Inlägg från: Anonym (TS) |Visa alla inlägg
  • Anonym (TS)

    Vänta med att skaffa barn?

    Det finns många föreställningar känner jag med hur man ska skaffa barn. Man ska träffa någon, vänta en tid och efter det bli sambo, efter det lära känna varandra ännu mer och bo ihop minst 4-5 år innan man ens tänker tanken på barn. 


    Va kommer dessa föreställningar ifrån och frågan som är mest intressant är om det hjälper och iaf hjälper mot vad? 


    50% kommer ju oavsett att separera. 


    Jag själv gjorde allt i en annan ordning och trots detta så kan jag jämföra mig med min omgivning som varit tillsammans i flera år men som ändå separerat när barnen gått i förskolan. 

    Varför är det fel att leva separerad? Varför finns dessa krav på hur ett barn ska bli till? 


    Är man en vettig person så fixar man ju allt på ett bra sätt iaf? 

  • Svar på tråden Vänta med att skaffa barn?
  • Anonym (TS)
    Fiona M skrev 2025-05-27 14:52:43 följande:

    Det var väl detaljen att om du inte känner personen du skaffar barn med vet du inte om den är vettig. Hur vettig du själv än (tycker du) är ska du sammarbeta med den andre kring ett barn. 


    Om man är vettig så har man ju en kompass? då behöver man inte bo med personen i fem år för att veta hur den personen är. Så jag blev gravid efter 8 månader. Jag hade nog en rätt tydlig uppfattning då om vem han var. Den bilden har inte förändrats. 
  • Anonym (TS)
    Anonym (En del) skrev 2025-05-27 15:05:19 följande:

    Av den andel som de facto separerar, är det en lägre andel som gjort allt i "rätt ordning"
    Undantag finns alltid.
    Men detta borde du väl fatta, egentligen?


    Hur vet du det? Mig veterligen finns det ingen statistik på det och normen är nog att man är tillsammans en längre period innan barn. Trots detta separerar många och frågan är om det är så dåligt att separera. Det är ju väldigt vanligt och är inte skadligt heller. 
  • Anonym (TS)
    Anonym (att) skrev 2025-05-27 15:22:37 följande:
    Jag tycker att det är rimligt att skaffa barn med någon man känner mycket väl.

    Även om man separerar så kommer det att vara barnets förälder hela livet. Man vill inte råka få barn med en psykopat bara för att man inte orkar lära känna varandra. 

    Sen tycker jag att man bör ha ett någorlunda stabilt liv och en stabil ekonomi. För att kunna fokusera på barnets behov istället för att flacka runt och skrapa ihop pengarna för det dagliga livet. 

    Och hur är lära känna varandra i 4-5 år en garanti för någonting? 


    En vettig person blir inte tillsammans med en psykopat från första början heller. Sedan handlar det inte om att man inte orkar lära känna varandra. Oerhört nedlåtande.

  • Anonym (TS)
    Anonym (sköldmö) skrev 2025-05-27 15:45:05 följande:
    Kompassen kan vara utmärkt, men barn är en stor förändring. Den man trodde var vettig och jämställd kanske inte alls är det när barnen kommer, eller kanske inte fixar det nya livet. Det är vanligare än man tror.

    Då ökar risken både för skilsmässa och samarbetssvårigheter, eller att man själv får axla större delen av ansvaret.

    Visst kan man tänka att om det är så, borde det inte spela någon roll om man har varit tillsammans ett par år eller många år när första barnet kommer. Om partnern ändå blir en annan, eller inte var den man trodde.

    Fast skillnaden är nog ändå, att ju bättre du känner någon, ju längre du har levt med någon, desto större chans att du har fått se även partnerns sämre sidor. I början av ett förhållande är allt rosenrött. Det är när vardagen kommer, eller svackor eller livskris t ex, som man får se vad partnern verkligen är gjord av.

    Man ska egentligen inte välja livskamrat efter hur denne är när allt är bra. Man ska välja livskamrat efter hur partnern hanterar motgångar.

    Min man har två vuxna barn sedan tidigare, han har en god relation med sina barn, sitt ex, sina ex svärföräldrar och så vidare. Jag fick en väldigt tydlig bild av hur han varit som pappa tidigare och hur han behandlat sina ex sedan innan. Så jag såg ju hur han agerat tidigare och han har inte gjort någon skillnad nu förutom att han har mer livserfarenhet och inte behöver göra om samma misstag som han gjorde första gången. 


    Och som du säger, många relationer är jämställda tills barnen kommer in i bilden. 


    För mig och min man så började ju inte relationen rosenrött heller. 

  • Anonym (TS)
    Anonym (Ymer) skrev 2025-05-27 20:36:51 följande:

    -Även andra faktorer spelar in. När man bott ihop en kort tid innan barnets födelse är risken större att det blir separation. Om paret flyttade ihop mindre än ett år innan barnet föddes löper de mer än dubbelt så hög risk att separera jämfört med de par som bott ihop mellan ett och två år.


    Par som levt ihop mer än fyra år när barnet föds har lägst benägenhet att flytta isär.


    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/flest-skilsmassor-bland-unga-mammor


    Den tar upp unga föräldrar framför allt också. Om alla skulle sitta och vänta i 4-5 år med att skaffa barn så skulle det ju födas ännu färre barn. Många träffas ju vid 30+ idag, tiden finns inte att sitta och vänta länge då. Jag tror även livserfarenheten gör att man lättare vet vad man vill ha och inte. Om man är klok och erfaren kan man ju dra lärdom av tidigare erfarenheter. 

    Jag visste att min blivande man var rätt efter 15 minuter? Kan säga 15 år senare att jag hade rätt. 
Svar på tråden Vänta med att skaffa barn?