Vägrar att umgås med folk som inte ger något
Jag undrar om jag är lite konstig, men jag typ vägrar att umgås med människor som inte ger något till mig.
Typ hör andra personer som åker på semester med sin partners syskon och deras partner. Det blir alltid kaos, bråk och konflikter om precis allt. Jag vägrar den här typen av resor. Det är min semester och det betyder att jag vill njuta och återhämta mig.
Jag vägrar träffa mina svärföräldrar. Det är fruktansvärt vidriga och det är inte bra för någon att vi umgås, så jag gör helt enkelt inte det. Omgivningen kan verkligen titta på mig och bara stackars mina barn som inte kan fira en gemensam jul tillsammans med sin farmor och farfar?
Mina barn får fira flera jular och då en där jag inte deltar.
Jag tänker väl mer att jag har ett liv, det betyder att jag inte har tid att prioritera att hänga med människor jag tycker är direkt hemska. Det finns ju knappt tid i livspusslet att umgås med folk som verkligen betyder något.
Hur resonerar ni andra?
Risken är också enligt henne att man lägger väldigt mycket på en person och att det kan vara jobbigt för den personen men jag upplever inte att min man tycker det är jobbigt.
Jag har min man,min psykiatriker, kollegor...jag behöver inte större kontaktnät än så. Familjeliv forumet funkar med som en "extra kompis"