BF februari 2026 🌷

Vad tufft det låter att han inte pratar eller tröstar 😢 Hoppas bebisen är ok trots allt ❤️ har en vän som var fruktansvärt stressad genom sin graviditet (lämnade pappan pga fysiskt och mest psykiskt våld, fick sedan skyddad adress etc). Hon var också orolig för hur det påverkade bebisen men den blev helt perfekt och världens gladaste charmtroll trots allt. Hoppas det blir samma för dig. Jag har också varit stressad några gånger under graviditeten (svårt att undvika när livet rullar på, förlorade exv en katt i förrgår vilket var så sorgligt för hela familjen och veterinärkostnader på det vilket jag egentligen inte hade råd med, har även varit på anställningsintervju och litet annat). Försöker tänka att det inte påverkar bebisen. Man måste ju fortsätta leva och kan inte isolera sig från allt obehagligt och så har det alltid varit. Men såklart bäst om man mår bra, om inte för framtiden så för stunden och för dig.

Vad härligt att barnen längtar ❤️ jag förstår det med resor och äventyr man inte kommer kunna göra lika lätt. Vi kommer göra en resa i höst för att skapa minnen, vem vet om äldsta nästa höst börjar på universitetet och det blir kanske inte så lätt att resa tillsammans. Vi har rest väldigt litet och det beror på att vi har fler barn och djur ?istället?. Men jag vet inte om det är så illa, tycker de blir riktigt bra ändå. Fördelen med att resa är att man kanske blir tighta när man upplever saker tillsammans. Men då får man kämpa för att göra mysiga enkla saker tillsammans hemma eller i närheten också och gör man det tror jag inte man går miste om så mycket även om det inte är lika mycket att skryta om i skolan. Det viktiga för barn (som jag tänker) är att känna sig älskade. De enkla saker vi gör som familj blir desto viktigare för dem och de är alltid tacksamma och glada för små saker. Det vet jag inte om de skulle varit om vi gjort coola saker hela tiden. Jag har inga planer på hur vi gör med semestrar i framtiden eftersom vi inte varit så bra på det innan heller, men tar det som det kommer. Går det att resa gör vi det när vi känner för det, blir det för svårt eller dyrt gör vi något annat. Ska fokusera på en mysig vardag och kärleksfullt hem för det tror jag mest på.

Min förhoppning är att kunna vara mer närvarande. Jag har fokuserat alldeles för mycket på mitt jobb de senaste åren och inte varit så närvarande som jag vill i familjen. Nu kommer någon av oss i alla fall vara där nästan alltid. Jag har längtat mycket efter att jobba mindre och få mer tid hos barnen. Sedan kanske man inte hinner göra så mycket aktivt anpassat för tonåringar men vara närvarande och tillgänglig är nog riktigt bra det med. För mig kommer det göra en stor skillnad att inte behöva lämna hemmet lika mycket och inte kunna välja jobbet slentrianmässigt eller för jag tror chefen vill att jag ska lägga fritid på jobbet. Men det är klart, man behöver fortsätta vara medveten om att de fortfarande behöver få vara ens små barn när de behöver fast de är så mycket större. Jag ska försöka ha det i medvetandet, inte krama och pussa dem mindre eller tycka det de går igenom är mindre viktigt. Det är väl iof alltid så när man får ett barn till, vare sig den ?stora? är två år eller 17. Det jag ångrar mest är att annat utanför familjen och barnen fått ta för mycket utrymme och det får det bli slut med nu.

Mina barn är glada och förväntansfulla, särskilt yngsta som bett om ett syskon i flera år. De äldsta tar det med ro, men de vet också vi har förlorat graviditeter så de vågar nog inte tro helt. De är väldigt beskyddande om mig och kramar mig mycket vilket är fint. Äldsta är mest intresserad av att börja leva sitt eget liv ett steg i taget så han är nog inte så orolig för att vi inte ska kunna hitta på lika mycket som är roligt för honom. Mellansonen har också en massa egna intressen som han är engagerad i och kommer fortsätta med. Det är mest yngsta som påverkas i sin situation, men jag tror faktiskt vi kommer spendera mer tid med honom. Han är nog mer ensam när vi jobbat mycket och storasyskonen haft sina saker. Han älskar småbarn (även om jag förstår det inte alltid kommer vara lika kul när man har ett hemma) så min förhoppning är att han kommer haka på oss en hel del.

