Han skriver ju inte vad som är intressant för honom utan det är du som tolkar det så. Jag intresserar mig för saker som handlar om människorns som sitter med vid bordet så att säga.

Jag känner igen det där så väldigt väl från mitt ena syskonbarn. Det ska malas i all oändlighet om personens intresse, svarar man så rinner svaret i stort sett bara av utan respons och hon maler vidare. Hon har alltid rätt och vet bäst också. Extremt dränerande längre stunder då kommunikationen bara förväntas gå åt ett håll; en som maler och en som ska lyssna. 

 

Då tycker jag att du ska träna lite på hur du uttrycker dig. ?Din sort?. Det var inte fint uttryck av dig. Det är ganska nervärderande att skriva så. Du kanske ska vara glad att din autism är så lätt att den inte märks, förutom genom att du har svårt för att uttrycka dig på ett trevligt sätt. Det finns många som har större problem med sin autism än vad du verkar ha. Din sista mening var mycket otrevligt skrivet och full av bevis på att du inte förstår att alla inte är lika lyckligt lottade, som du är. 

Hur skulle jag ens börja öva på mina socialskills när jag inte litar på någon? Jag släpper bara in folk en bit in i mitt liv.

Då tycker jag vi ska inrikta oss på DIN egoism eftersom du tydligen har ett så stort uppmärksamhetsbehov att du betraktar en annan persons funktionsnedsättning som egoism. Iofs brukar offerkofta vara svårbotat så det kanske trots allt är lättare att arbeta med ett autistiskt barn än med din inställning,

Personer med autism har svårt att känna vad andra känner i en situation. Ibland är det lättare för dem att känna med andra om den andre just upplever något liknande som de själva har upplevt.

Det betyder inte att de inte tycker om andra personer, de kan bli jätteledsna om någon de tycker mycket om är förtvivlad.  Men de har svårt att känna samma känsla som den andre.

Det innebär att den påtryckningsfaktor som ett kännande med andras känslor kan vara för dina beslut kan utebli.

Som ett exempel. Din partner bli besviken för att du går och tränar just den här kvällen och säger det till dig. Partnen vill ha närhet och bli tröstad just i kväll. 

Om du är autistisk kan du ha svårt att känna in partnens besvikelse och behov i din egen kropp. Du börjar istället fundera på hur ofta du har gått hemiftån och tränat under de sista veckorna. Räknar efter och tycker att det inte var så många gånger. Du saknar den inkännande känslan att känna samma känsla som partnen, men blir orolig av att partnen är missnöjd med dig. 

Det är lättare att inte vara centrerad på sig själv om man känner lite av partnens känsla i sin egen kropp (med hjälp av spegelneuroner).  Lättare att kompromissa då. 

Är du autistisk tycker du kanske att partnen är orättvis, du har ju faktiskt inte varit borta många kvällar på sistone!

Vi som inte är autistiska har alltså hjälp av vår spontana inlevelse med andras känslor när vi är i relationer. 

Kvinnor är mer socialt intresserade på gruppnivå, det betyder inte att de nödvändigtvis klarar att spontant känna in andras känslor bättre.

De funderar mer över sociala saker och kan logiskt tänka ut olika känslomässiga utfall för olika personer, i olika situationer.

Kvinnorna är duktigare på att samla ihop exempel till sitt "kartotek" över sociala situationer, tolkningar av situationerna och lämpligt eget agerande i situationen.
På grund av ett större socialt intresse.

De är av samma skäl mer intresserade av att göra som andra, just för att inte sticka ut socialt. Härmar andras beteende mer, ibland utan att veta riktigt vad det hela går ut på. Kan bli lite överdrivet. 

Empati består av spontant inkännande och av att tänka på andra och deras situation. Det sist nämnda kan föräldrarna hjälpa sitt barn med, men inte med inkännande-biten.

Det är just det som är en funktionsnedsättning. Det logiska tänkandet får inte riktigt samma tyngd i det egna beslutsfattandet, som om man klarar både inkännande och logiskt tänkande kring en situation.  

Inkännandet är spontant, känslomässigt och automatiskt, däremot kan du lära dig att tänka dig in i en annan människas situation. 

Ja, kvinnor är mer socialt intresserade, och det är därför kvinnor med autism också är mer socialt intresserade än män som har autism. Alltså sett på gruppnivå, det kan finnas personer som inte alls är som majoriteten inom sitt kön.