Hur mycket behöver ni städa efter er sambo?

Jag och min man har olika syn på hur städat hemmet ska vara, och på vad som är smutsigt respektive rent. Jag vill ha det rent och fint omkring mig, inte pedantiskt, men inte alltför stökigt heller. Om inte jag fanns skulle min man inte torka ytor i köket varje dag, inte städa toan, och absolut inte göra i hans tycke onödiga saker som putsa fönster, torka lister eller damma. Det första jag får göra när jag varit bortrest några dagar och maken varit hemma är att städa.

Han gör sådant som måste göras. Om han inte diskar, kommer han inte att kunna dricka ur rena glas, om han inte tvättar, kommer han till slut inte ha några rena kläder, osv. Och han kan ställa ut disk från vardagsrummet till köket, eller plocka lite från golvet och han slänger sina smutskläder i tvättkorgen, så jag behöver inte städa och plocka undan efter honom. Det är nog mer att han inte tycker att han behöver torka bort smulorna från köksbordet eller torka av kaklet ovanför diskbänken.

Han överdriver mängden han själv gör, tycker att han gör en jätteinsats för att han plockar ur diskmaskinen, typ. Jag tror inte han förstår hur mycket jag gör, eftersom han inte ser det.

Han är uppväxt i en familj där städning betydde att plocka saker från golv och ytor, dammsuga och torka golv. That's it. Han har aldrig fått lära sig mer än så. Han har säkert någon typ av NPF, odiagnosticerad, men jag ser drag både hos honom, hos hans pappa, och hans syskon. Saker som inte är konkreta, som begreppet "städa" (som är ganska diffust) har han svårt för, och jag tror att han faktiskt inte ser stöket. Jag måste vara väldigt specifik när jag ber honom om saker och behöver säga saker rätt ut.

Efter drygt 20 år tillsammans har jag väl fått inse att han inte kommer att göra mer hemma. Han har andra goda egenskaper.