Min man bortprioriterar sina barn!

Jag har ett konstigt problem. Lite bakgrund: jag och min man är runt 45 och vi har varit gifta i 2 år. Båda har barn i tonåren, inga gemensamma.

Mina barn bor heltid hos oss (deras pappa har valt att träffa dem varannan helg pga jobbet). Hans barn bor heltid hos sin mamma (efter flera år varannan-vecka boende ville barnen bo heltid hos mamma då det var närmare skolan, deras halvsyskon bodde hos mamman osv.). plus att exet har hindrat umgänget och baktalat honom (hans version). Min man var jätteledsen för det i början. Men när jag och mina barn har flyttat in hos honom har jag börjat märka att han mer och mer börjat fästa sig vid dem och prioriterar bort egna barn.

Jag blir så ledsen för det! Han träffar sina barn mer och mer sällan och då tar hans barn mer och mer avstånd från honom. Jag märker hur han pratar med dem när vi ses allihopa och få en klump i magen. Detta är inte ok!! Hur ska jag få honom att inse det? Han säger bara att mina barn är så fina och han älskar dem. De är lika mig och det tycker han är underbart. Och när jag frågar om hans egna barn viftar han bara bort och säger, ja-ja. Wtf???

Många män har ingen egen relation med sina barn, utan den går genom mamman till barnen. Och lever han inte med mamman, eller ogillar mamman pga skilsmässa/osämja så kan det spilla över på relationen med barnen. Många verkar också föredra att skylla sina egna tillkortakommanden på mamman hellre än se till vad de själva gjort för att främja eller stjälpa situationen.

Och sen å andra sidan kan han ta till sig dina barn, eftersom relationen till dem går via dig. Det är också mer bekvämt att ha en relation som går via någon annan, för då slipper man anstränga sig så mycket för att upprätthålla relationen. Den går ju via dig och han hakar på. Om han skulle försöka ha relation med sina egna barn så skulle det kräva nåt av honom som han inte är villig att ge, eller kanske inte ens kan ge.

Min pappa har gjort exakt som din man, bytt ut sina egna barn och barnbarn mot fruns barn och barnbarn. Ett stort trauma för mig som var tonåring när jag blev utbytt, men som nu verkar vara mest hans förlust nu när han börja bli gammal och inser att han har två fina barn och sex fina barnbarn som han knappt känner.
Och fruns barn tycker väl att han är ok som styvpappa/mammas man, men de är nog egentligen inte så intresserade av honom för hans egen skull.

Personligen skulle jag ha svårt att acceptera och leva med en man som så lätt kunde ge upp relationen med sina egna barn. Så jag skulle nog kräva en förändring eller se mig om efter ett annat förhållande.

Min man bortprioriterar sina barn!

INNEHÅLL