Pojkvän tar inga initiativ, borde jag klaga?

En hobby ska väl inte behöva vara en belöning?

 

Att ta upp att det blir nog lite slentrianmässigt drickande är rimligt. Att föreslå att ni testar någon aktivitet tillsammans är rimligt. Att spelande inte verkar duga som hobby för dig, där får du nog vara försiktig med att förminska hans hobby.

Nu är jag särbo och vi träffas på helger och semestrar. På semestrar - inga problem att hitta på saker att göra eller se. Upplever Sverige med husvagn.
Men, en vanlig helg blev vi ofta sittande vid tv:n hela förmiddagen.
Vår lösning:
Vi (mest jag) skrev ned ett antal olika aktiviteter på en lista. Allt från att åka och bada, baka bröd, besöka en loppis, spela spel, fot-spa .. ja du fattar.
Köpte 100 runda poletter på nätet och numrerade dem 1-100. Lade in listan i exell 1-100. 
Poletterna i en burk som står hos mig, listan i hennes dator så att ingen kan "fubba", hahaha
Varje torsdag drar vi ett nummer för en aktivitet. Självklart med flexibilitet för årstid o.s.v.
Laga tjälknöl kräver ju också förberedelser och tid
Det kan vara smått och stort, bara vi lyfter på rövarna och gör något tillsammans.

Att spela är en stor hobby för mig med. Men jag tycker att man kanske bör underhålla sin kropp och sinne också innan man lägger all ledig tid på endast att spela. 

Det känns som att han långsamt bara blir fetare och mer alkoholberoende som han håller på nu. 

Hans hobby är att spela, inte gymma. Jag har noll behållning av gymmet men kan gå om någon drar med mig och att jag faktiskt orkar efter en arbetsdag. Ölen är sämre än spelandet.

Pratad med han ? Vad har du sagt till honom ?

Kom ihåg att du inte är hans mamma!

Ok, fattar nu att jag är wayyy older än andra tråden, hahaha
Men det här med mamma ...
Junior är 20 muckar i juni, flickvännen samma ålder och har en etta i stan.
Jag vill att junior ska bo själv ett tag. De får gärna var tillsammans men han ska bo själv och få vuxen-träning.
Jag frågade henne rakt ut för någon vecka sedan:
Jag hoppas att du inte blir någon extra-mamma åt honom.
Svaret blev:
Näää, det skulle jag aldrig ha tålamod till!

Han har hittat en bra tjej, hahaha

Nej, det jag är rädd att jag blir om jag nämner något! 
Vill inte vara någon som blir så. 

Drömmen vore om han själv skulle få något typ av uppvaknande... 

Nej, jag har inte det. Ville få lite inspiration här först.
Men att säga "jag tycker du börjar bli tjock och är tråkig som inte tar initiativ till något förutom att spela och dricka öl" känns inte som något som skulle vara så givande. 

Jag kan ha respekt för att man inte alltid orkar och att det då är lättare att ha någon som drar i det. Jag har absolut inte motivation varje dag till att träna så vore skönt att inte vara den som drar i det varje gång. 
Så vad hade du kunnat tänka dig att höra från din partner som inte har som hobby att röra på sig? 
Ölen är på nåt vis lättare att ta upp än initiativtagandet. 

Inget, jag vill inte gymma för att någon annan tycker att mitt spelande ska vara en belöning efter träning eller musiklektion( haha finns säkert för vuxna men du får det att låta så...snobbigt). Du kan inte vara otrevlig för att andra har andra intressen som du anser är sämre än dina. Läser exakt detta väldigt ofta här på FL, alltid är det spelande och partnern är minsann så duktig i sina intressen...

Hade lagt fram det som omsorg över hans hälsa. Att du vill att ni ska bli gamla ihop osv. Du behöver inte säga att inaktiviteten irriterar dig.

Jag kan meddela att det inte blir roligare att säga det när mannen är 55 och på gränsen till fetma. Så kanske bättre att ta snacket i tid?

Det är nog det bästa sättet.

Min junior är snart 19, bor ensam och är fulltränad på vuxenlivet. Flickvännen är bättre på att baka, han är bättre på att tvätta och sy, har sagt åt honom att inte låta tjejen ta över matlagningen för mycket när de ses, för han kan också.

Men, varken hon eller jag skulle drömma om att säga åt honom hur han ska leva sitt liv, när han ska träna och när han ska spela, det får han ta ansvar för själv. Just nu tränar han 5 dagar i veckan, men om det kröp ner till 0 skulle jag nog prata lite med honom om detta, bättre att jag gjorde det än flickvännen.  

Din sambo har ju en hobby men som andra nämnt så är inte hans dagliga alkoholkonsumtion ok, det skulle jag påpeka om.
Svårare med de extra kilona som han lagt på, det är otroligt sårande för vederbörande att höra, han vet säkert själv hur det ligger till.
Jag tex fick några sambokilon under vårat första år av allt mys och pys som jag inte var van vid från innan, min sambo sade inget men visade sitt missnöje med att komma hem med någon bantnings dryck och det var en pik nog för att få mig obekväm och en ond spiral nedåt där jag inte längre kände mig åtråvärd och min självkänsla började att dala.
Hur kunde min sambo ha gjort det bättre?
Inget.
Det måste komma från en själv, som med vilket problem man än har.
Hade du själv också gått upp denna period och unnat dig mer alkohol är det enklare att ta upp faktum att nu måste ni ta tag i er själva, att nu måste vi göra något innan vi blir alkoholiserade lönnfeta soffpotatisar 😅 men att endast peka ut en blir väldigt svårt utan att skada det bra man har.
Hur länge har ni varit tillsammans och bott ihop?

Vårat förhållande blev tyvärr sämre efter min viktuppgång ( ca 4-5 kilo) och vi bröt.
När allt mys pys inte fanns kvar gick jag per automatik ner sambo kilona.

Tycker att ovans tips om gemensamma aktiviter med olika tips i en burk lät jättebra!
Att göra något tillsammans ger väldigt mycket( som ej enbart handlar om att gå på GYM) och kanske det ger ringar på vattnet och ger eftertänksamhet kring annat på köpet!