Hur lär man sig att älska sig själv?

Jag tänker att man får försöka att inte vara hårdare mot sig själv än man är mot andra. Ofta kan man ha helt orimliga krav som man måste leva upp till, enligt sig själv, men mot andra är man mycket mer förlåtande. Jag tänker att ingen är perfekt. Inte jag, inte andra. Så är det att vara människa, man har fel och brister och det är helt naturligt och okej. Så en förlåtande inställning kommer man långt med, men det kan även vara bra för självkänslan att tillåta sig själv att sikta mot stjärnorna. Att ha drömmar och mål som man kämpar mot och försöker förverkliga är inte fel, så länge man inte är för hård mot sig själv om man inte lyckas uppnå dem.

du ger alltid bra råd. 

Jag har aldrig tyckt om mig själv heller, men jag har slutat bry mig med åldern. Jag kommer nog aldrig att tycka om mig själv och jag har accepterat det.

Det betyder inte att man inte kan leva ett rikt liv med glädje och ett liv tillsammans med andra. 

För egen del så är det alla andra runtomkring mig i mitt liv som betyder desto mer. De som, av någon anledning, tycker om mig, ger mig glädje osv. Att få andra att må bra är det jag lever för...

Man är ju av någon anledning alltid sin egen värsta fiende och det är relativt vanligt fenomen, ja förutsatt att man inte är en narcisist eller liknande...

Tack för svar. Jag har snarare inga som helst krav på. Mig själv. Kanske. Eller så är kravet perfekt eller låtbli.

Ursäkta att det här inlägget suger, jag kan knappt skriva från telefonen. Återkommer när jag sitter vid datorn. 

Jag antar att det hela bottnar i att jag var väldigt åsidosatt som barn. När jag föddes var mina föräldrar i sorg efter sitt första barn. När jag var lite äldre, runt 6, blev min pappa hjärtsjuk, och allt foku låg på honom. Några år efter det fick min mamma bröstcancer och allt fokus låg på henne. Jag lärde mig att inte göra väsen av mig, ge uttryck för behov eller begär. ina egna hälsoproblem är egentligen förmodligen medfödda men när jag började märka av dem själv i tonåren var både mamma och pappa svårt sjuka och fokus låg på dem. Först ett par år efter att de båda gick bort hanmade jag på sjukhus akut och fick därmed alla mina fysiska, och sedan psykiska, diagnoser uppmärksammade, men der är som att det redan är för sent. Jag
"är inte värd och har inte rätt att ta hand om mig själv."

Jag ska dock ta hand om mig själv lite grann nu. De senaste dagarna har jag varit väldigt dålig mot mig själv, och nu är min syn påverkad. Den blir det, det vet jag, och det rättar till sig om jag är duktig en dag eller två. Det är även därför det här inlägget eventuellt har konstliga stavfel o dyl. Jag skriver helt enkelt mer eller mindre i vblindo. Jag är hyfsat bra på att skriva ändå, men. Och på att spela piano. Jag kan spela piano med ögonbindel.

Jag ska se om synen rättar til sig med lite prpmmenad och ett par allerigtabletter för även om det inte är därför så hjälper det absolut inte att ögonen rinner pga pollen.

Ok, jag skrev att jag skulle ta en promenad, men nu vet jag inte. Jag tg på mig min fitbit, jag tog på mig skorna, tänkte ställa in fitbiten på träning och såg att min puls var uppe iöver 140. Av att  ha tagit på mig skorna. Nog för att jag har en vilopuls i det högre spannet men det var lite för mycket för bekvämlighet. Vanligvis när jag går/joggar hamnar jag lite under 120. Jag kanske bara ska försöka gå inne istället.

Du tänker nog för mycket.

Hjärnan är en kalkylator som gör uträkningar för att skydda folk från oro. Tyvärr tror många att hjärnan därför är stället där deras själ bor. Det är det inte dock. Du kan se hjärnan som ett kontroll rum som din själ kan gå upp till i typ tio sekunder för att ta dig ur en bilkrock.. Det är lite det som den är till för. Lösa dina trauman och massa sånt. Eller kanske tänka tillbaka på din ungdom? 
Varför tror du den gör så? 

(Svaret är att den försöker skydda din själ från sånt som du upplevde traumatiskt.)

Men när allt det är klart så är det bra att stänga av hjärnan då den har fyllit sin funktion. 

Att älska sig själv handlar lite mer om att göra sånt som får en att må bra, eller sätta sig själv i första rum. Att ersätta dåliga tankar som ständigt trycker ner dig till saker som får dig att må bra. Som tex att stänga av hjärnan, och sitta o läsa typ din favoritbok för en stund. 

