BF februari 2026 🌷

Hej!

Jag hittade den här tråden och hakar gärna på om jag får! Jag är 40 år och bor med man och tre barn (och hund och två katter). Äldsta sonen fyllde nyss 18 vilket känns helt sjukt! Sedan en som snart fyller 16 och en som är 12. Jag har längtat efter en liten till sedan de var små men behövde utbilda mig, bygga karriären, skaffa hus med fler rum. Efter flytten när vi kände oss redo kom nedgången 2022 och 2023 när det inte passade att gå ner i inkomst. Allt tog längre tid än jag föreställt mig.

Jag har haft två missed abortions sedan vi började försöka för ett år sedan men hoppas det ska gå vägen denna gång. Jag har fått crinone och jag tror det gjort susen, jag vet att det var min kropp och inte kromosomfel hos embryona som gjorde det gick snett tidigare eftersom båda MA gick till på samma sätt med en konstig febertopp som sammanföll med att de dött (en gång exakt på dagen; de kunde mäta embryots ålder när det slutade växa och det var exakt den dagen jag åkte till akuten för kände att något gått riktigt fel, även om det inte konstaterades förrän två veckor senare - vården borde lyssna mer på kvinnor för vi vet så mycket mer än de tror) och väldigt få symptom över lag.

Beräknad förlossning är 5-7 februari (apparna visar litet olika), hade iaf ägglossning och DTD på Norges nationaldag. Vi spånar på norska namn 😄 men kan bli något helt annat också. Det känns hoppfullt för känner mig gravid på alla sätt denna gång och har fått se den lill* på ultraljud i vecka 8. Man såg inte så mycket men ett glatt pickande hjärta såg vi! En stor lättnad. Innan dess mådde jag dåligt av stressen men lugn sedan dess. Ska göra NIPT om litet mer än en vecka, det är nästa milstolpe.

Hej igen!

Ledsen att jag gått under jorden efter att jag presenterade mig, fick en massa att ta tag i på jobbet som jag inte räknat med och hade ingen tid eller ork för något annat. Fick äntligen semester i fredags, så välbehövligt.

Jag är 11+3 idag och mår bra nu, illamåendet har släppt (känner bara av när jag dricker vatten på tom mage på morgonen). Men jag är så nojig för att bli för varm. Vårt hus blir så varmt på dagarna. Är det någon annan som oroar sig för värmen? Men det kan väl knappast vara någon fara, hur skulle något barn ens överlevt på sydligare breddgrader annars?

Jag gjorde NIPT för en vecka sedan 10+3, allt såg bra ut. Så skönt! Men jag är trots det nervös inför KUB-ultraljudet som jag ska göra om en vecka. Och jag nojar mig litet (även om jag försöker intala mig att det är osannolikt) för om mina NIPT-resultat kanske blandats ihop med någon annans  alltså tänk om man åter kunnat oroa sig lika lite som när man var 22 år och gravid..

Vi har berättat för barnen. De blev glada, särskilt yngste som drömt om att bli storebror i åratal. Vi har inte avslöjat könet för dem, jag tror de kanske tycker det är kul att tänka litet på möjligheterna själva först. Yngste har skrivit en lista med pojknamn och en med flicknamn  Plus jag själv har supersvårt att förstå att det är en tjej efter tre killar.. att ens få in det i mitt eget huvud!

Vi ska träffa svärföräldrarna nästa vecka (svårare att ruva på hemligheten på sommaren när man träffas mer intensivt), vi kommer berätta då. Kommer även berätta kön då, för det kommer göra dem ännu gladare (de har en son och vi har tre söner så svärmor kommer ju bli överlycklig). Jag har berättat för min mamma att jag är gravid, men hon vet också om missfallen så det är en annan sak. Svärföräldrarna vet inte ens om att vi försökt eller vad vi kämpat med. Jag kommer nog inte berätta kön för mina föräldrar om barnen inte råkar försäga sig, mamma är gammaldags och gillar nog bäst att bli överraskad. Men får se som sagt om det går att säga till vissa och andra inte, det är kanske en naiv tanke 

Tack ❤️ svårt att fatta! Blir skönt att få se den efter vecka 12 också när risken för missfall minskar. Barnmorskan sa det är bra att göra KUB ändå eftersom de ser över alla organ, inte bara letar efter kromosomavvikelser. Efter det känns det som på riktigt så man kanske kan berätta för alla och ta fram mammakläderna ☺️

Labbet är i Barcelona ser jag nu men förhoppningsvis stämmer allt även om det skickats så långt.. Det var de jag hittade som testade alla kromosomer och där man kunde göra viabilitetsultraljud samtidigt, hade även positiv erfarenhet av dem sedan tidigare och blev rekommenderad dem. Men det kan vara så att de bytt leverantör så hoppas allt är ok, det är ju inte billigt precis och de pengarna lägger man ju för att man räknar med att resultatet stämmer, det är ju hela syftet.. Jag lämnade provet måndag eftermiddag och fick svaret fredag lunch.
Tack! Vad skönt att det var ?falskt alarm? 😅 känner också allt blir så mycket mer viktigt det går rätt när man ska resa bort. Exempelvis reser vi bort dagen efter KUB så allt måste ju klaffa.

