Vad är skäl nog till separation?

Jag ville inte längre.

Jag hade försökt i över 10 år att få x-maken att förstå (samtal, parterapi osv) att man måste ta sin del av ansvaret för barn, hem och relation. Handlar inte om att man måste göra hälften utan kommunikation och uppskattning/bekräftelse kommer man långt med, men när han ständigt prioriterade sig själv och sitt eget före barnen och vår relation så ville jag inte längre.

Skulle jag ändå ha fulla ansvaret för allt och som person vara prio 7 eller nått i den vars liv jag borde vara prio 2 - efter barnen, så kände jag att jag lika gärna kunde leva själv.