Hur slutar jag avbryta andra?

Måste också säga att när jag avbryter så är det ju inte enbart för att avbryta utan också för att visa intresse för den andra personen genom att säga "jag med, jag gillar också Milano" eller vad det nu kan vara.

Vid tillfällen där det finns mer saker att säga än vad man har tid till så kommer alltid en del saker att förbli osagda. Välj att låta det vara fler av dina saker och mindre av de andras saker som är med på listan över saker som inte hunnit sägas.

Det är okej att det känns lite frustrerande att man inte fick sagt allt man ville. Man får bara lära sig att leva med den känslan. 

Bra att du ens reflekterar över detta TS. Vanligtvis när man är som du beskriver så sitter man mest och väntar på att få prata, så man tänker mer på vad man ska säga än att verkligen lyssna. 

Om man bemästrar inpulsen att direkt säga varje tanke som dyker upp så kan man få riktigt givande samtal. Det märks nämligen när den andra inte lyssnar.

Kruxet är väll att vara genuint lyssna på individen.

Det som kan gnaga är när man vill inflika för att förklara, rätta eller addera sin egen synpunkt så fort man hör ett argument man inre håller med om eller vill hävda motsats.

Mitt bästa tips är att i den stunden fråga:
Kan jag få inflika med mitt perspektiv/uppfattande innan du fortsätter berätta för mig? Så att det inte glöms bort.

Notera att du gör detta i god ton, och normalt pausande gester som inte känns hotande eller respektlös.

Vidrigaste som finns är människor som upprepar en mening som ett ?inflik? tills konversationen slutar med ?HÅLL KÄFTEN LÅT MIG PRATA!

Såpp 🥳

Att lyssna är viktigast. Lär dig att bemästra den konsten först.

Lära sig att lyssna på vad andra säger.

Det är ju ditt behov av att du bara MÅSTE få säga vad du tycker, tänker på, eller att du bara måste få säga att du  håller med eller vad det nu kan vara. Du kan öva dig på att bara lyssna och försöka tänka att dina tankar och åsikter inte alltid måste komma fram. Eller så kan dom komma fram sen när personen slutat prata och det naturligt blir den nästes tur att prata.

Jag själv har aktivt jobbat på detta. Det går. Det är faktiskt bara att sluta. Lyssna också stäng din egen mun. Man måste inte få ur sig allt jämt, hela tiden 😊

Min sambo är likadan som dig och det var så sjukt irriterande att jag ibland undrade om det var värt att stanna. Men vi pratade och jobbade på problemet. Och de här kom vi fram till:

-problemet är du! Du vill avbryta för att flika in eller utveckla konversationen som du skriver. De är inte din uppgift när andra pratar. Du ska lyssna aktivt.

du skriver att den andre personen säger 10 meningar och du kommer inte ihåg alla saker du ville säga. Vad är ditt problem med det? Uppenbarligen kan det inte vara så viktigt när du inte ens själv minns.

för att kunna ha en dialog med andra individer så måste man lära sig att lyssna. 

min sambo har en diagnos vilket gör att han flikar in för att han tror de bekräftar motparten. De gör det inte,

exempel.

(A) - Jag ska åka till Spanien nästa vecka.
(DU) - kul, jag har också varit i Spanien.
(A) - okej

det här är en konversation du själv dödat. Varför? För att du inte lyssnade på vad personen hade att säga utan att själv behöva ställa dig i centrum. Sen är det också hur motparten är i konversationer, vissa är mer pratiga än andra. Ditt jobb blir då att uppmuntra konversationen. Inte attackera den.

Rolig tråd. Det finns flera sorters samtalsmarodörer. Min fru avbryter mig, mer ju mer engagerande ämnet är. Hennes syster är likadan. Det gör att jag höjer rösten för att kunna avsluta meningen, vilket gör att tonen blir mer och mer aggressiv från båda. 

Jag är lite långsam och omständlig, tycker hon. Och det kanske jag är. Men det ursäktar inte att jag hindras från att tala till punkt. Hon lyssnar inte aktivt.

Sen har jag en svåger som är en annan sorts marodör. Som i exemplet "Spanien" här i tråden så kan han omöjligt stanna i samtalsämnet, han måste associera till något han själv vet eller upplevt.

Om jag säger att jag har ont i foten så frågar han förstås inte varför, om jag slagit mig, stukat mig. Han börjar istället prata om sina knän...

Jag känner väldigt väl igen de där två typerna. Det är fruktansvär irriterande att när jag vill berätta något istället blir avbryten och antingen inte alls får tala till punkt för att någon annan tar över ämnet, eller någon som kommer med så mycket frågor eller påståenden att det tar udden av det jag vill berätta.
Har du som jag testat att ge igen med samma metod?
Min sambo blir fullständigt vansinnig och skriker till slut åt mig.
Om jag slutat att berätta något för att hon avbryter hela tiden så säger hon att jag bestraffar henne.
En väldigt ocharmig egenskap.

Jag har slutat att lyssna på de som avbryter och tar över ämnet. Så fort de sätter igång zoomar jag ut och börjar tänka på något helt annat.
Är det i något socialt sammanhang med många iblandade går jag därifrån.