BF februari 2026 🌷

Hej!  Hur gick du till väga för att mäta HCG? Jag frågade barnmorskan om det är något dom gör och hon sa nej :/

Då vi blev gravida via IVF ska vi göra ett tidigt ultraljud vecka 7+4.

Vi tänkte berätta för våra familjer om graviditeten när jag är i typ vecka 11-12 då vi är på semester tillsammans med familjen då så det är bra läge. 

Jag funderar då på att kanske boka ett privat ultraljud precis innan vi åker, vilket är typ vecka 9+4 för att lugna mina nerver. Är det en bra idé tror ni? Kommer man kunna se utveckling från det tidiga ultraljudet? 

Jag tror jag eventuellt kommer få missfall, har haft ett uteblivet missfall tidigare och har noll förtroende för mig kropp, men jag går gärna med tills vidare. Känner att jag behöver stödet.

Alltså jag vill inte gnälla, men jag mår så himla illa så jag vet inte hur jag ska orka detta. Ska jobba hela veckan, men jag förstår inte hur det ska gå till. Vill bara gråta. 😭😭

Hej, 

Vi plussade förra veckan och om alla appar stämmer och allt går bra kommer bebis kring 26/2. Är lite nervös eftersom jag hinner fylla 42 innan dess. Både för hur det kommer att gå men också för att bli dömd när man berättar för folk?

Jag har en 18-åring sedan tidigare och sambon har också två tonåringar, 13 och 17. De två äldre har uttryckligen sagt att de inte vill ha syskon så det känns också lite jobbigt? 

Är så sinnessjukt trött och har flera gånger somnat på jobbet och i förrgår kom illamåendet också. Men bara 
den här veckan nu, sen blir det semester 😅

Hej på er! 

Jag är 28 år, har BF 6/2 och just nu i vecka 9. Detta är min andra graviditet men inget levande barn tyvärr. Fick avbryta förra graviditeten väldigt sent i v20 i början av februari iår pga allvarliga fel på vår lilla son(hade inte överlevt utanför livmodern). Det har varit det värsta halvåret i mitt liv sedan dess och jag önskar ingen att behöva gå igenom det som jag och min sambo har gjort. Jag har läst igenom lite här(långt ifrån allt) men jag lider så med er alla som gått igenom missfall och år av kämpande etc. Livet är inte rättvist 

Vi valde att inte förhindra en graviditet på något sätt efteråt men har absolut inte haft stress med att bli gravida igen då vi också behövt tid att sörja och läka, komma tillbaka till en vardag mm. Men redan på andra ägglossningen efter avbrytandet så blev jag gravid igen. Lycka och extrem oro byter av varandra. Jag försöker hitta något slags mellanläge där jag kan överleva fram tills att vi vet om vårt barn är friskt eller inte. Att samma sak ska hända igen är ju det jag är mest rädd för. Genetiska tester är gjorda och det finns inget hos mig eller min sambo som ska orsaka såna fel som vår son fick, vi hade helt enkelt bara otur. Inget annat avvikande genetiskt fanns heller hos oss vilket iof är skönt att veta men ändå vågar man inte lita på det.

Jag hänger gärna här inne och delar tankar och pepp med varandra under tiden! 

Jag mår helt okej med gravidsymtomen, ömma bröst, svullen mage och trötthet finns där men kan leva ganska så normalt ändå. Fick problem med lågt blodtryck och yrsel/svimningskänsla i v7 men det har inte kommit tillbaka tack och lov! 

Hade nästan kunnat vara jag som skrivit detta, lider så med er och vet tyvärr exakt vad ni gått igenom och hur en ny graviditet kan kännas 💔

Var i v 17 när jag avbröt vår graviditet, barnet som också var en liten pojke, hade en allvarig kromosomavvikelse, och detta hände i slutet av februari i år, och nu är jag gravid igen. På andra ägglossningen. Kusligt likt er historia med andra ord, men det måste vara vår tur att det får gå bra den här gången 🙏🏻💕🌈

Vi drabbades också bara av den extrema oturen, slumpen. Inget genetiskt fel hos nån. Vi har två barn sedan tidigare och jag vettetusan hur jag klarat mig igenom allt detta utan dom ❤️ 

Stort grattis till dig, håller tummarna för att det går vägen den här gången. Vecka 9 är ju en bit påväg, jag är bara i v 6, snart v 7 😊🙏🏻 men det går framåt, vi tar en dag i taget.

Jag har som avvaktat att joina nån BF-grupp då jag knappt ens vågar tänka att jag är gravid än. Vill bara få höra att detta lilla liv är friskt, växer som det ska. Håller andan lite och försöker sysselsätta mig med massa annat så jag inte nojar ihjäl mig. 

5+5 ☺️ 

Jo det är så jag tänker, vi har gjort bort det värsta, borde inte hända igen och rent statistiskt vet jag att det är låg risk, men hjärnspökena kommer ibland ändå. Känner mig lugn just nu ändå, tror det kommer bli värst just dagarna då vi ska vänta på provsvar 🙄 Men det får vi ta då. Nu stundar ju dryga 5 veckors ledigt med mkt att se framemot så veckorna går nog snabbt nu 😅

Tack snälla Jag hoppas verkligen det ska gå fort fram tills att vi får besked vid RUL. Samt att vi ska få lugnande besked vid ultraljud på vägen dit. 

Tack för tipsen kring lågt blodtryck. Jag har ingen uppfattning om hur jag brukar ligga i blodtryck men jag känner mig fortfarande lite lätt i huvudet då och då just nu. Troligen pga av detta i kombination med graviditeten och ökad blodvolym etc. Är tacksam sålänge jag slipper va så yr som jag var ett par dagar där i v7. Jag är generellt väldigt dålig på att dricka vatten så det är något jag får tänka på! 

Får du nipt eller kommer du betala för det själv? Hoppas att dagarna kommer gå fort fram dit för dig ☺️

Ja här springs det på toa hela tiden, haha. Har semester men vaknar kl 05 av att behöva kissa och sen finns det ingen chans att somna om igen. 

Jag blir inte erbjuden något av det där jag bor då jag är för ung för det. Men jag tänker ändå fråga om jag kan få nipt iom min historia. Har samtal med bm nästa vecka och sambon hänger med då så vi kan va två som talar för hur vi vill ha det! Jag känner inte heller så mycket förtroende för kub, är rädd att det ska orsaka mer oro. 
Annars är jag lite inne på att betala för nipt ändå även om vi inte får det via vården. Känns jobbigt att vänta på provsvar för det dock ???? Ska höra vad bm rekommenderar med!