Dotter som låser sig/bryter ihop

Jag skulle tänka såhär. 
Istället för att prata om henne, prata med henne. 
Ha ett öppet samtal om hur hon skulle vilja ha det? Vill hon bli påmind? Eller blir hon bara stressad av det? 
Så var jag. Min familj ville väl, men jag kunde inte hantera att dom ville påminna, så då vart det bara fel och jag blev skitarg istället. Stressad och pressad. Kände att dom inte såg hur jag kämpade med att få ihop det. 

Så för mig vart det bara värre av att dom var på mig. Det gick åt pipan ändå, men det vart ett till lager av ångest när dom började påminna mig. 

Så fråga henne. Hur vill hon hantera det? Vill hon ha hjälp? Eller vill hon bli lämnad ifred? 
Det tar tid att hitta sitt sätt att hantera såna känslor. För mig kom det när jag vart vuxen. Och än idag kan vissa saker kännas jobbiga.
Är nu en väl fungerande egenföretagare med hög inkomst. Så det behöver inte gå åt helvete i livet bara för att skoltiden är en ångest. Men vissa saker är bara lite jobbigare än andra.