• Anonym (TS)

    Är det jag som är känslig?

    Jag och min kille har varit ihop i två år. Han är väldigt upptagen och distanserad när vi inte ses och även om man skriver att man mår jättedåligt och går igenom något jobbigt kan det dröja dygn innan han svarar trots att man ser att han läst meddelandet för länge sedan. Och då hör han av sig med ett kallt Hur är det nu då? Påtalar man att man kanske är lite besviken blir man utskälld, för vadå, han har ju hört av sig. 

    Skulle man dock skicka en nakenbild, då jävlar svaras det fort? 

    Och sen är det så att jag lämnade mitt senaste förhållande på grund av att det var väldigt destruktivt och det var mycket alkohol inblandat, vilket gör att jag kan ha svårt för när folk dricker, allra helst doften av att vara nära någon som druckit. Jag och min kille ses väldigt sällan, typ en gång i månaden, och båda de två senaste tillfällena vi setts har han druckit en hel del. Dels har hans beteende påmint om mitt ex när han druckit, vilket var väldigt traumatiserande, och sen lukten och att behöva vara nära någon som stank alkohol igen? Och det enda han pratade om var hur viktigt det var för honom att få dricka en hel dag. Utan någon tanke på att det kanske var jobbigt för mig. Jag försökte påtala det lite, men som vanligt vändes det till att det var mitt fel. 


    Sen har jag haft lite svårt för att prata om jobbiga saker, vilket han har klagat på och ogillat. Nu har jag börjat öppna upp och sist pratad jag om riktigt tunga saker och hans reaktion var ett avfärdande och nervärdeände mmm och sen klappade han mig på armen. 


    Är det jag som är känslig eller är det rätt att det här känns fel? Tänker att mitt senaste förhållande kanske gjort att jag reagerar starkare än vad som är normalt.

  • Svar på tråden Är det jag som är känslig?
  • Anonym (TS)

    Det är det jag också känner. Om man träffar sin partner så sällan borde man kunna hålla sig nykter för dens skull just den dagen. Han har drömmar om att vi ska flytta ihop, men jag vet inte om jag någonsin kan bo med någon som respekterar mig så lite. Som verkar prioritera alla i sitt liv utom mig. I min värld väntar man inte två dygn på att kolla läget när ens partner hör av sig i kris. Det är bara när det är aktuellt att träffas som han skriver mycket, och direkt när vi ses slänger han av mig kläderna. Det känns som om han enbart vill träffas för att få ligga av sig. Sen är han samtidigt kärleksfull och gör fina saker för mig också, när vi träffas. Annars hade jag givetvis gjort slut för länge sedan. Men jag vet inte om vågskålen som talar emot vårt förhållande börjar väga lite tyngre?

  • Anonym (TS)

    Jag har inte insett att det är så illa förrän jag skrev ut det här. Jag kommer som sagt från ett väldigt destruktivt förhållande som tog år att ta sig loss ifrån. Så det jag har med min nuvarande är ändå rena drömmen i jämförelse. Och jag är egentligen livrädd för ensamheten. Har så svårt för att hitta någon. Och kärleken mellan oss när vi är med varandra känns som på film. När han håller om mig och kysser mig, då försvinner liksom allt annat. Har aldrig varit med om liknande. Så egentligen känns det dumt att bara kasta bort det här. Men jag vet hur känslig den här killen är för kritik så kommer inte kunna ta upp alla problem mer. Och man ska ju inte behöva förändra sig för någon annan, man ska hitta någon som gillar hela den man är, så kanske är det bättre att han hittar någon som gillar att få av sig kläderna sekunden man ses och uppskattar onykterhet och dröjande svar. För de delarna kanske känns mer än allt det bra, när allt kommer omkring.

Svar på tråden Är det jag som är känslig?