autism

Jag håller med. 
Har väldigt svårt att medverka i ett samtal som inte intresserar mig. För jag har stora svårigheter att låtsas vara intresserad. Har svårt för den falskheten.

Jag har däremot inte så stora svårigheter att socialisera med folk inom vissa gränser, under hundpromenader etc, vilket gör att jag har fått mycket kontakter. Problemet är att jag aldrig orkar upprätthålla dem. eftersom jag är introvert. Jag kan anstränga mig, men sällan under för lång tid.

Alla är vi lika men ändå olika, även vi med autism. 

Ett svar till A också;
Politik är ett intressant ämne, men ett ämne många undviker eftersom det skapar starka känslor vilket kan resultera i för hetsiga debatter. Det är inte sällan så att folk som till och med känner varandra kan ha svårt att diskutera politik. Särskilt om de står på helt olika sidor.

Nej, kanske inte för dig. Men för mig. Jag kan inte låtsas lika bra som många andra. De som inte låtsas är antagligen intresserade på riktigt.

Jag vet att även vissa personer som inte har autism också har svårt för kallprat. Även om de med autism kanske har det ännu svårare.

Kallprat kan innebära allt från att prata med en okänd granne i trappan, kassörskan i affären, nya arbetskamrater. Som man ännu inte hunnit börja bry sig om på riktigt. Vissa av de kommer man behöva kallprata med fast man kanske inte ens tycker om de som personer.

Jag känner att jag behöver utveckla mitt svar, eftersom jag fick rätt så mycket respons. 

Jag gillar inte att kallprata ofta eller under en längre period, för jag upplever att folk ser igenom en, att man inte är genuint intresserad. Jag kan alltså prata lite allmänt men undviker gärna det om jag kan. Inte som att jag avbryter eller suckar, och jag går inte iväg, eller slutar lyssna om någon kallpratar med mig. Jag beter mig inte oartigt, men jag är sällan intresserad om jag inte känner personen väl, (fast då brukar vi förstås inte prata ytligt, utan ha mer givande konversationer). 

Precis som de flesta andra har jag oftast hittat vänner med liknande intressen. De behöver inte ha exakt samma intressen, men jag föredrar djupare samtal om olika ämnen, inte väder, barn, andras relationer, andras jobb (som jag inte känner), smink och sociala medier m.m. Jag hänger inte med i sånt, jag känner mig falsk, ointresserad och har inget att komma med. Detta får jag trots allt stå ut med under studier/ jobb. Jag är dock inte genuint intresserad, och försöker undvika det så mycket jag kan.

Nu orkar jag sällan upprätthålla vänskap ändå, eftersom de flesta vill träffas ofta. Jag som är rätt introvert känner mig dränerad om det blir för mycket. Det är trist att det är så, jag önskar jag fick energi av att socialisera, som de extroverta får. Samtidigt så mår jag å andra sidan inte lika dåligt av att vara ensam. Men det finns dagar och perioder, som jag kan känna en liten saknad av att ha en riktig vän.

Jag har mest dragit till mig extroverta människor, vilket kanske är problemet. 

Däremot är del fel av folk att dra alla med autism över en kam för att vara egoistiska. Jag definierar inte alla autister. Är alla ?friska? människor likadana?