Trivs med män som

Ja, jag uppskattar den typen av dominans och manlighet. Min man är bra på att väga in min åsikt när han fattar beslut så jag låter gärna honom ha sista ordet.

Det är omöjligt att hitta en svensk man med ledaregenskaper idag. Alla vill slippa ansvar och bli daltade med och omhändertagna istället för att stå för initiativen och besluten.

Det här låter bra, men jag skulle aldrig lämna över bestämmande på nån annan.

Ja, det kan ju vara så som du beskriver att man, vet att han är duktig, har koll och vet vad han gör. En vuxen pålitlig person, som man känner tillit till.

Givetvis att man känner varandra bra, kan prata med varandra och ha en dialog för att nå dit. Det går ju inte med vilken vem som helst. Men jag skulle gärna ha det du beskriver. Man kanske har olika alternativ att välja på - men han får sista ordet. 

Jag har varit med två dimentralt olika kvinnor. Första, under många år, var jag den som följde. Som lydde. Som accepterade. Både bekvämt men ändå "försvann" jag på nåt sätt som person. Blev skilsmässa.
Andra förhållandet var det omvända förhållandet. Gissa om det var ovant. Visste inte hur jag skulle bete mig. Det tog nåt år innan jag fattade galoppen. Var ganska jobbigt för fick inte mycket feedback på om jag gjorde rätt eller fel. 
För egen del vill jag nog man ska vara två om besluten bara för jag blir så påverkad om jag valt fel och hon inte riktigt gillar det men inte säger nåt - "för jag har bestämt det". 

Ja, jag skulle verkligen trivas med det. Det vore en dröm. Men jag har å andra sidan alltid varit lite undergiven och så. Gillar att ta hand om och vara till lags, men avskyr att fatta beslut. Tyvärr räknas det som osjälvständig, som någon nämnde i tråden, och osjälvständig verkar vara det fulaste man kan vara i Sverige 2025.

Vi tar alla stora beslut tillsammans, även små. Ibland är den ene mer drivande, andra gånger den andre som är det. Fungerat bra i över 25 år.

Nej, jag är för självständig och värdesätter min frihet för mycket för att överlåta sådant till en man. 

Jag vill inte att relationen ska bygga på något särskilt upplägg eller någon deal utan jag vill bara ha en mans sällskap, inget mer.

Jag gillar känslan av att vara ett team där vi kompletterar varandra men var och en blir salig på sitt sätt så kör på. Det finns säkert många män som uppskattar en sådan relation där de bestämmer mycket. 

Däremot gillar jag känslan av att tillhöra en man eftersom jag är väldigt monogam och lojal men det är en annan sak än det du beskriver TS. 

Ja. Jag har vissa drag av att vara osjälvständig eller snarare ingen ledartyp. Jag hamnar också lätt i läget att jag ser saker och ting ur olika perspektiv. Allt verkar verkar kul eller bra på ett visst sätt, men vad tycker jag, vad vill jag? 

Antingen tar jag bara nåt alternativ så det blir bra eller så är det jätteskönt att han bestämmer.

Vi lever väldigt konservativt i vårt förhållande.  Båda trivs med det.  Ser inget rätt eller fel i en sån här fråga.