• Anonym (TS)

    Vänta med att skaffa barn?

    Det finns många föreställningar känner jag med hur man ska skaffa barn. Man ska träffa någon, vänta en tid och efter det bli sambo, efter det lära känna varandra ännu mer och bo ihop minst 4-5 år innan man ens tänker tanken på barn. 


    Va kommer dessa föreställningar ifrån och frågan som är mest intressant är om det hjälper och iaf hjälper mot vad? 


    50% kommer ju oavsett att separera. 


    Jag själv gjorde allt i en annan ordning och trots detta så kan jag jämföra mig med min omgivning som varit tillsammans i flera år men som ändå separerat när barnen gått i förskolan. 

    Varför är det fel att leva separerad? Varför finns dessa krav på hur ett barn ska bli till? 


    Är man en vettig person så fixar man ju allt på ett bra sätt iaf? 

  • Svar på tråden Vänta med att skaffa barn?
  • Fiona M

    Det var väl detaljen att om du inte känner personen du skaffar barn med vet du inte om den är vettig. Hur vettig du själv än (tycker du) är ska du sammarbeta med den andre kring ett barn. 

  • Anonym (Ghestodj)

    För att samhället är riggat så att speciellt en kvinna tar en alltför stor risk när hon skaffar barn. Det har då blivit en avvägningsfråga.

  • Anonym (En del)

    Av den andel som de facto separerar, är det en lägre andel som gjort allt i "rätt ordning"
    Undantag finns alltid.
    Men detta borde du väl fatta, egentligen?

  • Anonym (C)

    Barn är mer permanent koppling till en person än äktenskap. Även om det finns en risk att man separerar även när man väntar med barn så vet man ju kanske om man vill dela barn med personen resten av livet, samlevandes eller i sär.

  • Anonym (TS)
    Fiona M skrev 2025-05-27 14:52:43 följande:

    Det var väl detaljen att om du inte känner personen du skaffar barn med vet du inte om den är vettig. Hur vettig du själv än (tycker du) är ska du sammarbeta med den andre kring ett barn. 


    Om man är vettig så har man ju en kompass? då behöver man inte bo med personen i fem år för att veta hur den personen är. Så jag blev gravid efter 8 månader. Jag hade nog en rätt tydlig uppfattning då om vem han var. Den bilden har inte förändrats. 
  • Anonym (TS)
    Anonym (En del) skrev 2025-05-27 15:05:19 följande:

    Av den andel som de facto separerar, är det en lägre andel som gjort allt i "rätt ordning"
    Undantag finns alltid.
    Men detta borde du väl fatta, egentligen?


    Hur vet du det? Mig veterligen finns det ingen statistik på det och normen är nog att man är tillsammans en längre period innan barn. Trots detta separerar många och frågan är om det är så dåligt att separera. Det är ju väldigt vanligt och är inte skadligt heller. 
  • Anonym (att)
    Anonym (TS) skrev 2025-05-27 14:47:26 följande:
    Vänta med att skaffa barn?

    Det finns många föreställningar känner jag med hur man ska skaffa barn. Man ska träffa någon, vänta en tid och efter det bli sambo, efter det lära känna varandra ännu mer och bo ihop minst 4-5 år innan man ens tänker tanken på barn. 


    Va kommer dessa föreställningar ifrån och frågan som är mest intressant är om det hjälper och iaf hjälper mot vad? 


    50% kommer ju oavsett att separera. 


    Jag själv gjorde allt i en annan ordning och trots detta så kan jag jämföra mig med min omgivning som varit tillsammans i flera år men som ändå separerat när barnen gått i förskolan. 

    Varför är det fel att leva separerad? Varför finns dessa krav på hur ett barn ska bli till? 


    Är man en vettig person så fixar man ju allt på ett bra sätt iaf? 


    Jag tycker att det är rimligt att skaffa barn med någon man känner mycket väl.

    Även om man separerar så kommer det att vara barnets förälder hela livet. Man vill inte råka få barn med en psykopat bara för att man inte orkar lära känna varandra. 

    Sen tycker jag att man bör ha ett någorlunda stabilt liv och en stabil ekonomi. För att kunna fokusera på barnets behov istället för att flacka runt och skrapa ihop pengarna för det dagliga livet. 
  • Anonym (att)
    Anonym (TS) skrev 2025-05-27 15:16:39 följande:
    Om man är vettig så har man ju en kompass? då behöver man inte bo med personen i fem år för att veta hur den personen är. Så jag blev gravid efter 8 månader. Jag hade nog en rätt tydlig uppfattning då om vem han var. Den bilden har inte förändrats. 
    Vilka är dessa "man" som du refererar till? 

    Man är vettig - ja, vilka är dessa generellt vettiga "man"?
    Man är alltså vettig och har då har också en kompass för att hitta en annan vettig? 

    Är det din personliga erfarenhet som ska gälla som norm alltså? Att DU fick barn med någon tidigt, och att DU hade en bra koll på hur den personen var. Då gäller det alla? Tror du verkligen det på riktigt?
  • Anonym (TS)
    Anonym (att) skrev 2025-05-27 15:22:37 följande:
    Jag tycker att det är rimligt att skaffa barn med någon man känner mycket väl.

    Även om man separerar så kommer det att vara barnets förälder hela livet. Man vill inte råka få barn med en psykopat bara för att man inte orkar lära känna varandra. 

    Sen tycker jag att man bör ha ett någorlunda stabilt liv och en stabil ekonomi. För att kunna fokusera på barnets behov istället för att flacka runt och skrapa ihop pengarna för det dagliga livet. 

    Och hur är lära känna varandra i 4-5 år en garanti för någonting? 


    En vettig person blir inte tillsammans med en psykopat från första början heller. Sedan handlar det inte om att man inte orkar lära känna varandra. Oerhört nedlåtande.

  • Anonym (Separerad)
    Anonym (TS) skrev 2025-05-27 15:26:14 följande:

    Och hur är lära känna varandra i 4-5 år en garanti för någonting? 


    En vettig person blir inte tillsammans med en psykopat från första början heller. Sedan handlar det inte om att man inte orkar lära känna varandra. Oerhört nedlåtande.


    Och många idioter visar inte sitt rätta ansikte på allvar förrän du är fast på riktigt, via barn och eventuellt äktenskap. 

    Vi hade varit tillsammans i 11 år när vi till sist fick levande barn. De nästkommande 11 åren var en ren jävla bergochdalbana vad gäller hans beteende. Inget under de första 11 åren visade på tex hur svartsjuk han skulle bli på att inte längre vara nr 1 i mitt liv. Inget visade på hur han ansåg att egentid var vad jag fick i form av restid till och från jobbet, att all övrig tid skulle gå till honom och barnen. 

    Så nej, att vara tillsammans länge innan barn löser inte allt men i många fall så underlättar det (även om det sket sig fullständigt i mitt fall). 
Svar på tråden Vänta med att skaffa barn?