Anonym (sköldmö) skrev 2025-05-27 15:45:05 följande:
Kompassen kan vara utmärkt, men barn är en stor förändring. Den man trodde var vettig och jämställd kanske inte alls är det när barnen kommer, eller kanske inte fixar det nya livet. Det är vanligare än man tror.
Då ökar risken både för skilsmässa och samarbetssvårigheter, eller att man själv får axla större delen av ansvaret.
Visst kan man tänka att om det är så, borde det inte spela någon roll om man har varit tillsammans ett par år eller många år när första barnet kommer. Om partnern ändå blir en annan, eller inte var den man trodde.
Fast skillnaden är nog ändå, att ju bättre du känner någon, ju längre du har levt med någon, desto större chans att du har fått se även partnerns sämre sidor. I början av ett förhållande är allt rosenrött. Det är när vardagen kommer, eller svackor eller livskris t ex, som man får se vad partnern verkligen är gjord av.
Man ska egentligen inte välja livskamrat efter hur denne är när allt är bra. Man ska välja livskamrat efter hur partnern hanterar motgångar.
Min man har två vuxna barn sedan tidigare, han har en god relation med sina barn, sitt ex, sina ex svärföräldrar och så vidare. Jag fick en väldigt tydlig bild av hur han varit som pappa tidigare och hur han behandlat sina ex sedan innan. Så jag såg ju hur han agerat tidigare och han har inte gjort någon skillnad nu förutom att han har mer livserfarenhet och inte behöver göra om samma misstag som han gjorde första gången.
Och som du säger, många relationer är jämställda tills barnen kommer in i bilden.
För mig och min man så började ju inte relationen rosenrött heller.