Mitt barn slår mig hela tiden (6-åring)

Ring omedelbart BUP och be om tid och utredning. Är det kö så överväg att välja privat vårdgivare. 

Inlägg 2 är anmält pga uppmaning till brott. 

Lider med dig/er.
Man står så handfallen.

Vår son slogs inte, men kunde ha sönder saker när han var i den åldern och blev arg. Så jag  vet lite hur det känns.

Hur är han efter ett sådant här utbrott?
Går det prata med honom och är han ångerfull, eller beter han sig som att det inte hänt?
Vår son var som att inget hade hänt efter utbrotten och kunde komma till oss och vara hur mysig och gosig som helst fem minuter efter att vi haft dunderbråk.
Hans utbrott var på grund av ADHD.
Tyvärr lät vi det gå länge innan vi sökte hjälp.
Så, med tanke på hur långa köer det är, sök hjälp så fort som möjligt.
Livet blir lite enklare när man får verktyg för att handskas med problemet.
Lycka till!

Från en mamma med ett våldsamt barn till en annan, jag vet vad du går igenom och jag vet hur svårt det är. Min son var hela 11 år innan han kunde kontrollera sig så pass att han inte tog till våld när han var upprörd, och sedan ytterligare ett år eller så när han vrålade ut sin aggression. Nu är han snart 20 och den här tiden känns väldigt avlägsen, när jag tittar på den lugna, kloka, unga mannen han har blivit. Det känns fortfarande ömt och sårigt att återvända till hans tidigare år i minnet.

Våra barn är förstås inte samma och ta precis hur mycket eller lite du känner passar av mina råd, men här är några tips som (ibland) var användbara för oss:

- Fixa ett säkert rum som han kan vara i där han inte kan göra någon illa. Du måste ha ett sätt att hindra honom att slå dig och andra i familjen. Nej, det är inte något som löser några problem, men det förhindrar att större problem skapas. Han gör både dig och sig själv illa när han slåss och du sätter stopp för det nu. Lämna honom för allt i världen inte själv där utan var tydlig med att du väntar precis utanför dörren på att han ska ha lugnat ner sig tillräckligt för att ni ska kunna lösa hans problem.

- Bekräfta känslor. Jag ser att du är arg/ledsen/frustrerad eller vad det nu kan vara.

- Berätta HUR man kan uttrycka dessa helt legitima känslor på sätt som inte är våldsamma (använda ord, stampa i golvet, hoppa upp och ner, gå fram och tillbaka, ...). VISA också hur du gör när du hanterar dessa känslor. Som vuxna är vi ofta så bra på det att det inte ens syns på utsidan och det gör det ju svårt att lära sig från, så berätta vad du känner och vad du tänker och hur din process för att lugna ner dig. 

- Ha lite koll på när han får sina utbrott. Är det tex kopplat till att han är trött, hungrig, krasslig, eller efter att han har lekt med en specifik kompis eller gjort en specifik aktivitet, så kan du ta steg för att förebygga och mildra effekterna av det.

- Viktigaste punkten: Lär honom problemlösning. Ta hans frustration och ilska på allvar genom att hjälpa honom lösa de problem som orsakade det. Du vill inte lösa det åt honom, utan hjälpa honom att ta itu med det. Låt honom förstås lugna ner sig först, ingen kan tänka klart när de är mitt i ett raseriutbrott. Vad är problemet? Hur kan vi göra det bättre? Hur kan vi förhindra att det blir så illa nästa gång? Vilken strategi ska vi använda oss av om vi hamnar i det här läget igen? Var uppriktigt nyfiken på vad han har att säga och lyssna mer än du pratar (inga föreläsningar eller långa utläggningar). Den enda regeln som är huggen i sten är att det måste vara säkert.

- Det är förresten din replik när han är våldsam. Stopp! Det där är inte säkert. Jag kommer inte låta dig göra någon illa. 

