Är lycka ett val? Kan man välja att bli lycklig?

När du säger att du vill studera, handlar det om att du vill ha en utbildning och ett yrke du trivs med eller tycker du bara om att läsa och lära dig nya saker? Kanske måste du inte gå en utbildning som ofta orsakar stress och ångest. Läs och lär dig saker på egen hand om du tycker att det är kul. Utan någon press på betyg, tentor och allt vad det innebär att studera i skola. Fördjupa dig i böcker och ämnen som intresserar dig och gör det i din egen takt. Hitta människor online i olika forum eller grupper som är intresserade av samma saker och diskutera.. kanske hittar du några vänner på samma gång 

Lycka är väldigt relativt! För trodde jag att lycka var en intensiv tydlig känsla, om man var lycklig skulle man känna det hela tiden.
Numera (50+) ser jag lycka som harmoni, att vara nöjd och lugn. 
Jag tror inte att lycka rakt av är något man väljer, men något man kan påverka själv. Jag tror att chansen till harmoni ökar om man kan se de halvfulla glasen och inte de halvtomma i olika situationer. 

Så i ditt fall: 
*Finns det en chans att du kan acceptera din autism, vara harmonisk i den, trots de utmaningar som den ger?
*Finns det någon KY-utbildning (kortare yrkesinriktad utbildning som är inriktad på att ge jobb) som du kan gå?
*Finns det någonting som du skulle kunna gå på regelbundet för att vara bland folk, träffa någon, som du skulle kunna vara intresserad av?
*Har du sett Love on the spectrum?

Du är din egen lyckas smed. Du väljer att vara de du vill. Rött mind set tar dig igenom det mesta. Vill du deppa så får du ju ut något av det. Är du rädd för ev krav från din omgivning. Du väljer själv att se glaset halvfullt eller halvtomt. Det är bara du själv som kan göra något åt det. Går inte att projicera på annat eller andra. Ditt val helt och hållet. 

Hopp du kan om du ger dig fan på det! Men? Lycka ett ett flyktigt tillstånd som varar i ungefär 3 sek. Poff borta. Lycka i sig är inget att sträva efter. Rätt tankar om dig själv. Du duger. Tror du saknar KASAM. 

Förresten vågar du känna dig glad och harmonisk? 

Vill du bli hjälpt? Vågar du ta emot hjälp? Du anser att vården inte är till någon hjälp. Hur ser det optimala scenariot ut för att du ska må bra. Vad behövs. Ett reflektion du behöver göra är att ingen gör det åt dig. Ingen lägger en färdig paketlösning i ditt knä. Det är bara du själv som kan ta tag i det.