Trivs med män som

Är man och skulle inte vilja vara den som bestämmer. Inte för att jag är mesig eller så, men jag skulle inte vilja vara tillsammans med någon som överlåter så viktiga saker till en annan person. Känns som en ganska osjälvständig kvinna. 

Viktiga saker som rör t ex ekonomi, barnuppfostran osv ska man bestämma tillsammans. Mindre viktiga saker kan den som är intresserad bestämma över. 

Jag vill vara delaktig i beslut som tas så nej.

Jag kan känna mig lite trött ibland på att det alltid är jag som ska ta initiativ till vissa saker och se till att de händer. Aldrig att hon skulle byta däck på bilen (ens på verkstad), sätta upp en hängränna (eller ens be en snickare göra det) eller genomföra en charterresa. Alltid jag.

På ett sätt är det väl belönande att jag har så stort inflytande, men ibland känner jag mig som sagt trött på det. 

Sexuellt gillar jag att ta kommandot, att vara dominant, och lite lagom hårdhänt. Jag har trott att hon gillade det, men nyligen sa hon att hon inte vill bli dominerad i sängen. Känns lite tråkigt, det är ju bara en lek.

Alla gillar inte hårda tag, lek eller inte.

Nej, om det är slag och stryper eller att man knappt kan få luft eller om man blir postat bakifrån hårt så kan man ju bli väldigt skadad. Det är inte sex utan våld. 

Troligen var det inte  så han menade. Oavsett så var det ju bra att hon sa till om det känns fel.

Även om det är jag som är TS så kan jag förstå dig. 

Jag skulle kunna åka iväg till däckverkstan och jag förhandlar också bolån och llt möjligt. Jobbar, betalar räkningar, fixar I hemmet, som alla andra, men inom mig vill jag bara lämna över allt. Som att jag alltid befinner mig i någon slags gräns till utmattning. 

Stackars mig då.Ha, ha. Män kanske känner samma, bara lämna över till nån annan emellanåt? Det är så himla mycket man ska hålla reda på, fixa, vara framåt, pigg och alert. 

I sängen tycker jag det är helt underbart att bli manglad av en mans varma kropp lite då och då.

Jag vill att jag och min kvinna fattar stora beslut gemensamt och att vi bägge kan ta initiativ.

Men jag förstår dig, det är bekvämt att bara följa med.

Nån som tar tråkiga beslut åt dig där du själv är osäker menar du uppenbarligen. Det du beskriver som ditt gentliga "jag" är saker som alla kan känna då och då sen ändrar man sig. 

Tänk efter på logiken i detta: Vet man alltid vad man vill så tror man att man alltid har allt klart för sig. 

Handlar detta egentligen inte mer om att du är utmattad än om vad män har för egenskaper? 

Man kan ju föredra både det ena och det andra. Men man har ett ansvar för både sig själv och andra att kunna definiera ett "varför".
Är inte alltid lätt. Men ganska viktigt om man inte vill leva sitt liv i förnekelse.