Förstår det där med längta efter att få en av varje (minst). Jag ville så gärna ha en tjej både med andra och tredje. Sedan har jag haft så mysigt med dem och det är verkligen inte ?samma grej? för att man får en till av samma kön, mina tre är så olika de kan bli 😂 men de har haft väldigt roligt tillsammans ändå. Och för att jag är familjens enda tjej har de alltid skämt bort mig, så jag har själv fått vara familjens prinsessa vilket inte är så illa. Det tänkte jag denna gång att jag visste jag skulle njuta lika mycket med denna även om det skulle inneburit att jag aldrig skulle fått en dotter som jag drömt om, för fler än fyra är inte planen. Jag var faktiskt helt inställd på en kille till för på min sida släkten finns numera 12 barnbarnsbarn till morföräldrarna och alla är killar. Tänkte något gör att det blir så, kan ju knappast vara slumpen. Jag hoppas du får det du vill, men oavsett blir det supermysigt och spännande!

Samma här med maten.. Inte det lättaste alltid när man äter med andra. Jag trodde exv man fick äta varmrökt lax så det har jag gjort en massa runt midsommar.

Hoppas ni får snabbt svar med ☺️

 

Jag har fått ta järn varje graviditet med sönerna men jag har känslig mage. För ett par år sedan tipsade en barnmorska mig om Sideral. Den kände jag inte att jag fick några negativa effekter av. Nu har jag inte hört att jag ska ta järn denna gång så inte börjat, kanske lyckats bygga upp depåerna med sideral senaste åren vilket i så fall är otroligt eftersom jag tidigare haft lågt järnvärde hela livet även som tonåring, så att något kan bli bättre när man är 40 är ju i så fall fantastiskt. Nu försöker jag äta babyspenat till alla måltider det passar till för att förebygga, så får vi se. Men Sideral har jag iaf haft bättre erfarenhet av!

Jag har haft problem med kronisk förstoppning efter någon infektion eller vad det nu var som hände 2021(ett år efter jag hade covid, vet inte om det hade med saken att göra). Under ett års tid ungefär (februari 2024-2025) klarade jag mig inte utan laxerande (musklerna i magen stod still så fibrer hjälpte inte). Trodde inte det skulle lösa sig men sedan fick jag Resolor på recept (som man inte ska ta som gravid). Tog sista tabletten dagen efter ägglossningen och sedan dess har magen peppar peppar gått nästan som en klocka! Så jag tror jag blev botad.. Jag tog laxerande en enda gång runt vecka 5 men annars har det fungerat nästan perfekt. Jag vill verkligen stödja magen att fungera på egen hand så just nu försöker jag reglera konsistensen genom att mixa dadlar i min varma choklad varje morgon, mängd efter behov men oftast blir det 4 st. Sedan äter jag en portion gröt till frukost och har i gojibär, en mogen banan, torkat plommon och torkad aprikos i. Hittills har det fungerat jättebra! Snart ska vi campa så då får jag kanske bara äta den torkade frukten som den är för enkelhets skull.

Är det någon som blivit av med illamåendet och sedan fått tillbaka det? Så skumt, mitt var borta i kanske 2 veckor och nu när jag gick in i vecka 13 kom det tillbaka. Inte varit med om att det varit borta så länge och sedan börjar igen tidigare, mer haft bättre och sämre dagar innan det försvann helt. Litet konstigt..

 

Välkommen, och grattis till sladdisen! Väntar också en sladdis, yngsta är 12 ☺️ hoppas du får må bra snart!

 

Är det Crinone som ni tar också? Jag har tagit en gång per dag (på morgonen) pga tidigare missfall där embryot dött efter en kortvarig febertopp utan andra symptom. Jag tror det är det som gjort susen för min del att det gått bra denna gång *peppar peppar*. Första läkaren sa lite löst att jag kunde sluta i vecka 8-9 utan ytterligare anvisningar så bokade tid med en annan läkare när det närmade sig. Hon sa att ny forskning råder en att fortsätta till och med vecka 15 och tyckte jag skulle göra det. Det är förstås skillnad om man använder det pga tidigare missfall. Det längsta jag sett när jag googlat är vecka 20, annars rekommenderas även 16 veckor. Vanligast verkar 12 veckor vara. Vet inte riktigt varför det är så olika men fortsätter alltså till och med vecka 15-16 tänkte jag. Har inte hört något om att trappa ner så vet inte hur, men funderar på att göra det om jag har några kvar. Vilka anvisningar har ni fått för att trappa ner?

Angående Omega3 äter jag MINAMI MorDHA för att den ska vara doserad och anpassad för gravida. Tyckte det verkade smidigt. Finns en annan också som jag sett som är särskilt för graviditet men den har folsyra och det blir ju dubbel dos om man även tar multivitamin för gravida så den kunde jag inte ta. 

Hej och grattis!

Vilken är den ?lilla? tråden? Jag är nyfiken på din resa eftersom jag är i din ålder och också väntar en sladdis ☺️ syskonen blir som du kanske sett tidigare i tråden 18, 16 och 13 (exakt samma BF som den gången, 5 februari 😮 men han valde att stanna inne en vecka extra; får se om den här tänker likadant 😁 det ligger i släkten att vara litet seg i starten).

Jag har haft ett par MA senaste året så jag brottas mest med min egen oro. Längtar så efter att kunna känna sparkar så man kan få regelbunden bekräftelse på att allt troligtvis är som det ska. Det känns som att om allt är ok med bebis hela vägen är jag världens lyckligaste och inga andra bekymmer finns. Bryr mig inte ens om längre att jag vantrivts på jobbet en lång period (iof lätt att tänka så på semestern). Nu i vecka 14 känns symptomen lindriga. Jag har reparerat bukväggen efter yngsta sonen, det har jag varit orolig för. Just nu oroar jag mig inte för det men det kan ju komma tillbaka senare. Misstänker jag kommer känna sparkar sent denna gång också pga det och pga att moderkakan är i framvägg.

Jag hoppas du känner glädje snart ❤️❤️