Jag längtar massor. Det jag inte längtar efter är förkylningar (kom på det här om dagen), dåligt samvete vid vab (ska göra allt för att sluta ha dåligt samvete för att jag har en familj och jobbet inte kommer först, det är nödvändigt att jag tränar på) och att stressa till förskolan före och efter jobbet. Det dåliga samvetet är det jag verkl inte tyckt om. Jag ska försöka att inte stressa men ibland kommer man ju göra det om man har ett viktigt morgonmöte och det blir inte kul, särskilt om man blir sen och det blir pinsamt. Det är till 90% kombon jobbet och föräldraskapet jag inte ser fram emot att göra om eller fortsätta med, men det kommer på köpet. Sedan vet jag att vaknätter och skrik kan vara enormt påfrestande också. Men jag ser fram emot att göra alla småbarnssaker på nytt - måltider, gå med vagnen och prata med varandra, alltid vara tillsammans, lekparken, biblioteket, upptäcka allt för första gången och gos. Den här gången är min föresats att inte stressa utan verkligen njuta av nuet och lita på att det blir bra. Hade jag vetat hur fina befintliga barn skulle bli skulle jag tagit det mycket lugnare och stressat mindre när de var små. Jag la så stora krav på mig helt i onödan och det ska jag inte göra nu - jag ska bara njuta av att vara med denna, vara närvarande för alla barnen, visa alla att jag älskar dem och göra mysiga saker (och det nödvändiga). Hur känner du inför allt detta? Har du någon strategi och något du vill göra annorlunda eller samma?

Trots att vi tycker magen börjar smyga sig fram nu 13+0 så fick jag på mig ett par jeans som jag de första veckorna fick ha en hårsnodd i för att få igen. Jag köpte dem innan jag var gravid första gången och det har varit tajt att knäppa fram till nu 😅 

Blev nästan oroligt att det kanske inte växer, är alltid nervös inför ultraljud. Men har varit igång mycket i sommar så har kanske trots allt gått ner. Fostret är ju fortfarande litet 🥹

Hej! 

Han ser det som att vi förstör allt som vi kunnat göra med dem på resor och att vi inte kommer kunna finnas där på samma sätt när de blir tonåringar osv. 

Fy vad tuff historia med tvillingarna 💕 Jag förstår absolut att känslorna inte kan bli helt detsamma efter det. Man är lixom på ett sätt redan ganska ensam från start i alla graviditeter, allt som händer i ens huvud och kropp går lixom inte att dela med sig av, och att då blir ensam helt emotionellt och potentiellt ensam redan fysiskt är helt fruktansvärt. Skönt att ni kan glädjas åt den lilla som väntar nu. 

Här har inget förändrats förut att han kanske inte säger nått högt om hur lite han vill detta, eftersom barnen vet och längtar nu. Jag känner fortfarande ingenting egentligen, och är rädd att all stress och ångest har påverkat bebisen negativt, så att om den föds sjuk på nått sätt (eller dör) så är det mitt fel... 

Jag skulle gärna bli sjukskriven men det lär väl aldrig gå igenom. 

Idag grät jag ca en timme och han sa ingenting åt mig på hela tiden. 

Jag känner inte heller bebis och tror den dött redan.

Ska börja jobba på onsdag och det syns lång väg att jag är gravid. Pratade nyss med grannen och kunde inte spela glad och lycklig så vet inte hur jag ska kunna göra det på jobbet heller. 

Vad tänker dina äldre barn? Vad slags semestrar brukar ni ha och hur tänker ni kring det framöver? 
Längtar du efter allt, alltså ser du fram emot att hämta och lämna på förskolan, leka i lekparken osv eller är det vissa saker med att börja om som du inte ser fram emot? 

(Och med lilla tråden menade jag privat i meddelande vs den stora gemensamma 🙂)

Hej gänget. Jag är ju lite före de flesta för jag har ju valt att hänga här då jag tycker denna gruppen är väldigt trevlig 🙈🤗. Jag är i v 19 och mår dåligt. Yr, illamående, trött, svår med andningen, motion finns inte på kartan, skäms och mår dåligt över hur jag ser ut och det känns lixom allmänt tungt. Redan. Hur ska jag orka en ännu större mage.... 

