BF februari 2026 🌷

Jag såg detta efter jag skrivit. Det låter väldigt tufft ❤️ vad hemskt att pappan har den inställningen. Jag tror inte det förstör de andra barnens liv, det beror väl på vad man tycker är viktigt att ge sina barn. Så hade vi också kunnat se det men man väljer ju hur man ser på saken. Jag var dock i en liknande sits för ett par år sedan, blev gravid med tvillingar precis när räntorna steg och elen var jättedyr. Vi behövde investera i huset för hade köpt ett äldre hus som behövde massa kärlek, bara för att kunna ha plats för befintliga och eventuellt fler barn fick vi välja ett större hus som inte var i så bra skick från start. Tyvärr var min sambo då likadan som din verkar vara nu, sa samma sak om hur det skulle göra vi fick sälja huset med brakförlust och flytta in i en liten lägenhet i ett sämre område med alla barn för att kunna överleva. Jag grät dagligen för jag visste det troligtvis skulle bli abort för han var så tvärt emot. Dessutom var jag själv jätterädd att vänta tvillingar med mina ihopsydda magmuskler och flera bråck som jag lagat efter tidigare graviditeter. Jag behövde verkligen hans stöd för att våga och dessutom kändes det inte som ett alternativ att bli ensam med tvillingar. Jag gjorde abort då men tänkte på de små liven (vi fick se dem) varje dag tills nu. Varje missfall har jag varit så bitter på det beslutet och på min sambo som pushade mig till det. Om allt går bra med denna kanske jag kommer över det men jag kommer aldrig glömma det. Aldrig ångrat något så djupt i hela mitt liv. Jag tror aldrig min kärlek till min sambo kommer bli sig riktigt lik igen efter detta. Ibland älskar jag honom ganska mycket och relationen går från ok till bra men känslorna blir nog aldrig som tidigare efter att han utsatte mig för det.

Åh nej, vad hemskt 😢 men det måste inte vara kört, jag fick en blödning och livmodern blev hård en gång när jag var gravid. Det var som första dagen på mensen i mängd ungefär, slutade efter det. Jag var säker på var missfall men när jag åkte in såg det bra ut. Det var i vecka 7 den gången. Hoppas hoppas det är samma för dig 🙏❤️

Jag är så ledsen, vad sorgligt 💔 ta hand om er ❤️ det låter som mitt första MA, väldigt lätta/inga symptom och började också småblöda i vecka 10. Jag tror mina egna hormoner rubbats pga att jag chockade kroppen med en abort året innan, när kroppen var helt inställd på att fortsätta vara gravid. Fick två MA i rad efter det och sedan fick jag progesteron som verkar ha fungerat. Vet inte om det är något liknande men jag hoppas hoppas det löser sig för er ❤️🙏

Stort lycka till alla som väntar på NIPT och KUB! NIPT-svar tog 4 dagar för mig, gjorde det på Vasamamma/Femcare i Stockholm.

Jag har NIPT och KUB ett par veckor bakom mig och nu väntar jag (alltid något nytt att vänta på) på att känna rörelser. Första graviditen kände jag runt vecka 19 om jag minns rätt, andra redan i vecka 14. Den gången hade jag ganska tätt mellan barnen så jag var verkligen bekant med känslan. Tredje någonstans däremellan vill jag minnas, hade moderkakan i framvägg. Den här gången har det gått hela 12 år sedan sist, har reparerat bukväggen så musklerna ligger framför och dessutom moderkakan i framvägg igen så förväntar mig inte känna riktigt än, men försöker känna efter flera gånger om dagen. Någon mer som försöker känna eller kanske till och med börjat känna? Jag har känt ministötar (igår kväll mot ena sidan) som skulle kunna vara bebis men också vad som helst, magen är ju igång med sitt jobb hela tiden.

Däremot har jag börjat känna livmodern som en hård boll under naveln när jag ligger på rygg i sängen på morgonen efter att ha varit på toaletten. Det känns fantastiskt att äntligen känna den så tydligt och kunna kupa händerna om den, tycker bara jag känt den vagt fram till nu (hade tydligen bakåtlutad livmoder innan jag blev gravid).