- Ta vara på och fokusera på alla fina stunder. Det är dem du vill ska ta upp mest utrymme i era liv och det är du som förälder som har ansvar för att se till att det blir så. När vi hade bråkigare perioder så brukade jag se till att smyga ner i min sons säng på morgonen för att äta frukost på sängen med honom, läsa en bok och gosa lite. Då visste jag i alla fall säkert att vad än dagen skulle föra med sig så hade vi en fin stund med oss. Berätta roliga historier för att få ett delat skratt, fixa något lite extra till efterrätt, lek tillsammans en stund ... Vad som ger er nära och fin kontakt, trots alla känslostormar. Att vid läggdags gå igenom dagens favoriter ger också mer uppmärksamhet till de fina stunderna.

För oss gick det som sagt över, men det tog lång tid och vi hade hjälp av en fantastisk terapeut som hjälpte hela familjen. Så sista tipset är att be om hjälp (inte bara här på FL!!!) och våga tala om vad ni går igenom. 

Tillägg till O:s väldigt fina och kloka svar. 

Ha tex madrasser och kuddar som han får slå på, eller borra in ansiktet och skrika in i när han är arg. Ge honom trygga/säkra möjligheter att uttrycka sina känslor. Presentera dem när han är på bra humör. Ni kan prova dem tillsammans innan det blir skarpt läge. Man kan ha såna där träningsmattor som sätts ihop som pusselbitar på golvet också (och de är kul att ha gymnastik på när man är på bra humör). 

Barn som inte kan uppföra sig är ett jätteproblem både för barnet och omgivningen. Med ett barn som inte kan uppföra sig kommer du till slut att tycka illa om ungen. Om barnet får hållas och terrorisera dig och omgivningen kan det sluta med barnmisshandel när tålamodet tryter. Och andra kommer att tycka illa om ungen som utvecklas till en problematisk vuxen. 

Det som krävs är disciplin och att sätta gränser för barnet så att det lär sig vad som är acceptabelt och oacceptabelt. Det finns tekniker för att hantera aggressiva barn. Lättare förstås om det är en tvååring än en sexåring. 

Du borde gå till en barnpsykolog för stöd men absolut inte en sådan som anser att barn ska vara helt fria och som är emot disciplinerande uppfostran. 

Psykologiprofessorn Jordan Peterson har bra idéer om hanteringen av aggressiva och olydiga barn. Han har förstås många motståndare bland sådana som reagerar emot allt vad disciplin heter vare sig det gäller vuxna eller barn. 

Här bara en av flera videor med Jordan Peterson på Youtube. Han har skivit böcker om ämnet också som väl finns i bokhandeln.

 

Är ni en familj som använder skärm i stor utsträckning?

Vi var det förut och hade liknande problem som ni med mycket aggression, utbrott, fula ord osv. Vi deltog på en digital föräldrautbildning om skärmtids påverkan på barn och unga. efter det skärmdumpade vi totalt här hemma, för både barn och vuxna. 

1. Vi tog bort Ipad för barnen helt under en period. Efter cirka 6 månader införde vi skärmtid under helt lediga dagar á 1 timme per dag. Vid skärmtid sätter vi en timer. 

2. Vi tog bort smart-phones och barnen fick välja mellan att ha en smart-watch eller en knapptelefon. Jag och min fru har kvar våra smart-phones men har inga sociala medier, spel eller liknande, men för bankärenden mm. 

3. TV endast efter kl.18:30 på kvällarna (undantag om vi alla tittar på nåt tillsammans). Men skoldagar; ingen tv 30 minuter innan sovdags. 

Kan säga att skillnaden i allas våra mående förbättrats avsevärt! Att sänka stimuli-nivån och ta bort digitala intryck ger utrymme till konversationer, lek och tid tillsammans. Våra barn har börjat läsa på kvällarna, och den ena som hade stora läs- och skrivsvårigheter innan skärmbegränsningen läser och skriver nu flytande.

Flera föräldrar i våra barns närhet har gjort samma resa och de upplever samma positiva effekter som vi.