Barn med stor aptit och lätt övervikt.
Jag har en tioåring som alltid har ätit bra. Det är så klart skönt och trevligt att vi aldrig oroat oss när hon var liten. Också när hon var sjuk åt hon ordentligt. Hon har alltid ätit allt och har tyckt och tycker fortfarande att den mesta maten är väldigt god.
Problemet är att hon äter mycket. Hemma kan vi hålla lite koll och säger stopp när det blir för mycket, men i skolan äter hon två mål om dagen och det är alltid mycket. Minst två rediga portioner lunch går ner och till mellis är det två rejäla mjukmackor med mycket smör, eller två rejäla portioner yoghurt med flingor och sylt som slinker ner. Vi har kommit mitt i melliset ett par gånger på senaste och hon har alltid betydligt mer än kompisarna på sin tallrik.
Bjuds det fika och vi inte närvarar är det samma sak. Det är gott och det äts. Igår var barnen på en tillställning tillsammans, där det bjöds på glass. När vi kom erbjöds en andra glass. Vårt andra barn kom springandes och frågade om han fick ta en till och vi sa okej med förbehållet att han tog en liten. Han kom tillbaka med en piggelin. Dottern kom glatt mumsandes på sin andra storstrut.
Vi har så klart pratat om det och förklarat varför min kan äta för mycket sötsaker, men inte heller alldeles för mycket mat. Vi har pratat om att magsäcken töjs ut och att man vänjer kroppen vid mer mat. Barnet i fråga är också precis över gränsen till övervikt. Ingen annan i familjen är överviktig. Hemma äts det bra och varierad mat med begränsad tillgång till sött och snacks. Visst äter vi glass och godis också, men i rimlig mängd. Inte två stora strutar och flera kakor till.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta upp det mera. Jag vill inte att hon ska bli tjock! Hon är dessutom lite olyckligt byggd och har alltid haft putande mage, också när hon varit normalviktig. Jag är livrädd att någon annan ska säga något till henne och att hon ska skämmas över sin kropp eller till och med drabbas av ätstörning. Jag bevittnar ett sådant fall på nära håll nu och det är fruktansvärt att se den familjens kamp för att deras dotter ska överleva. Samtidigt kan hon inte fortsätta äta på det här viset. De andra barnen äter inte så här. De äter ordentligt, men det trycker inte i sig flera portioner och är som sagt normalviktiga.
Barnet i fråga rör sig mycket, tränar flera gånger i veckan och går i princip alltid dit hon ska. Hon är stark och snabb och framgångsrik i sin uthållighetsidrott.
Hur gör man?