Elisand skrev 2025-06-15 18:00:38 följande:
Åh grattis till nya plus och starkare plus i tråden ❤️ Vilken månad!!
Vill på ett sätt inte dra ner den positiva stämningen här i tråden men på ett annat känner jag att jag verkligen behöver skriva av mig till nån som kanske kan förstå.. Varit på en slags reunion från studietiden idag och det visade sig att det var många höggravida där och en som precis fått sitt barn också. Känner mig som världens hemskaste människa som bara sitter där med sån stor längtan och avundsjuka. (Självklart också glad för deras skull, men sorgen i mig tar ändå över) Första gången som jag verkligen gråter över att allt är så jobbigt med detta barnaförsökande idag. Vi är på försök nummer 10 och det känns hopplöst. Har bim imorgon eller tisdag enligt bekräftad äl, och tempen har dykt senaste dagarna precis som den brukar inför att mensen ska komma så känner mig inte det minsta hoppfull. Nästa cykel är jag bortrest under fertila dagarna, sen har det alldeles precis gått ett år och vi räknas officiellt som ofrivilligt barnlösa (även om jag vill kalla mig för det redan nu). Den här arma längtan har funnits i mig och rivit mig i bröstet i så många år redan, även om det blivit mer intensiv sorg under våra aktiva försök nu senaste året så känns det som att det funnits med så länge och jag vet inte alls hur jag ska hämta mig från en sannolik mens till här i veckan.
Känner så med dig❤️ Du får känna alla känslor, inget är rätt eller fel! Jag och min sambo har försökt i ett år nu och har fått tid 2/7 för fertilitetsutredning på privat klinik (regionens sjukhus vill inte ta emot oss pga jag haft två missfall).
Jag har haft en rätt pissig helg själv. Fick frågan om jag är gravid på jobbet helt out of the blue i fredags. Sen skulle lämna cellprov efter jobbet pga jag har HPV. Börjar storlipa i väntrummet på barnmorskemottagningen för där kommer en mamma med sin bebis i famnen och jag tänker att det borde varit jag, (skulle haft BF i april i år men fick MA i höstas). Kändes så fel att vara på BM-mottagningen av ?fel anledning? om ni fattar vad jag menar.
Fick veta igår att min kompis som försökt bli gravid i 8 månader precis testat positivt för någon vecka sedan. Hon berättade det för mig apropå när jag sa till henne att jag tyckte att jag såg gravida kvinnor överallt. Blev chockad men är så glad för hennes skull. Men så himla himla himla ledsen för min egen skull!?💔 Det känns som att det mörka hålet man ramlar ner i blir lite mörkare för varje gång man hamnar där.
stor kram till dig!
