Varför borde elever från anpassad skola få studera på universitetet?

I teorin kan man absolut ändra på behörighetskraven och göra så att även de med godkända betyg från anpassat gymnasium kan vara behöriga till högskolestudier, och/eller att de som har gått sådant gymnasium får göra någon typ av prövning för att se om de har i alla fall en chans att klara av den kursen eller programmet de vill söka till. För jag ser väldigt liten poäng med att anta studenter till kurser/program som inte har förutsättningarna för att klara av de krav som ställs, det är ju därför vi har behörighetskrav från första början, och de med IF eller andra svårigheter ska inte vara undantagna sådana krav. 

Jag håller med dig när det kommer till grundskola och till viss del gymnasium. Dagens skola och hur man ser på lärande har skapat mycket elände. 

Men just universitetsstudier bygger mycket på teoretiskt lärande, det kommer man inte ifrån, även om det finns många utbildningar med inslag av praktik också (laborationer, VFU, fältstudier ...). Om man inte klarar av det, får man söka sig till andra eftergymnasiala utbildningar än universitet/högskola. 

Jag ser på IQ-test som jag ser på många av de analytiska test jag utför i mitt yrkesliv (är kemist), de ger inte en exakt och/eller komplett bild av det som testas, och de kan under vissa förutsättningar ge ett skevt eller felaktigt resultat. Och det måste jag vara medveten om när jag drar slutsatser och gör en bedömning utifrån dem. Det är dock inte samma sak som att det är helt irrelevanta och borde skrotas. Tvärtom. 

De flesta vet att en individs förmåga består av fler delar än den biten ett IQ-test mäter, det är just därför inte enbart IQ används som diagnoskriterie. Via andra tester kan man få en uppfattning om en individs andra förmågor, men resultatet av de testerna är ännu mer osäkra än ett IQ-test, då IQ är den enda del som går att mäta kvantitativt på ett någorlunda vetenskapligt sätt. 

Att använda IQ-test som en del av en helhetsbedömning är därför enligt min åsikt varken konstigt eller fel. Man ska dock, som alltid i vetenskapliga sammanhang, vara medveten om en metods fördelar, nackdelar och begränsningar. 

ki.se/en/research/popular-science-and-dialogue/spotlight-on/spotlight-on-healthy-ageing/why-a-higher-iq-means-a-longer-life

Oavsett hur "avancerat" det är så kostar varje student både pengar och andra resurser, och universiteten har i allmänhet tajta budgetar, och lärarna har inte direkt massa tid över att lägga på denna "lilla grupp". Eftersom det är skattepengar det handlar om, så kommer varje krona och reell tid som används till denna "lilla grupp", behöva tas från någon annan. 

Jag har inte skrivit någonstans i denna tråd att det skulle vara bortkastat att låta personer med IF plugga på högskolenivå. Det enda jag resonerat kring, är att dels kan det bli svårt för de med IF att klara av högre studier (det är liksom svårt för normalbegåvade) och dels så kostar det pengar.

Vad menar du? 

Dina inlägg är inte alltid så tydliga, det blir lätt så när man bara skriver korta, enkla meningar utan att utveckla eller förklara vad man menar. Men nu skrev du tillräckligt för att jag skulle förstå vad du menade med inlägget. 

Javisst är det stor skillnad på svårighetsgrad på kurserna, men alla kurser har behörighetskrav som finns där av en anledning. En person med IF som är precis på gränsen till normalbegåvad, kanske skulle kunna klara en kurs i något enklare ämne, men är det verkligen dessa kurser som personen som blir intervjuad i TS menar när hon säger att hon vill ha möjlighet att komma in på universitet?

Jag har redan skrivit att man kanske skulle låta personer som gått anpassad gymnasieskola göra någon typ av behörighetstest för högskola för att kunna göra en bedömning om de kan klara studierna eller inte. 

Och vem ska tillhandahålla och betala för detta stöd? 

Jag har jobbat som lärare på universitet, visserligen inom naturvetenskap och alltså inte med någon av dessa mystiska "enkla" kurserna, men jag har ändå ett hum om hur akademin funkar både från en students och en anställds perspektiv. Redan nu görs en del anpassningar för att även studenter med olika problematik ska kunna ta sig igenom kurser/program, men det finns en gräns både för vad man kan göra och för vad man bör göra. 

Säg att en person med inte så grav IF kan ta sig igenom en "enklare" kurs med mycket anpassningar och stort stöd. Är det värt den kostnaden för samhället att Anna eller Pelle med IF kan plugga dessa enstaka "enklare" kurser?

 

Det låter kanske fint när man säger, "hälsa, inkludering och demokrati", men det är ett tankefel att hävda att det för att ha ett sådant samhälle så måste alla individer få plugga vad de vill. "Inkludering" betyder inte att alla ska plugga på universitet, och likaså kan inte hälsan hänga på att man får göra vad man vill här i livet, ej heller demokratin. Nej, det är bara buzz words som egentligen inte är relevanta i detta sammanhang. 

Jepp, och det är denna ideologi som har gjort att vi idag har en skola med djupgående problem, där studieresultaten sjunker, hemmasittare ökar, och barnen psykiska hälsa försämras stadigt. 

Jag har inte skrivit någonstans att värdefullt=skatteintäkter.

Nu är du snubblande nära det logiska tankefelet moving the goalpost. Det var du som skrev att det handlade om en ideologisk inriktning, jag "radade upp" problem som uppstått när skolan följde denna ideologiska riktning, och nu försöker du deflekta tillbaka för att undvika argumenten mot denna ideologi. 

Mål till mig.