Vi har berättat för alla våra föräldrar nu, alla blev glada vilket var kul (man vet aldrig när man redan har tre stora sedan tidigare). Min pappa blev gladare än när jag var ung, han tänker nog det är bättre nu för vi har allt ordnat. Svärföräldrarna blev riktigt rörda vilket var så fint.

Jag har själv försökt se på ultraljud och haft rätt de tillfällen jag fått efter många jämförelser med bilder på nätet, finns både de som jämför skallform ?skull theory? och ?nubben? men inte varit så säker så jag skulle vågat gå efter det alls såklart eller säga till andra hur det ligger till. Så jag kan absolut tänka mig att de som verkligen ser många ultraljud faktiskt kan se tidigt! Men IOM att hon säger 70/30 så lämnar hon litet utrymme för att det kan bli fel, vilket nog är klokt. Denna gång var huvudformen verkligen ?flickigare? än tidigare och ?nubben? såg också flickig ut, men såg sedan att bilderna är snett från sidan så det går kanske inte riktigt att avgöra. Tyckte barnmorskan arbetade så snabbt under själva ultraljudet så hann inte bilda mig en uppfattning vid tillfället utan fick studera bilderna sedan. Min ska också vara tjej enligt NIPT om ingen blandat ihop testerna eller något, men man vill ju gärna bekräfta om man är lagd som jag 😂. Min kompis dotter hade en väldigt flickig ?nub? vid KUB men vågade inte säga till henne då av rädsla att gissa fel. Angående timingen flyttades jag fram en dag mot vad jag räknat med, dvs fick BF 1-2 dagar tidigare än jag trott så är detta en tjej som allt pekar på så stämde inte det med BF tidigare eller senare på mig.

Vad roligt att höra, grattis till bra resultat!

Visst är det mysigt att ligga och känna på magen (även om inga rörelser ännu)? Bästa stunden på min dag ☺️

Vad tufft det låter att han inte pratar eller tröstar 😢 Hoppas bebisen är ok trots allt ❤️ har en vän som var fruktansvärt stressad genom sin graviditet (lämnade pappan pga fysiskt och mest psykiskt våld, fick sedan skyddad adress etc). Hon var också orolig för hur det påverkade bebisen men den blev helt perfekt och världens gladaste charmtroll trots allt. Hoppas det blir samma för dig. Jag har också varit stressad några gånger under graviditeten (svårt att undvika när livet rullar på, förlorade exv en katt i förrgår vilket var så sorgligt för hela familjen och veterinärkostnader på det vilket jag egentligen inte hade råd med, har även varit på anställningsintervju och litet annat). Försöker tänka att det inte påverkar bebisen. Man måste ju fortsätta leva och kan inte isolera sig från allt obehagligt och så har det alltid varit. Men såklart bäst om man mår bra, om inte för framtiden så för stunden och för dig.

Vad härligt att barnen längtar ❤️ jag förstår det med resor och äventyr man inte kommer kunna göra lika lätt. Vi kommer göra en resa i höst för att skapa minnen, vem vet om äldsta nästa höst börjar på universitetet och det blir kanske inte så lätt att resa tillsammans. Vi har rest väldigt litet och det beror på att vi har fler barn och djur ?istället?. Men jag vet inte om det är så illa, tycker de blir riktigt bra ändå. Fördelen med att resa är att man kanske blir tighta när man upplever saker tillsammans. Men då får man kämpa för att göra mysiga enkla saker tillsammans hemma eller i närheten också och gör man det tror jag inte man går miste om så mycket även om det inte är lika mycket att skryta om i skolan. Det viktiga för barn (som jag tänker) är att känna sig älskade. De enkla saker vi gör som familj blir desto viktigare för dem och de är alltid tacksamma och glada för små saker. Det vet jag inte om de skulle varit om vi gjort coola saker hela tiden. Jag har inga planer på hur vi gör med semestrar i framtiden eftersom vi inte varit så bra på det innan heller, men tar det som det kommer. Går det att resa gör vi det när vi känner för det, blir det för svårt eller dyrt gör vi något annat. Ska fokusera på en mysig vardag och kärleksfullt hem för det tror jag mest på.

