Min far gick bort hastigt och onödigt
Ska börja med att beklaga att din far gått bort.
Kan även säga att det är inte alls säkert att han hade fått någon hjälp om han åkt in till sjukhuset. Jag vet av erfarenhet.
Jag har nämligen drabbats själv av två hjärtattacker.
Första gången hade jag haft ont i flera dagar i bröstet innan jag fick attacken. Jag gjorde som din far. Ignorerade problemet. Trodde inte det var så farligt. Blev ambulans till slut.
Vid andra gången gjorde jag det däremot inte. När jag började få ont några dagar innan jag fick attacken besökte jag sjukhuset. De går till 100% på troponin. Är det normalt blir man hemskickad, vilket det var på mig. Troponin stiger bara då man fått en propp. Inte när man är på väg att få en, vilket oftast är det man känner som en molande smärta vid ansträngning.
När jag sedan fick min andra hjärtattack, tog det tid. trots att jag ringde ambulans. De hade sett att jag varit inne innan och att jag då inte hade någon attack. De tog ett prov som var något förhöjt, men inte tillräckligt tyckte de. Jag fick ligga med pågående hjärtattack i flera timmar i en korridor på sjukhuset. Hade skitont och de bara pumpade in morfin i mig. Till sist så mycket så jag kaskadkräkte gång efter gång. Till sist fick jag så en kranskärlsröntgen och ballongsprängning. De ville inte göra det på en gång, eftersom jag bara något år tidigare genomgått samma sak, då allt såg fint ut, utom i det stoppet jag hade då. Den första hjärtattacken.
Jag kunde lätt ha dött, men jag klarade mig. Dessvärre är mitt hjärta nu helt förstört. Vet inte hur många år jag har kvar, men mitt liv är garanterat förkortat med åtskilliga år. Kommer troligen aldrig att uppnå pensionsålder.
Vården är inte vad den borde vara i det här landet.