autism

Ja, så är det nog. Men tycker att det är svårt att få igång samtal om det som intresserar mig. Tycker inte heller om aft vara tyst så vill gärna vara med i konversationerna.

Ett intresse jag har är politik men är svårt att föra det på tal när folk hellre pratar om grannens systers husdjur. Mitt ex är social och lyckas ofta få in samtalet på intressanta saker men jag fattar inte hur han gör. 

Vi pratar inte om Gretas son som fick en dotter här om veckan eller om Göstas dåliga tänder, för det intresserar oss inte. _Vi pratar om det som är intressant för oss._ 

Så skriver han. Vad som är intressant för oss. 

Sitter Greta och Gösta med vid bordet eller inte? Vi kanske missförstår varandra då jag tolkade det som skvaller om folk som inte är närvarande, typ kallprat.

Du har fel. Det skiljer sig kraftigt mellan olika personer. Jag har läst mycket om autism och har lärt mig att det inte är lika enkelt längre att säga hur en person med autism är.

Du har fel. Det skiljer sig kraftigt mellan olika personer. Jag har läst mycket om autism och har lärt mig att det inte är lika enkelt längre att säga hur en person med autism är.

Finns inget att diskutera då jag inte har någon sådan egoism. Jag har förmågan att bry mig om andra människor. Det gäller att öva som sagt. Något som är fullt möjligt för en normalbegåvad som Freddie.

Dumheter från ditt håll. Det är inget fel på min inställning.

Jag har upplevt att du är ganska öppen om ditt liv. Du har berättat mycket om din dagliga verksamhet, din ersättning mm. Men du menar kanske att du har svårt IRL att släppa in människor i ditt liv?

Jag känner att jag behöver utveckla mitt svar, eftersom jag fick rätt så mycket respons. 

Jag gillar inte att kallprata ofta eller under en längre period, för jag upplever att folk ser igenom en, att man inte är genuint intresserad. Jag kan alltså prata lite allmänt men undviker gärna det om jag kan. Inte som att jag avbryter eller suckar, och jag går inte iväg, eller slutar lyssna om någon kallpratar med mig. Jag beter mig inte oartigt, men jag är sällan intresserad om jag inte känner personen väl, (fast då brukar vi förstås inte prata ytligt, utan ha mer givande konversationer). 

Precis som de flesta andra har jag oftast hittat vänner med liknande intressen. De behöver inte ha exakt samma intressen, men jag föredrar djupare samtal om olika ämnen, inte väder, barn, andras relationer, andras jobb (som jag inte känner), smink och sociala medier m.m. Jag hänger inte med i sånt, jag känner mig falsk, ointresserad och har inget att komma med. Detta får jag trots allt stå ut med under studier/ jobb. Jag är dock inte genuint intresserad, och försöker undvika det så mycket jag kan.

Nu orkar jag sällan upprätthålla vänskap ändå, eftersom de flesta vill träffas ofta. Jag som är rätt introvert känner mig dränerad om det blir för mycket. Det är trist att det är så, jag önskar jag fick energi av att socialisera, som de extroverta får. Samtidigt så mår jag å andra sidan inte lika dåligt av att vara ensam. Men det finns dagar och perioder, som jag kan känna en liten saknad av att ha en riktig vän.

Jag har mest dragit till mig extroverta människor, vilket kanske är problemet. 

Däremot är del fel av folk att dra alla med autism över en kam för att vara egoistiska. Jag definierar inte alla autister. Är alla ?friska? människor likadana?

En person med autism har förmåga att tycka mycket om några andra personer. Men ofta har personen inte lika stort behov av att umgås eller blir trött av det.

Har också svårt att känna sig in i andras situation, och kan därför upplevas som egoistisk. 

Även svårigheter med att känna in hur någon annan reagerar på vad de själva säger, kan därför upplevas som klumpig i sociala sammanhang. 

Har ofta en övertro till att lita på vad folk säger och missar när folk uttrycker något på ett annat sätt än språkligt. 

Har ofta svårt att göra sig en komplett bild av någon annan, smälta ihop all information om den till en helhet. Det kan bli inkomplett eller onyanserat när de inte förstår undermeningar och inte ser hela personen i sitt sociala sammanhang.

Ofta är det lättare för personer med autism att umgås med andra som har diagnosen eller har drag av den. 

Det är inte så konstigt heller Freddie för i ärlighetens namn pratar vi ofta ganska konstigt om man tänker på det (menar oss utan AST) men vi reflekterar sällan över det själva eftersom vi ?kommer undan? med det då vi oftast blir förstådda. Och i de fall vi inte blir förstådda är det ovanligt att någon är modig nog att fråga ?hur menar du?. De flesta jag träffat från typ högstadiet och uppåt brukar ha strategier för det, exempelvis bara le eller skratta och hålla med. Ofta är de så duktiga på det att vi inte märker något också. 

Uppenbarligen någon som lägger mycket tid på mig också med tanke på hur snabbt reaktionen kommer. Det är ju smickrande att någon lägger sån energi på att läsa och reagera på allt jag skriver 😄