• Anonym (Ella)

    Jag gillar all form utav uppmärksamhet

    Det går inte att ställa diagnos bara så här. Men rent hypotetiskt: skulle du vara villig att göra precis vad som helst även om det så innebar bara några sekunders uppmärksamhet? Har du någon gräns du vägrar överskrida? Har du hamnat i problem pga ditt uppmärksamhetssökande? Hur ser ditt sociala liv ut? Och så den klyschigaste psykologifrågan av alla: hur var din barndom, hade du vuxna som såg dig och dina behov? Fanns det någon situation då du kände dig mer älskad eller mindre älskad, som om du var tvungen att göra dig till för att duga?
  • Anonym (Ella)
    Anonym (b) skrev 2025-05-11 00:19:10 följande:
    Mitt sociala liv är patetiskt. Jag har autism. Vilket gör det svårt. Men jag är fortfarande äcklad utav mig själv. 
    Är det verkligen så svårt att socialisera? 
    Är det verkligen så svårt att veta vad man pratar om? 
    Ja, tydligen. 

    Jag är så äcklad. 
    :
    IMin barndom var bedrövlig. Farfar var pedofil. Pappa var super abusive och kladdig. 
    Jag beklagar att du upplevt detta.

    Om jag får spekulera, skulle jag tro att ditt uppmärksamhetssökande kan vara en traumareaktion.
Svar på tråden Jag gillar all form utav uppmärksamhet