Inlägg från: Anonym (Hörs det verkligen?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hörs det verkligen?)

    Sex med barnen (10+år) i rummet jämte.

    Två tankar, som redan lyfts av flera:

    1. Hörs det verkligen så mycket? Det beror förstås på vad man har för säng och exakt vad man gör och så, men... När man ligger i ett knäpptyst sovrum så låter varenda prassel i lakanet högt. Men hör du lakanen prassla från sovrummet intill? Hör du andetagen? Vaknar du varenda gång tonåringen på andra sidan väggen vänder sig i sängen? Min känsla är att du är onödigt skraj för hur mycket det ska höras. 

    2. Vad vill du signalera till barnen? Min fru är uppvuxen med föräldrar som aldrig pussades eller höll hand offentligt. Hon har många syskon så uppenbarligen hade de ett samliv, men de ansåg att de inte borde visa det för barnen. Följden blev att barnen var oroliga för om föräldrarna verkligen tyckte om varandra och gav dem bilden av att det är något smutsigt och pinsamt med intimitet. Många tonåringar har svårt att tänka sig att medelålders människor har sex. Jag minns att jag själv kunde bli lite äcklad av tanken på "gamla" människors intimitet, men samtidigt gav det mig hopp och tålamod. Sex är inget man måste skynda sig att ha så mycket som möjligt innan man fyllt 30, utan en konst man blir bättre och bättre på att bemästra långt in i livet. Så kanske är det inte så farligt om dina tonårsbarn misstänker/förstår att du och din partner tycker om varandra och fortfarande inte kan hålla er ifrån varandra? 

  • Anonym (Hörs det verkligen?)
    Anonym (Förvånad) skrev 2025-05-20 22:19:32 följande:

    Det spelar ingen roll om sängen gnisslar, ja det hörs väldigt tydligt genom väggen vad som pågår. Vad är det för konstigt sex folk har om man inte får röra sig för man ska vara helt knäpptyst? Tycker det hör till rent hyfs att inte utsätta sina barn för det, inget det behöver eller kommer må bättre av, totalt tvärt om. 


    Och det andra du tar upp behöver ju inte betyda att man har ett kärlekslöst förhållande för att man inte delar med sig av sitt sexliv till sina barn. Vi har kul ihop, håller hand ute, pussar, kramar myser i soffan och ger varandra komplimanger inför barnen. Men att det skulle vara naturligt och fint för barn att ta del av sina föräldrars sexliv tycker jag bara är osmakligt och lite skrämmande faktiskt. 


    Det känns nästan som att du letar efter en förevändning att slippa ha sex, eller att du känner dig så rädd för att barnen ska märka något att du fastnat helt i resonemanget. Varje relation är unik, men ofta är sex en viktig del. Jag skulle sträcka mig till att säga att man har ett ansvar som förälder att se till att man ger sig själv chansen att ligga med sin partner. Barnen gör det svårare att få tillfälle på så många sätt redan, men att låta dem bli en ursäkt till att göra sex helt omöjligt känns farligt. Är det verkligen själviskt att vårda sin relation genom lite intimitet? Är det mindre själviskt att låta relationen rinna ut i sanden för att man känner sig nervös för att tonåringar ska fatta att vuxna har sex? 

    Jag vet, jag ställer anonyma tuffa frågor till en främling på internet, men du bad om folks åsikt. Och min åsikt är att det känns som att du överdriver vilket trauma det skulle vara om dina tonårsbarn inser att du och din partner har en intim relation.
Svar på tråden Sex med barnen (10+år) i rummet jämte.