Hög sjukfrånvaro pga olycka och chefen klagar

Chefen är skyldig att ta upp frågan om högfrånvaro och göra en handlingsplan, oavsett vad frånvaron beror på. 

Ibland har man otur och är med om en olycka som resulterar i en längre tids frånvaro. Men det är något chefen är skyldig att ta tag i. 

Med risk för att bli igenkänd ber jag först ev personer som tror sig veta vem jag är att inte skriva något om det här i tråden.

Hur som helst så hade all personal på jobbet individuella samtal med chefen, medarbetarsamtal.
Där tas allt möjligt upp, feedback för utfört jobb, ev önskemål, ja allt möjligt som kan vara av intresse.

Det var ett väldigt positivt möte tills chefen påtalade min "extremt höga frånvaro". Själv hade jag tänkt att förra året ringde jag min bara sjuk en enda gång med en mage i kaos... men chefen var alltså tvungen att påpeka att jag var extremt mycket frånvarande med mer än 60 dagar.

Jo men visst, jag var frånvarande dessa dagar. Inpaketerad i gips. Ingen hade kunnat utföra mitt arbete gipsad. Ingen. (Fysiskt arbete.)

Var inte detta ett jäkla tarvligt påhopp? Vad tycker ni?
Jag har känt mig rätt ledsen på min chef sedan dess, en chef jag tidigare faktiskt tyckt riktigt bra om. Men detta punkterade alltihop.

Överreagerar jag eller är min känsla befogad?

Eller ska man släpa sig, gipsad, till ett arbete man ändå inte kan utföra för att göra chefen nöjd?

Med risk för att bli igenkänd ber jag först ev personer som tror sig veta vem jag är att inte skriva något om det här i tråden.

Hur som helst så hade all personal på jobbet individuella samtal med chefen, medarbetarsamtal.
Där tas allt möjligt upp, feedback för utfört jobb, ev önskemål, ja allt möjligt som kan vara av intresse.

Det var ett väldigt positivt möte tills chefen påtalade min "extremt höga frånvaro". Själv hade jag tänkt att förra året ringde jag min bara sjuk en enda gång med en mage i kaos... men chefen var alltså tvungen att påpeka att jag var extremt mycket frånvarande med mer än 60 dagar.

Jo men visst, jag var frånvarande dessa dagar. Inpaketerad i gips. Ingen hade kunnat utföra mitt arbete gipsad. Ingen. (Fysiskt arbete.)

Var inte detta ett jäkla tarvligt påhopp? Vad tycker ni?
Jag har känt mig rätt ledsen på min chef sedan dess, en chef jag tidigare faktiskt tyckt riktigt bra om. Men detta punkterade alltihop.

Överreagerar jag eller är min känsla befogad?

Eller ska man släpa sig, gipsad, till ett arbete man ändå inte kan utföra för att göra chefen nöjd?

Jag var sjukskriven i olika grader under halva min graviditet. Min chef berättade att hon fått en propå från HR om detta och att hon behövde fylla i en blankett gällande åtgärdsplan, men att hon självklart skulle skriva att inte åtgärder behövde vidtas eftersom jag skulle återgå i tjänst när min graviditet var över.

Det är självfallet ett arbetsgivaransvar, men jag tänker också att man kan upp det på olika sätt.

Föll du från en stege på arbetstid ska det absolut tas upp.

Den frågan har jag också fått, har problem med magen så det har blivit lite sjukdagar lite då och då. Som jag förstår det så tar chefen upp frågan för att kolla om det är arbetsrelaterat. Och om det är det, försöka hjälpa till att styra upp eventuell dålig arbetsmiljö. Så har jag upplevt det i alla fall. Det kan ju vara bra för chefen att veta sådant.