Min förhoppning är att kunna vara mer närvarande. Jag har fokuserat alldeles för mycket på mitt jobb de senaste åren och inte varit så närvarande som jag vill i familjen. Nu kommer någon av oss i alla fall vara där nästan alltid. Jag har längtat mycket efter att jobba mindre och få mer tid hos barnen. Sedan kanske man inte hinner göra så mycket aktivt anpassat för tonåringar men vara närvarande och tillgänglig är nog riktigt bra det med. För mig kommer det göra en stor skillnad att inte behöva lämna hemmet lika mycket och inte kunna välja jobbet slentrianmässigt eller för jag tror chefen vill att jag ska lägga fritid på jobbet. Men det är klart, man behöver fortsätta vara medveten om att de fortfarande behöver få vara ens små barn när de behöver fast de är så mycket större. Jag ska försöka ha det i medvetandet, inte krama och pussa dem mindre eller tycka det de går igenom är mindre viktigt. Det är väl iof alltid så när man får ett barn till, vare sig den ?stora? är två år eller 17. Det jag ångrar mest är att annat utanför familjen och barnen fått ta för mycket utrymme och det får det bli slut med nu.

Mina barn är glada och förväntansfulla, särskilt yngsta som bett om ett syskon i flera år. De äldsta tar det med ro, men de vet också vi har förlorat graviditeter så de vågar nog inte tro helt. De är väldigt beskyddande om mig och kramar mig mycket vilket är fint. Äldsta är mest intresserad av att börja leva sitt eget liv ett steg i taget så han är nog inte så orolig för att vi inte ska kunna hitta på lika mycket som är roligt för honom. Mellansonen har också en massa egna intressen som han är engagerad i och kommer fortsätta med. Det är mest yngsta som påverkas i sin situation, men jag tror faktiskt vi kommer spendera mer tid med honom. Han är nog mer ensam när vi jobbat mycket och storasyskonen haft sina saker. Han älskar småbarn (även om jag förstår det inte alltid kommer vara lika kul när man har ett hemma) så min förhoppning är att han kommer haka på oss en hel del.

Jag längtar massor. Det jag inte längtar efter är förkylningar (kom på det här om dagen), dåligt samvete vid vab (ska göra allt för att sluta ha dåligt samvete för att jag har en familj och jobbet inte kommer först, det är nödvändigt att jag tränar på) och att stressa till förskolan före och efter jobbet. Det dåliga samvetet är det jag verkl inte tyckt om. Jag ska försöka att inte stressa men ibland kommer man ju göra det om man har ett viktigt morgonmöte och det blir inte kul, särskilt om man blir sen och det blir pinsamt. Det är till 90% kombon jobbet och föräldraskapet jag inte ser fram emot att göra om eller fortsätta med, men det kommer på köpet. Sedan vet jag att vaknätter och skrik kan vara enormt påfrestande också. Men jag ser fram emot att göra alla småbarnssaker på nytt - måltider, gå med vagnen och prata med varandra, alltid vara tillsammans, lekparken, biblioteket, upptäcka allt för första gången och gos. Den här gången är min föresats att inte stressa utan verkligen njuta av nuet och lita på att det blir bra. Hade jag vetat hur fina befintliga barn skulle bli skulle jag tagit det mycket lugnare och stressat mindre när de var små. Jag la så stora krav på mig helt i onödan och det ska jag inte göra nu - jag ska bara njuta av att vara med denna, vara närvarande för alla barnen, visa alla att jag älskar dem och göra mysiga saker (och det nödvändiga). Hur känner du inför allt detta? Har du någon strategi och något du vill göra annorlunda eller samma?

Förlåt 😮 ser nu vilken uppsats det blev. Måste försöka lägga band på mig.

Grattis alla som varit på RUL och fått bra resultat!