Folk som "inte älskar sig själva". Kanske tänker eller lägger lite för mycket tid på sånt dom inte borde. Eller stannar inne på arbetsplatser med kamrater som de absolut hatar för att de typ "måste". Istället för att lägga tiden på typ, personlig utveckling inför ett nytt jobb. 

Och ju mer du använder ditt huvud för att kritisera sånt du gör, desto mer saker kommer du att hitta, som befäster alla fördomarna du sitter på.. 

Folk som älskar sig själva, kastar en boll, missar målet.. Och tänker "lol, okej, det här får jag nog ta och öva lite på." (Och det tycker dom är roligt.. För det är faktiskt svinkul att kunna lära sig något nytt.. Speciellt när man lär sig att stänga av hjärnan och bara gör. Man lär sig massvis utav det. ) 

Folk som är kritiska emot sig själva tänker "Nu missade jag målet. Typiskt.. Det är så jobbigt att vara jag. Jag kan aldrig göra något rätt ju. Jag ska fan sluta spela boll." 
Efter att ha skjutit ett enda skott.. 

Detta kan bero på att de ser alla andra som så glada och perfekta.. Men dom missar ju då faktiskt att den där första har skjutit 10 000 skott på mål, och bollen har börjat sitta lite mera i målet just i detta nu.. Dom gick inte dit själva och började sätta bollen i målet redan under första skottet. 

Så folk som är kritiska eller hårda emot sig själv behöver nog kanske ta och tänka om? Det är via att göra misstag som vi lär oss.. Det är inte en stämpel på att "denna personen är bara dålig."

Herre, vilket dravel. Tack, det är upplyftande.

Passa dig för att utmana det för hårt nu. Jag höll det kort kan jag säga och kan nog producera några 20 rader till. 

Håller tummen att det hjälper. 

Missförstå mig rätt, jag älskar dravel!

Nu gör jag det där igen som jag ibland gör. Jag vet att bästa sättet att hjälpa synen är att ta mina mediciner och undvika kolhydrater. Vad gör jag? Äter kexchoklad. Naturligtvis.

På en fredag? Då behöver man ju en kexchoklad.

Ett glas vatten är nog bra. Då vatten hjälper blodflöde, och ögon ska vara majoriteten blodflöde har jag hört. Så kan man ju ta en promenad imörrn. 

Jo, men jag vet ju vad som händer. Jag antar att det kanske är så att jag straffar mig själv på något plan. Jag vet vad jag borde göra men eftersom jag redan varit dålig så är det som att dels, spelar ingen roll det är redan ogjort, dels gör det "värre med flit".

Som sagt, det kopplar inte riktigt rtt för mig.

Jag ska göra en lågkolhydratmeny för några dagar. Jag kommer ändå inte sova.

Måste man älska sig själv? Tycker det känns minst lika hälsosamt att ha en mer ödmjuk inställning till sitt ego. Det räcker gott med att vara nöjd med sig själv.

Vill tillägga att det kan finnas annat som motiverar en till att vårda sin kroppsliga och mentala hälsa, utöver egokärlek och självbelåtenhet - t.ex. att det gynnar ens eget välmående och gör en på bättre humör generellt.

Jag tror inte att du straffar dig själv på det sättet. 

Sanningen är att människan är vanedjur. Vi har i princip en massa ritualer vi drar igenom. Dessa har vi möjlighet att designa hur vi vill, och vi kan antingen beroende på våra val designa det till något bra eller något dåligt. 

Så tänk om jag har som vana att sitta varje fredag framför en dator och tänka på alla problemen som jag har. Det blir väldigt svårt för mig att få en lätt och härlig fredag då. 
Och just det där att sitta och tänka på det, det kan vara en trygghet för folk också. Men vad leder det till när man kollar på det?

En snöboll som sakta rullar där människan gör det till en vana att bara sitta där och bygga upp.. Det är en filt som inte är något hälsosamt för någon. 

För några veckor sedan satt jag och kollade på lite videos. Det var någon kille som höll på att växa nu på youtube där han gick runt och intervjuade miljardärer över hela världen. Och i en av dom intervjuerna så fick han prata med Jason Derulo. Han frågade vad han själv hade velat sagt till sitt 20 åriga jag?

Han svarade: What you are not changing you are choosing..
Killen uppmuntrade att: break that down...
Och han elaborear det såhär: If you feel like you are overweight, and you are not doing anything to change it. You are choosing to be overweight. Or if you feel like you don't have a lot of money, and you are not trying to change that. You are choosing to be broke. 

Det finns liksom ingen anledning att sitta och må dåligt för det. Det är du som valt det. Antingen prövar man att ändra på det, eller så låter man det bara vara så.