Men som någon skrev, fastna inte i sorgen utan lev mellan varven. Träffa folk, gör sånt som brukade göra dig glad. En dag vaknar du och märker att det inte gör lika ont längre. Livet ger en smällar och de får man kämpa sig igenom. Den här slog riktigt hårt mot dig. Men du kommer att klara det! 

En psykolog jag hörde pratade om "randiga dagar". De består av sorg varvad med vardag, mörker och ljus, hopp och förtvivlan. På så sätt tar man sig vidare i livet, så småningom.