Jag har varit borta länge, började jobba och hade ingen ork. Dessutom hade jag råkat skriva världens längsta inlägg och skämdes 😂

Jag gick in i vecka 23 idag. Jag ville verkligen inte börja med järn men min barnmorska sa att många faktiskt blivit bättre i magen av det, att det är 50/50 om man saktar ner eller får mer fart på magen. Jag testade och det var faktiskt så för mig! Kunde sluta med Movicol när jag började med Niferex. Så de som har samma farhågor som jag, det kan vara värt att testa ändå (jag var ändå tvungen att äta järn). Blev irriterad att min förra barnmorska inte sagt detta så jag sköt fram det in i det längsta. Dessutom hade hon väntat flera veckor med att ens berätta att mitt järnvärde varit lågt hela tiden, så dumt. Känns som att de är så stressade i stan, bytte till en mottagning där jag bor och de är så lugna och tillgängliga.

Jag mår rätt bra men varit förkyld ett par veckor, mest med huvudvärk och ont i bihålorna vilket börjar bli drygt. Jag har sytt ihop magmusklerna och lagat flera bråck och varit rädd för att få ont men än så länge har jag inte haft problem. Börjat dra litet vid naveln senaste dagarna. Inget ont i höfterna utom när jag sovit hårt. Hade jätteproblem med foglossning och ischias tidigt med barn nr 2, skönt att slippa nu (för tillfället iaf). Det känns som att magen verkar växa lika fort trots ihopsydda musklerna, häremot kan jag fortfarande dra in magen så att den blir nästan platt 😂 är jobbigt dock och kan inte andas ordentligt då så gör det bara några sekunder max (läste att det var en bra övning för att stärka upp). Slappnar jag av är det absolut uppenbart numera.

Älskar känna bebisen sparka, det bästa jag vet. Är jag själv brukar jag prata med henne när hon sparkar.

Jag vet, det är så jobbigt när man inte känner så mycket och så tydligt som man vill. Jag har också moderkakan i framvägg (och hade med yngsta sonen också men var så länge sedan så minns inte mer än kände honom senare än mellansonen). Har känt extremt sporadiskt och i början gick det veckor mellan, det var jättejobbigt att först ha känt några gånger successivt tydligare under några veckor och sedan inget på flera veckor. För två veckor sedan var jag hos barnmorskan och fick höra hjärtat och hon sa att hon rörde sig jättemycket där inne men jag kände bara en liten spark mot slutet. Tydligen rörde hon sig massor hela tiden men jag kände bara den lilla puffen en enda gång under undersökningen. Först senaste veckan har det känts starkare men även nu är det oftast svagt, det verkar bero på hur hon ligger och vilket håll hon sparkar. Har nästan bara haft sparkar neråt senaste tiden och oftast känns de svagt, men någon gång då och då överraskas jag numera av tydliga. Vet inte hur många gånger jag hunnit bli orolig för tycker det var så länge sedan jag kände något alls eller något tydligt. Men de kan alltså röra sig järnet därinne utan att man känner något!

Jag trodde det var så för det står överallt ☺️ men det kanske inte är bevisat. Det är nog väldigt individuellt.

Jag har också trott jag har urinvägsinfektion men sedan märkte jag att känslan kommer och går. Dessutom har jag alltid haft frossa och känt mig småfebrig de gånger jag faktiskt haft det tidigare i livet, men inte nu som tur är. Har tänkt på senaste att det kanske faktiskt är förvärkar jag känt ibland när jag haft ont i nederdelen av magen.

Wow att du klarat dig tills nu utan gravidbyxor! Jag bor i mina sedan flera veckor. Enda vanliga som funkar fortfarande är ett par riktigt mjuka mjukisbyxor och ett par riktigt mjuka sovleggings. Jag har köpt mammabyxor från HM mest för de är sköna och relativt prisvärda, har dem för jobbet i olika färger. Jag tycker inte de åker ner. Bästa mammaleggingsen jag har är ett par jeggings från HM som tyvärr är slutsålda, önskar bara det ska komma in fler, och vanliga leggings som är litet kraftigare men väldigt stretchiga från Calzedonia. 