Finns de fler som upplever att det är rent fysiskt tungt redan? Jag vet att jag i v9 redan kände.mig höggravid med supervälld mage, svårt att vända mig i sängen osv. 

Är detta bara pga min dålig form å höga ålder eller är det slump? 

Hur ska det bli... Jag är nervös för hur mycket värre det kommer bli. 

Om det finns några äldre i Västmanlandstrakten som väntar bebis så skriv gärna till mig jag har inte Facebook så kan tyvärr inte gå med i den andra gruppen. 

Sen undrar jag om nån som fått barn innan köpt gravidjacka med plats för bärsele och om det var värt pengarna. 

Jag har inte köpt ett enda mammaplagg än men kan inte ha nått av mina kläder heller, är gigantisk😂 lever i Kina yohabyxor från Cubus och en stor tröja. Thats it... Lovade mig själv att köpa fina klänningar om jag nånsin blev gravid igen men nu vågar jag inte lägga pengar på det och kommer bara se stor och klumpig ut... Detta är min absoluta sista chans. Nån som kan peppa? 

Jaa vi fick svaret igår och det såg bra ut!! Gick verkligen "snabbt" måndag-måndag mtp att vi tog testet på eftermiddagen måndag och det skulle skickas från norrbotten ner till Uppsala. Men lite trist att vi inte får veta kön där så får hålla ut till RUL i slutet på september 😊 

Men en fråga till alla; vad har ni för kläder? Är för liten för mammabyxor för mudden glider bara ner o hålls ju inte uppe och mina vanliga byxor börjar va för små 🙈 Börjar ju vara lite svalare temperatur här uppe nu, annars har jag mest haft klänning och kjol på jobbet.

Jag måste fråga, som aldrig riktigt vart gravid innan. När moderkakan ligger i framvägg, blir det lite som en kudde mot sparkarna så man inte känner dem? 🙈♥️ Och hur tidigt kan man se vad moderkakan fäst? För sista ultraljudet så var den en början till moderkaka men har för mig att hon sade att den kunna flytta på sig?! 

Jag var hos bm idag och fick lyssna på lillebror ????
Så skönt att höra honom, fyra långa veckor till RUL. Hade ultraljud var annan/ var tredje vecka v8-13 så känns långt med sex veckor mellan sist och RUL 🙈

Alltså jag tror inte det är sant, men ikväll när jag satt i soffan och höll en hand på magen så fick jag en buff som även kändes svagt i handen. Ropade snabbt på syskonen som också fick sig varsin liten försiktig buff av lillasyskonet🥹
undrar verkligen om de sett rätt på ultraljudet att moderkakan är i framvägg, blir intressant att höra om det är så när det är dags för RUL. Hur som helst så är det så häftigt och skönt att bebis börjar göra sig hörd🥰

Gjorde kub idag och allt såg bra ut även om hon hade väldigt svårt att få en bra mätning på rackaren för han (vill säga han för det är det jag tror det är) använde moderkakan som en kudde + lite vriden och sprattlade eller var uppe i taket på livmodern vriden😂 Så fick göra Lite allt möjligt för att han skulle flytta på sig och hon fick till en hyfsad bra mätning var inte nöjd efter 45min så fick komma tillbaka 30min senare🙃 Blev inte bättre då så glad att jag tog nipt ändå så man får ett korrekt svar även om nackspalten såg liten ut ☺️🙏🏼  Nu är det som ni säger lååååångt till nästa RUL 😩 Men risken var MF är väldigt låg nu när man sett att han har njurar, magsäck, dricker, två hjärnhalvor osv. ♥️♥️ 

Nu är det bara mitt arbete som jag nojar över? Jobbar på en bygghandel där lyft, vrid, upp och ner ut trucken, plåtjobb osv, samt en del slamrande höga ljud som i nya studier har visat sig kan ge barnet hörselskador enligt arbetsmiljöverket :( 
Undrar hur länge jag kommer kunna jobba utan 1000 anpassningar..  Vill gärna jobba till mitten/slutet på december, men inser att det kanske inte kommer gå 😅 Enligt svägerskan har vi en väldigt bra läkare på MVC som inte tvekar att sjukskriva en. 
Någon annan som har fysiskt Jobb eller känner någon som har det och hur det funkat för dem?