Tagit avstånd från familj/släkt-hjälp

Kan inte den andre föräldern åka på firandet tillsammans med barnen och du stannar hemma?

Absolut. Dock är ena firandet nu hos oss , och sen kommer två studenter och sånt hos dem. 

Inte att alla är taskiga rakt igenom, men vissa rötägg har jag i släkten och flera som uttrycker sig plumpt och klantigt mot andra. Dom verkar inte märka av att dom är gränslösa. Några bråkmakare/dramaqueens finns också, som analyserar varenda ord som sägs. Och om dom retar sig på något så ska det stötas o blötas i timmar. Jag orkar inte med sånt, vill ha det lugnt o trevligt. På nåt sätt tror jag att det finns olika tonlägen i olika familjer där vissa familjer är jättetrevliga medan andra är hårda mot varandra, så det kan nog vara svårt att ändra det där. Men det borde ju vara så att ens familj ska vara stöttande.

Då får du bita ihop för dina barns skull.

Fast det dem säger och gör är inget jag vill dem ska se. Det är hårda ord många ggr emot varandra och hela tiden under dessa timmarna. Om kroppen, vikten, hånar, till barnen och trycker ner varandra. Det är det jag vill skydda dem ifrån. Mobbningen är ett faktum. 

Ja några finns ju alltid. I alla släkter. Men detta är 90% av alla som är där. Och det är hemska saker hela tiden. 

Om du anser att umgänget skadar barnen så är det din SKYLDIGHET att skydda barnen ifrån det. Finns väl inget att diskutera? Barn ska skyddas från sånt som skadar dem och de förstår inte alltid sitt eget bästa. Då måste du träda in och ta ditt ansvar.

Du skickar ut dubbla budskap.
Du vill ta avstånd från din släkt, men ändå bjuder du in dem till ditt hem.
Och håller de på och mobbar dina barn är det väl självklart att man inte bjuder in dem, oavsett vad barnen vill.

Jag hade haft ett familjesnack i förväg då där jag förklarar för barnen att de här släktingarna ibland beter sig mindre bra och säger saker som man inte ska säga till andra, för det är inte snällt.

Be dem observera hur släkten beter sig på festen och sen tar ni ett samtal dagen efter där du frågar vad de tyckte om det hela, och varför de tror att tanten eller farbrorn sa som de gjorde.

Det kan bli en lärorik diskussion om hur vissa människor beter sig, och vad man kan göra åt det.

En rolig twist vore om du bad de större barnen att aktivt säga åt de vuxna när de är uppenbart elaka- "Det där var väl inte snällt- varför sa du så? Har ingen lärt dig i skolan att man kan vara tyst om man inte kan vara trevlig?"

Alla behöver lära sig hantera besvärliga personer, ju förr desto bättre.
Att bara låtsas som inget händer lär ju barnen att sånt ska accepteras, eller hur?

Då får du säga ifrån varje gång det händer. Och går de för långt får du be dem gå

Kanske låter så men eftersom jag inte låtit dem komma hit på många år har dem inte mobbat mina barn utan dem är så mot alla andra ex sina egna barn, andra syskonbarn, syskonen emellan osv. Och tog avstånd från dem för det inte ska kunna ske mot mina barn eller mig själv. Nu har vi ju sluppit ses iom ingen som tagit studenten osv på många år. Men nu blir det så detta året. 

Det var så vi gjorde jag och min man för många år sedan att vi förbjöd dem om vad dem fick tala om hos oss, och slutade med att vi inte bjöd in mer. Och sa åt dem hur man uppför sig. Men detta är vuxna människor i 40 års åldern och mer och kan man inte uppföra sig då, ja då kan inte jag lära dem det heller. 

Det har jag haft dem få ggr vi har träffat släkten under dessa åren. Där har jag förklarat och sagt till dem att är det minsta lilla något ni hör, undrar något eller får till er något som inte känns okej så finns jag och pappa där. Att dem kan säga en del saker man inte bör osv osv. Dem är ju äldre mina barn nu och förstår. 

Vår familj har varit i liknande situation när det kommer till släktingar. Vid varje släktträff när vi var yngre så fick vi höra okänsliga saker som sårade. Även fast vi var unga så förstod man att det var inte normalt beteende, många släktingar drack på tok för mycket alkohol som orsakade det bl.a. Det slutade med att vår familj slutade gå på släktträffar när det kom en inbjudan. Min pappa har ingen kontakt med två av hans syskon idag. Vi mådde alltid dåligt som barn efter varje träff och min syster utvecklade även social fobi pga av detta. 

Min pappa sa till oss att vi själva fick bestämma om vi vill gå eller inte och tvingade aldrig med oss. Så jag och mina syskon sa sedan alltid nej efter en händelse som hände på en träff och efter det slutade även min pappa gå. 

Det är inte fel/ eller konstigt att man tar avstånd från släktingar/familj som inte kan bete sig, låter som ni gör ett bra val av att dra er undan. Det var det bästa beslutet som vi gjorde för att vi skulle må bra och det är inget man saknar direkt.