Jag köpte två par kompressionsstrumpbyxor för gravida från Mabs att ha under klänning och kjol, tänkte förena nytta med att vara fin. Men de halkar ner något sjukt så orkar knappt använda kjol eller klänning längre. Går jag en promenad så sitter grenen långt ner på låren, så obehagligt. Vet någon något märke som håller sig uppe så tipsa gärna ☺️

Hur mår ni?

Är det bara min bebis som envisas med att sitta med rumpan ner och sparka ner i bäckenet hela tiden? Hoppas verkligen hon kommer vända sig mot slutet iaf 😂 tror hon ?suttit? därinne med huvudet uppåt både vid KUB och RUL och fortfarande är hon i den positionen 90% av tiden 😂 visste inte de kunde ha en tydlig favoritposition så tidigt.

Vad skumt med tån! Jag har inte känt bebisen så högt än även de få gånger jag känner uppåt. Stackars liten om hon fastnat.

Jag är också ganska trött. Mår relativt bra men haft en riktigt seg förkylning som jag bara längtar efter ska släppa. Jag känner mig mest litet otympligare men inte så farligt, beror helt på vad man gör. Ibland kan jag knappt gå för trycker så mycket mot blåsan (självklart när man äntligen släpat ut sambon på en långpromenad), ibland glömmer jag nästan bort att jag har en mage. Inte direkt känt av fötterna utom att jag inte orkar stå och jobba så länge. Och blir mest gympaskor ☺️ men jag plattade ut fötterna helt under mina tidigare graviditeter så fick träna upp fotvalven efter det, så jag vet att fötterna tar stryk..

Det där med mättnaden känner jag också igen. Två kvällar kunde jag nästan inte somna för kändes som att magsäcken inte tömdes och att maten tryckte uppåt mot halsen. Inte halsbränna, hade iaf ingen brännande känsla. Var tvungen att gå upp och sitta och försöka sova i soffan en stund, plocka ur diskmaskinen och göra litet andra sysslor tills det gav med sig någon gång efter midnatt. Vilket är extra jobbigt för är så kvällstrött nu! Så obehagligt, trodde det var min verklighet nu men det var bara de två kvällarna. Ska ändå försöka att inte äta så sent och litet mindre portioner för att undvika det framöver.

Hur går det för er? Min sparkar fortfarande nedåt 😂 undrar om hon kommer vända sig mot slutet.. hoppas verkligen det. Men för tidigt att oroa sig för den saken.. annars mår jag väldigt bra nu när förkylningen äntligen släppt. Känner mig inte så tung, märkligt nog mindre tung än för ett par veckor sedan. Kanske för att jag blev frisk eller så har jag inte ätit lika mycket och rört på mig mer. Jag försöker äta nyttigt och så varierat som möjligt.

Hur har ni tänkt om vaccinationer under graviditeten? Influensavaccinet släpptes nyligen för riskgrupperna och jag ska ta det idag. Har försökt vänta in en tid nära mig men det dök aldrig upp tider, så reser in till stan vilket jag inte hinner en vardag. När jag fyllde i hälsodeklarationen stod det att jag kunde boka en tid nu, men ?med fördel? kunde vänta till den 4 november. Förstår ni varför? Det fanns ingen ytterligare information, och min barnmorska visste inte. Jag tänkte iaf att om barnmorskan inte vet varför man ska vänta så kan det ju knappast vara för barnets skull, iaf. Jag ska iaf resa utomlands snart och tänkte var lika bra att ta innan man sitter på flyget med en massa människor. Som jag förstår det rekommenderas covidvaccin inte längre för gravida, men funderar på att ändå ta det eftersom mina lungor inte varit som de ska efter jag hade covid 2020. Vill även undvika feber som gravid, och man har ju ändå litet nedsatt immunförsvar. Kommer även ta kikhostevaccinet litet längre fram, ska fråga barnmorskan om när det är bäst. Vill inte ta allt på en gång heller. Hur kommer ni göra med RS-vaccinet? Jag funderar på att ta det men det är sjukt dyrt. Läste det ska vara bättre än att vaccinera barnet på BVC som erbjuds nu, men då är det ju oskyddat första tiden tills man hinner dit..? Förstår inte varför man inte valde att ge vaccinet till gravida i stället, eller erbjuder båda alternativen. Kanske pga kostnaden.

