• Anonym (TS)

    Vägrar att umgås med folk som inte ger något

    Jag undrar om jag är lite konstig, men jag typ vägrar att umgås med människor som inte ger något till mig. 


    Typ hör andra personer som åker på semester med sin partners syskon och deras partner. Det blir alltid kaos, bråk och konflikter om precis allt. Jag vägrar den här typen av resor. Det är min semester och det betyder att jag vill njuta och återhämta mig. 


    Jag vägrar träffa mina svärföräldrar. Det är fruktansvärt vidriga och det är inte bra för någon att vi umgås, så jag gör helt enkelt inte det. Omgivningen kan verkligen titta på mig och bara stackars mina barn som inte kan fira en gemensam jul tillsammans med sin farmor och farfar? 

    Mina barn får fira flera jular och då en där jag inte deltar. 

    Jag tänker väl mer att jag har ett liv, det betyder att jag inte har tid att prioritera att hänga med människor jag tycker är direkt hemska. Det finns ju knappt tid i livspusslet att umgås med folk som verkligen betyder något. 


    Hur resonerar ni andra? 

  • Svar på tråden Vägrar att umgås med folk som inte ger något
  • Anonym (A)

    Tycker det är rimligt, man har bara ett liv.

  • Jårdi

    Nja, lite orimlig är du nog. Relationer kan ju ändras och bli positiva. Men klipper du av alla som inte faller dig i smaken får du ju aldrig uppleva det. Ibland lär man sig saker om sig själv med.. 

  • Anonym (Ett liv på denna jord)
    Jårdi skrev 2025-05-23 00:00:08 följande:

    Nja, lite orimlig är du nog. Relationer kan ju ändras och bli positiva. Men klipper du av alla som inte faller dig i smaken får du ju aldrig uppleva det. Ibland lär man sig saker om sig själv med.. 


     
    Fast nej, det här är rent skitsnack. Om man inte är typ 25.
    När man blivit äldre,  över 30-40. Lär man känna sig själv tillräckligt bra för veta vilka människor man klickar med och inte. För mig har det alltid varit exakt, och jag har litat på min instinkt. Jag känner av nästan direkt on jag kommer passa med en människa eller inte.

    Jag är introvert, skulle t ex aldrig dejta eller trivas ihop med en extrovert kille. Dom är alldeles för "skrikiga" och ska synas och höras överallt. Jag skulle bli så utmattad mentalt och fysiskt. Det skulle aldrig fungera. Dessutom brukar dom inte vara så intellektuella. Fester är mer intressant än böcker och kunskap, allmän bildning. Det är inte min typ av person att umgås med. Samma om vi tar det i ett vän sammanhang. Vare sig det är kvinna eller man. Hade inte pallat med en kvinnlig vän som lägger ut 25 olika outfits på sig själv på sociala medier heller.

    Man dras till likasinnade. Och livet är alldeles för kort för slösa det på människor du vet på förhand att det inte kommer fungera.

    TS, är vettig och logisk. Jag är precis likadan. Jag vill ha ett utbyte, inte få huvudvärk av att försöka tvinga fram något.
  • Anonym (H)

    Bråk och konflikter är slitsamt, tar mer än ger.

  • Anonym (Frida)

    Jag tycker det är fullt rimligt. Jag har själv slösat så mycket tid på att vilja vara bästa vän med alla människor jag träffat och hamnat i en del dåliga vänskapsrelationer pga det. Numera är jag försiktig med vem jag släpper in i livet och håller vissa människor på avstånd, och mitt liv blev mycket bättre efter det, även om jag skaffade mig en del ovänner, men det är priset man får betala. Visst kan man vara artig och trevlig även om man inte umgås.

  • Anonym (Oj)
    Anonym (Ett liv på denna jord) skrev 2025-05-23 00:14:51 följande:
     
    Fast nej, det här är rent skitsnack. Om man inte är typ 25.
    När man blivit äldre,  över 30-40. Lär man känna sig själv tillräckligt bra för veta vilka människor man klickar med och inte. För mig har det alltid varit exakt, och jag har litat på min instinkt. Jag känner av nästan direkt on jag kommer passa med en människa eller inte.

    Jag är introvert, skulle t ex aldrig dejta eller trivas ihop med en extrovert kille. Dom är alldeles för "skrikiga" och ska synas och höras överallt. Jag skulle bli så utmattad mentalt och fysiskt. Det skulle aldrig fungera. Dessutom brukar dom inte vara så intellektuella. Fester är mer intressant än böcker och kunskap, allmän bildning. Det är inte min typ av person att umgås med. Samma om vi tar det i ett vän sammanhang. Vare sig det är kvinna eller man. Hade inte pallat med en kvinnlig vän som lägger ut 25 olika outfits på sig själv på sociala medier heller.

    Man dras till likasinnade. Och livet är alldeles för kort för slösa det på människor du vet på förhand att det inte kommer fungera.

    TS, är vettig och logisk. Jag är precis likadan. Jag vill ha ett utbyte, inte få huvudvärk av att försöka tvinga fram något.
    Oj, vilket förakt för de som inte är introverta. Har du så dåligt självförtroende att du måste se ner på andra för att kunna känna dig bättre själv?
  • Anonym (T)

    Jag tycker att du resonerar barnsligt egoistiskt. Dina egna subjektiva preferenser kan inte alltid bestämma hur du väljer att agera, speciellt inte om andra människor påverkas av dina val.

    Ditt beteende tyder på att du fryser konflikter till is istället för att försöka lösa dem. Den vuxna responsen är istället att försöka hitta en gemensam lösning bortom konfliktens symptom (irritation, antipati, negativitet etc.) där normal samvaro är möjlig.

  • Anonym (Oligo)

    Det är skillnad på att undvika folk som beter sig dåligt mot en och folk man inte klickar med. Folk som behandlar en dåligt tycker jag att man gör rätt i att undvika. Men att inte fira jul med sina barn bara för att man inte klickar med svärföräldrarna tycker jag är egoistiskt och barnsligt. 

  • Postman

    Njae tycker du låter lite tjurig och verkar döma snabbt men visst man ska inte lägga för mycket energi på tidstjuvar så på ett sätt håller jag med dig och ett inte alls. 

  • Anonym (J)

    Ibland får man bita ihop och stå ut för ett högre syfte, något som inte bara handlar om en själv.

Svar på tråden Vägrar att umgås med folk som inte ger något