Stora känslor i dottern idrottslag
Jag har lite undran kring vad som anses normal drama och allvar i lagsporter i åldern 12 år.Som alla föräldrar vet som har barn i lagsporter så räknas inte poäng förrän åldern är 12 år. Min ena dotter spelar en lagsport och är 12 år, jag har även en yngre dotter i samma lagsport som är året under. I vilket fall så utspelar sig alltid drama vid alla matcher, seriespel som cup från en viss klick av tjejerna. Så fort det går dem emot så är det stora tårar, massa skrik och gråt och en olustkänsla sprider sig i laget. Det är ca 5 av 30 individer som kör dessa utspel och dessa är också nyckelspelare. Jag har full förståelse för att det är massa stora känslor som bubblar i den åldern och det är helt naturligt. Det jag däremot tycker är tråkigt är att det sker under match och det tar fokus från själva spelet. De spelare som inte har känslorna utanför kroppen får alla bita ihop för att spelet inte ska fallera. Min andra dotter som också spelar har själv ett hett temperament men där är det tydliga regler, vi gråter när matchen är slut och vi låter det inte gå ut över spelet under match. Med andra ord så blir det aldrig dessa scener i detta lag.
Ingen av döttrarna har börjat med spelarstatistik och poängräkning mer än vid cuper så rent spontant bävar man lite inför höstens spel.
Min dotter är relativt ny i laget men väldigt duktig och har alltid tagit det med en klackspark för hon älskar själva spelet. Klart hon är jätteglad när det går bra men ändå som sagt tagit förlusterna med ro såvida hon själv inte gjort stora avgörande misstag. Oavsett så kommer tårarna först efter match.
Min fråga till er med barn i lagsporter, hur är det i era lag? Är det liknande scener? Påverkar det resten av spelarna? Hur hanterar tränarna det? Är det bara något man ska acceptera som förälder som står bredvid?