Ledsen efter bemötande

Det är inte helt ovanligt att anhöriga inte får följa med in. Sen kanske bemötandet inte var det bästa men du vet inte riktigt vad som ligger bakom det. Det är inte mer än människor. Ska du älta detta nu och vara kränkt eller ska du gå vidare och vara glad över att allt såg bra ut?

Varifrån får du att ts är kränkt? Men grattis till att du lyckades klämma in decenniets mest trötta och sönderanvända nedlåtande kommentar. 

TS: förstår att du blev ledsen över bemötandet. Det är mycket känslor med och kring en graviditet och även osäkerheter. Du följde rådet du fick och fick lugnande besked, försök tänka att hennes bemötande är hennes problem, inte ditt och det beror till största sannolikhet inte på dig eller något du gjort. 

 

Men vad är det för dum i huvudet-kommentar att ge till en gravid som är orolig för bebisen i magen? Skäms. 

TS, så trist bemötande från vården. Ledsen att du behövde uppleva det och skönt att höra att bebisens hjärtljud lät fina. 

Det låter som ett onödigt Tråkigt bemötande, absolut. Däremot är det nog mest kollegan på fredagen som faktiskt gjort fel, för såpass tidigt i graviditeten (jämförelsevis) brukar man inte tillhöra förlossningen.

Tack, ja du har rätt. Inte lätt när man känner sig så sårbar, särskilt inte med första barnet kan jag tänka mig ❤️

Jo de sa på gynakuten att jag är för långt gången för dem, de tog upp till vecka 17 eller så, och enligt förlossningen så tillhör jag dem. Men de menade också att jag var tidig att oroa mig för fosterrörelser då de frångått de tidigare råden med att räkna fosterrörelse per dag etc.

Jaså, där ser man! 

Det är några år sen jag var gravid, men då hörde man till förlossningen först några veckor senare, och råden Om att man bör känna bebisen varje dag startade också senare än vad du är. 

Känslan att vara orolig förstår jag helt! Och självklart att ha knutit an osv. Men minskade fosterrörelser som indikator för att nåt kan vara fel/faktisk anledning till oro, tror jag startar först senare. 

Skönt oavsett att bebisen verkar må bra.

Jaha okej! Ja det kommer säkert nya rön hela tiden! :)

Tack, det känns lugnande! Nu får vi se fram emot RUL senare i veckan, ska bli roligt att se henne igen ❤️

Det är inte akut. Det är inte en förlossningsfråga.
Så jag förstår att en barnmorska som arbetar 13timmar pass är trött på en nojjig västvärldsmamma som tar upp tid och plats för de som faktiskt behöver det.

Du hade "inte känt bebisen mycket" men så länge du känner NÅGOT är det ingen fara. Bebis kan mycket väl ligga still i 20 timmar utan att det är något problem.

Släpp all lättkränkthet och fokusera på sovrummet istället.

Hade TS inte varit kränkt hade hon inte postat. 

Det ironiska är att ni som påstår att jag är kränkt faktiskt verkar mer kränkta av mitt inlägg än vad jag blev av vårdens bemötande. Tråkigt att vara så arg och ha sån ton mot sina medmänniskor som visar sårbarhet inför en genuint omtumlande erfarenhet. Ja tack, jag återgår gärna till att fortsätta inreda min dotters fina sovrum, lev väl era tjurputtar!

Man får vara lite ledsen i ett känsligt läge och vården kunde avvisat henne om de hade bedömt det så. TS är mamman= troligtvis inte utbildad inom området och förtjänar inte en lång uppläxning för att hon var orolig. Hade du sagt samma sak om det faktiskt varit något som var fel?

 

Folk lekar så tuffa här och visst är gravida mammor extremt dramatiska ibland men det här var inget utöver det vanliga. Så less på att alla känslor ska vara lättkränkthet... Nej, det finns felaktiga&onödiga dåliga bemötanden som kan göra någon lite nere.

Skönt att allt såg bra ut. 

Kan ändå när jag läst tycks att personalen som tyckte du skulle komma in gjorde fel. Med tanke på att du hade rul så tätt inpå skulle det ju snart kollas ändå. Och tyvärr är du för tidigt för att de skulle kunna rädda barnet om det kom nu. 

Jag var alltid välkommen till min barnmorska för att lyssna så fort jag kände oro. 

Skönt att allt såg bra ut.
Personligen kände jag inget alls under nån vecka runt den tiden och skulle precis berätta för vänner, så jag hade själv panik då.

ser jag på det objektivt så är det ju för tidigt för att kunna rädda fostret i den veckan så på det sättet är det ju ingen stress att undersöka och jag förstår att man inte prioriteras, men det är ju svårt att tänka så när man är mitt i det. 🙂

Jahaaa du förstår inte innebörden av ordet kränkt. Det förklarar saken. Lätt hänt! 

Ja titta, vad bra att du tog reda på vad ordet betyder! Då förstår du nu att ditt påstående att ts känt sig kränkt var felaktigt. Kanske en ursäkt till ts är på sin plats? 

Nej knappast. Rubriken säger Ledsen efter bemötande = sårad = kränkt. Så nej står fast i min åsikt att TS kände sig kränkt och bestämde sig för att posta på familjeliv och få sympatier. 

Det är ju knappast hennes fel att vårdpersonalen har orimliga arbetsvillkor. Vi vet ju heller inte vad ts har med sig i bagaget, i form av sena missfall eller liknande. Att skälla ut en patient för att hon är orolig, även om oron tycks obefogad för en expert, tycker jag är oprofessionellt. Barnmorskan är i starkt informationsöverläge och det är faktiskt en ganska stor sak att vara gravid. Lätt att glömma att det inte är så värst många år sen, relativt sett, som graviditet i sig var förenat med livsfara för både barn och mödrar. Och det är det fortfarande i många delar av världen. 

Dessutom är det individuellt hur mycket man känner barnet och när. Jag började känna min dotter röra sig i vecka 15-16 redan och det var ett livligt barn med moderkaka i bakvägg, så det gick inte att ta miste på vad det handlade om. Hade hon plötsligt slutat röra på sig i nästan ett dygn runt vecka 20 hade jag blivit riktigt orolig. (Sonen kände jag ordentligt först i vecka 21-22 nånting.)