Hej! Nyfiken fråga.
Jag väntar barn med min sambo som har en son med autism. Det jag undrar är om någon här skaffat barn med någon som har autism eller som har barn sedan tidigare med den diagnosen och isåfall fick även erat gemensamma barn den diagnosen?
Autism har en stark genetisk komponent, vilket betyder att det ofta finns en ärftlig benägenhet. Det innebär dock inte att ett barn automatiskt får autism bara för att ett syskon eller en förälder har det.
Forskning visar att risken att ett barn får autism är något förhöjd om en biologisk förälder eller ett syskon har diagnosen. Men det är fortfarande många andra faktorer, både genetiska och miljömässiga som spelar in. Det är alltså inte förutbestämt.
Många föräldrar i liknande situationer får barn utan diagnos, medan andra kan märka liknande drag eller få en diagnos senare. Det kan också vara bra att komma ihåg att autism är ett spektrum, det ser väldigt olika ut från person till person, både i uttryck och behov.
Om ni vill prata mer eller ha stöd i processen, kan det vara värdefullt att prata med en barnmorska med erfarenhet av neuropsykiatriska tillstånd.
Önskar er all lycka med det lilla livet som är på väg! 💛
Är det någon förutom sambons son i sambons släkt som har någon diagnos inom npf?
Kan även vara i från mammans sida.
Vi har en son med autism men ingen i våra släkter eller våra andra barn har någon form av npf.
Har någon i din sambos släkt diagnos inom npf kan det vara genetiskt men det betyder inte de flesta får det utan bara vissa.
Genom sonens skola känner vi flera familjer med barn med autism, de flesta har bara ett barn med det och syskonen har inte autism.
Men ett par familjer har ett barn med autism och syskon med annan diagnos inom npf.
Autism har en stark genetisk komponent, vilket betyder att det ofta finns en ärftlig benägenhet. Det innebär dock inte att ett barn automatiskt får autism bara för att ett syskon eller en förälder har det.
Forskning visar att risken att ett barn får autism är något förhöjd om en biologisk förälder eller ett syskon har diagnosen. Men det är fortfarande många andra faktorer, både genetiska och miljömässiga som spelar in. Det är alltså inte förutbestämt.
Många föräldrar i liknande situationer får barn utan diagnos, medan andra kan märka liknande drag eller få en diagnos senare. Det kan också vara bra att komma ihåg att autism är ett spektrum, det ser väldigt olika ut från person till person, både i uttryck och behov.
Om ni vill prata mer eller ha stöd i processen, kan det vara värdefullt att prata med en barnmorska med erfarenhet av neuropsykiatriska tillstånd.
Önskar er all lycka med det lilla livet som är på väg! 💛
Tack för jätte bra info och svar! :)
Ska absolut prata med barnmorskan, ska dit på måndag.
Förstår att det inte går att påverka om ens barn får diagnos, jag ser hur jobbigt sambons son har det med skola och det sociala därav oro.. Mvh
Hej! Nyfiken fråga.
Jag väntar barn med min sambo som har en son med autism. Det jag undrar är om någon här skaffat barn med någon som har autism eller som har barn sedan tidigare med den diagnosen och isåfall fick även erat gemensamma barn den diagnosen?
Är det någon förutom sambons son i sambons släkt som har någon diagnos inom npf?
Kan även vara i från mammans sida.
Vi har en son med autism men ingen i våra släkter eller våra andra barn har någon form av npf.
Har någon i din sambos släkt diagnos inom npf kan det vara genetiskt men det betyder inte de flesta får det utan bara vissa.
Genom sonens skola känner vi flera familjer med barn med autism, de flesta har bara ett barn med det och syskonen har inte autism.
Men ett par familjer har ett barn med autism och syskon med annan diagnos inom npf.
Pappan alltså min sambo säger att han har små drag av autism (dock ingenting jag märker alls) så vet ej om det är inbillning från hans sida?ingen annan i hans släkt på hans sida har autism. Mamman till sonen har ADD tror jag det kallas samt kronisk ångest och oro. Känns som mycket av mammans mående speglar av sig på bonus sonen. hos oss går han i skolan , är glad medan hos mamman är han orolig och har ångest för att gå i skolan så där får han vara hemma från skola och inga rutiner. Dock har han valt att bo hos mamman på heltid nu pga att vi flyttat och han tycker det är jobbigt att pendla till skolan 3 mil. Så vi provar att ha varannan helg nu.
Tack för ditt svar, förstår att det inte går att påverka om ens barn får diagnos, men blir nyfiken och ändå lite orolig då jag ser att hans pojk har det jobbigt med det sociala och mycket oro.
Pappan alltså min sambo säger att han har små drag av autism (dock ingenting jag märker alls) så vet ej om det är inbillning från hans sida?ingen annan i hans släkt på hans sida har autism. Mamman till sonen har ADD tror jag det kallas samt kronisk ångest och oro. Känns som mycket av mammans mående speglar av sig på bonus sonen. hos oss går han i skolan , är glad medan hos mamman är han orolig och har ångest för att gå i skolan så där får han vara hemma från skola och inga rutiner. Dock har han valt att bo hos mamman på heltid nu pga att vi flyttat och han tycker det är jobbigt att pendla till skolan 3 mil. Så vi provar att ha varannan helg nu.
Tack för ditt svar, förstår att det inte går att påverka om ens barn får diagnos, men blir nyfiken och ändå lite orolig då jag ser att hans pojk har det jobbigt med det sociala och mycket oro.
Flytta långt bort från sonen var att ta i, det är 3 mil detta handlar om samt fler inblandade, svårt att anpassa sig efter en person? När vi flyttade hade dom varannan vecka, vi hade inga tankar på att det skulle vara jobbigt att pendla 30 minuter för honom istället för 5-10 minuter som det är mellan mamman och skolan.
Han är strax 14 år och tillåter mamman han att vara hemma från skolan och spela tvspel hela dagarna istället för skolan så förstår jag att han som tonåring blir mer lockad av att bo där.. Förutom att mamman verkar så mjäkig så tror jag att hon är en kärleksfull och bra mamma. Men vissa saker och sätt att tänka kan man ju ifrågasätta.
Min sambo är en kanon pappa, väldigt kärleksfull och närvarande och har goda rutiner. Han säger det att fortsätter det med frånvaro i skolan och att pojken inte har det bra där (gått två veckor endast) så lär vi ju gå vidare med detta.
Det är skitsvårt med barn. Mitt ex hade en tonårig dotter när vi flyttade ihop. Hon bytte stad och skola - full respekt för det. MEN på mindre än en månad blev 24 av 25 i klassen helt dumma i huvudet. Gissa vem som inte...
Mitt ex (som var den som flyttade för min skull, hennes val) vågade inte ställa några som helst krav på ungen.
Gick som det gjorde.
Min dotter accepterade sin nya plast-mamma och sina nya syskon men vi blev aldrig accepterade av hennes barn
Vi fick en sladdis för 20 år sedan och han har fantastisk kontakt med min dotter, inte med sina andra syskon alls - trist.
Han har väldigt bra kontakt med sin bonus-morsa men besöker knappt sin bio-morsa.
Inget jag påverkat alls . hans val!