Hej!

Ja, det var inga problem.. bokade via Bokadirekt. Var även en massa människor (de flesta) som inte var riskgrupp där, blev väldigt förvånad över det eftersom det var så svårt att hitta tider i närheten av ens hem för riskgrupper och det var så lång kö. trodde det skulle släppas för riskgrupperna först?? Jag ville som sagt inte vänta pga resan när det nu var möjligt, annars hade jag väntat. Passade även på att ta covidvaccinet när jag ändå var där.

Angående rs brukar det ju normalt sett ta ett par veckor innan ett vaccin får effekt, så jag vet inte om jag vill vänta. Vi är fem i familjen och jag vill inte att syskonen inte ska kunna hälsa ordentligt på bebisen. Vill heller gärna själv inte vara sjuk i sista trimestern, testat det och det var inte kul. Dessutom kan ju feber skada fostret så det vill jag också undvika. Men jag ska läsa på mer, tänkte vänta några veckor oavsett. Av det jag läst hittills är det bästa att mamman vaccinerar sig och stämmer det efter litet mer efterforskningar så kommer jag ta det själv. Men dela gärna med dig av det du vet om du orkar och vill ☺️ såklart att man inte vill betala 2000 och det är lika bra sett ur olika perspektiv!

Tack ☺️ jag har inte bestämt mig, men jag är också litet nojig för att själv bli sjuk i onödan. Mycket för att mitt immunförsvar var påverkar i flera år i slutet av och efter senaste graviditeten och jag åkte på allt som gick att få från oktober till mars varje år under flera års tid, och var barnen lätt sjuka några dagar kunde jag ha frossa och nedsatt allmäntillstånd i en månad. Inte haft det problemet senare år men just iom att jag är gravid nu så tänker jag försiktighet främst. Men det var intressant att läsa och jag ska tänka ett varv innan det blir dags!
Mysigt med mycket rörelser! Det står ju man ska lära känna sitt barns rörelsemönster och vara uppmärksam på förändringar, men jag tycker det går väldigt mycket upp och ner. Någon dag jättestarka rörelser och nu har det åter varit ganska lugna och mjuka rörelser i några dagar. Jag ska ta kikhostevaccinet om några veckor tänkte jag.

Jag tog covidvaccinet mest för att mina lungor inte varit som de ska efter jag hade covid 2020. Blev lindrigt sjuk men efter det har jag fått problem med astma då och då som jag aldrig haft tidigare. Vill inte behöva ta astmamedicin eller att lungorna inte ska fungera optimalt i onödan så ville ta vaccinet. Dock ska gravida inte få vilken typ av vaccinet som helst som jag förstår.
Ja, jag tänkte när jag satt på tåget till mottagningen (eftersom det var så lång resa) att läsa på om jag kunde ta det samtidigt och det stod på Folkhälsomyndighetens hemsida att de kunde kombineras. Frågade även på mottagningen och de sa att det gick bra. Annars hade jag avvaktat, det var mest för att jag ska resa bort snart och tänkte det var skönt att fixa nu om det gick bra. Jag tror skälet för att sprida ut är för att minska risken för biverkningar som feber, men jag kände inte av något utöver öm arm och lätt huvudvärk och har inte heller fått biverkningar tidigare år, men de kan väl inte utesluta att man ska få det.

Tack för era svar ❤️

Vad ?skönt? att höra att ni också känt av bihålorna.. Inte så att jag önskar någon annan det, men jag var litet orolig för egen del och funderade på att kolla upp det. Det kanske är något som går just nu, eller så är det normalt för veckan och att det sammanfaller med årstiden. jag har haft problem med svidande/värkande, svullna bihålor och blodigt, varigt snor varje gång jag snutit mig i en månad. Störst problem på kontoret och olika färdmedel där luften är torr. Efter bara en dag på varmare breddgrader med värme, fuktig luft och riktigt salta bad försvann det nästan helt. Kan fortfarande få litet svullen känsla och vattnig snuva ett par gånger om dagen, men blodet och varet försvann på en dag och svedan och smärtan med.