Längd på män

Nu fyllde jag i 184 cm eftersom det är närmast nuvarande kärleken.

Exet var 176cm. En tidigare fling var 170cm, dvs lika lång som jag. 

Så vad ska man göra om man är 167 cm kille. 

Tjejer tittar inte ens på mig. Hur trevlig social eller attraktiv du annars är spelar ingen roll. Man är borträknad direkt..

Glömde, hade stämt träff med en kille som sa att han var 180... när vi möttes upp när jag klev av tåget var han definitivt inte 180, inte heller 170... Jag var villig att ge det en chans då vi hade haft många, långa och intressanta samtal på telefon, han ghostade mig för att jag var längre än honom.

Han frågade om min längd, men till skillnad från honom var jag ärlig. 

Ja, då jag tyckte att han var trevlig när vi chattade och pratade. Jag brydde mig inte om hans längd egentligen utan frågade för att han frågade hur lång jag var. Han var inte mycket under 170 heller, men avskräcktes väl av att jag hade 6-7cm klack på mina skor dessutom. Hade jag vetat att han var mer jämnlång med mig hade jag valt andra skor vid den första träffen i verkliga livet. En av de andra korta killarna jag träffat hade inga som helst problem med att jag hade skor med klack, men han var ju å andra sidan otroligt trygg i sig själv. 

Det finns betydligt viktigare saker här i livet än längd att ha som dealbreakers. 

Exakt, feta brudar kan ju i teorin banta så dom blir mer attraktiva.

Varför går dina inlägg alltid ut på att man borde ha preferenser enbart för saker som personen kan påverka? Tror du att attraktion funkar så? Hade du valt en tjock kvinna om det var så att ingen kan påverka sin vikt?

Varför går dina inlägg alltid ut på att man borde ha preferenser enbart för saker som personen kan påverka? Tror du att attraktion funkar så? Hade du valt en tjock kvinna om det var så att ingen kan påverka sin vikt?

Kan ha att göra med det magra, anorektiska idealet hos dig.

Fast jag upplever det som att det av dessa också verkar vara många män som är väldigt bestämda i hur viktig längden är för kvinnor- vilket då inte heller ger ts en bra representation. Men kan absolut ha missförstått men efter en stunds fundering över det så känner jag nog inte att den förutsättningen förändrar mitt inläggs validitet då det skrevs med ts eventuella känslor kring ämnet som huvudfokus.

Men oavsett så skrev jag mitt inlägg av omtanke - jag ser inte hur en sådan här tråd kan föra något gott med sig för ts utifrån de punkter jag tog upp i mitt förra inlägg. Att de flesta människor har preferenser är inget nytt och som i många fall inkluderar även längd. Men det säger fortfarande inte något om den skribentens känslor gällande längd överlag eller hur avgörande det är för attraktion (minus några högljuda röster som tydligen inte kan föra fram åsikter utan att samtidigt få andra att må dåligt vare sig det gäller längd eller vikt).

Det blir lite som att någon erbjuder mig ett äpple och ett päron och sedan drar slutsatsen att jag hatar äpplen när jag valde päron samt att det måste vara min favorit frukt för jag väljer alltid päron över äpplen. Det enda som är sant här är att jag föredrar päron framför äpplen men jag hade hellre ätit ananas. Om en person nu har komplex eller mår dåligt över något kring sin person eller sitt utseende så tror jag att detta är en vanlig fallgropp att ramla ner i - fylld till kanten av konfirmeringsbias som inte reflekteras över utan tas som okomprimerade sanningar. Och det tror jag kan vara mycket skadligt för självkänsla och/eller självförtroende. 

Jag tror inte att det finns många,om ens några,kvinnor som vill banta tills de ser ut som en anorektiker för att leva upp till dina sjuka ideal.
Jag tror du behöver inse att det är där ditt problem ligger om du inte lyckas träffa en kvinna. Inte i din längd.
Att du har ett ideal som säger att kvinnan ska se sjuk ut,inte normal.

elisabethoglund.se/blogg/varfor_forbjuder_inte_sverige_anorektiska_modeller/

Fast nu är det just partnerskap som är själva ämnet.
Något som vår vän Rob  önskar sig.

Eller så kan männen hålla sig till det som är deras preferenser och låta resten vara. 

Då finns det ju hopp för dig, när du är 80 så har du inte så mycket konkurrens.

Män trillar av tidigare och i dom högre åldersgrupperna är det ett överskott på kvinnor. När man själv är 80 så har man väl förhoppningsvis utvecklats så man uppskattar en jämnårig kvinnas sällskap. För det räcker ju med att du är 30 för att inse att du inte längre ser en 15åring tjej som det hetaste på marknaden utan faktiskt anser att en någorlunda jämnårig kvinna är att föredra...

Attraktion eller inte. Attraktion har faktiskt inte bara med utseende att göra. Det kan handla om en sexuell dragningskraft, charm etc. För mig växte en person sjukt mycket ju mer jag lärde känna hen, och då först kände jag mig sjukt attraherad av hen. Där var det självförtroendet och charmen som stod för attraktionen.

Handen på hjärtat, de flesta par där ute ser inte ut som fotomodeller och de flesta är nöjda med sitt val såvida partnern inte sunkar ner sig alldeles för mycket. 

Dom med orimliga krav sitter och gnäller på forum om hur fula alla är, trot

s att dom inte skulle ha en chans i världen om så alla såg ut som modeller. Dom flesta faller helt enkelt inte för utseendefixerade människor, för ett sånt förhållande skulle tära extremt på självförtroende, och mår man inte bra och känner sig älskad för den man är, är förhållandet ändå inte vatten värt.