Mitt livs största misstag

Men du har endo gjort de nu !!!

ny tråd igen,samma svammel

Du kan inte göra något åt det som varit. Det du kan göra är att se vad är det bästa alternativet för dig givet var du är idag. Älta inte det som varit, det ät bara kontraproduktivt och har fått alltför många att bli handlingsförlamade istället för att leta bästa vägen framåt .

Jag vet inte riktigt om du är seriös eller bara bekräftelsesökande?

Du vet svaret själv. Det äg fullkomligt okey att börja studera vid 31 års åldern. Jag har vänner som har studerat till jurister och ekonomer i samma ålder. Idag är dom i 40 års åldern och är höginkomsttagare. Levt sitt liv som alla andra.

Däremot så jobbade dom en del i ungdomen som både restes med men även sparades, samt att dom faktiskt också tog sig ann ett deltidsjobb på sidan av studierna😊På så sätt hade dom råd i den åldern med både parnter och barn!

Rådet är att ansöker ett deltidsjobb vid sidan av så att du ekonomiskt känner dig tryggare tillsammans med bidraget. Då kommer du också lättare komma in i ?vuxenlivet? ekonomiskt efter studierna, trots att du självklart resan är vuxen, men jag hoppa att du förstår.

Slutligen så tycker jag att du borde söka en psykolog för att ta dig ann din känslomässiga behov och trauman. Rekommenderar alla!

Att grubbla i det förflutna och diverse val är oundvikligt hos alla vi människor, men jag kan snarare tycka att dom som håller fast vid det så hårt att det leder till destruktivitet och självsabotage, är dom som har funnit bekvämlighet i sin självömkan och spelar på det, både i uppmärksamhets syfte men självklart även trauma respons och andra psykiska biverkningar.

Sök en psykolog, känns också som att din tråd var mer utformad för dig att dela dina minnen och händelser än självaste plugget i sig.

Att söka svar på FL är faktiskt en bra början på hjälp 😊 var försiktig för trollen dock!

Lycka till!