autism

Jag har märkt att vi med autism pratar om det som är nödvändigt. Vi pratar inte om Gretas son som fick en dotter här om veckan eller om Göstas dåliga tänder, för det intresserar oss inte. Vi pratar om det som är intressant för oss. 

Rätta mig om jag har fel.

Man bygger relationer genom en dynamisk konversation från kallprat till djupare tankar.

Om det bara var det ena eller andra, så blir det kantigt och märkligt, eller för djupt kontra ytligt.

Jag känner själv att jag har autistiska drag, men ju mer jag lär mig av detta, desto bättre flyter relationer och konversationer på bra.

Jo, det är en balans det där, tycker jag. 

Tyvärr är det en del autister som tänker på ditt mycket egoistiska sätt ja. Att allt bara ska handla om ert eget intresse och inte om att försöka intressera sig för andra människor och deras situation. 

Det finns en anledning till att jag gärna inte vill avslöja min egen autism för folk och det beror just på att personer av din sort kastar en stor mörk skugga över oss alla och ger människor med autism ett dåligt rykte. 

Vi pratar helt enkelt om det som ger energi och ett sammanhang. Jag lever i en familj med några neurotypiska och några med NPF. våra konversationer ser väldigt olika ut beroende på vilka som sitter vid bordet, vi vuxna anpassar till förmåga och ålder. 11-åringen som är mitt i en autismutredning med tydliga drag av autism, har svårt att hålla tråden när flera pratar samtidigt och fungerar bäst när det är en förälder som pratar med hen. När vi är flera och vardagspratar om något som hände i skolan eller någon konflikt som någon har, så får de andra sin sociala förmåga tillgodosedd.

Personer med autism kanske inte ser något syfte med det som vi neurotypiska vill prata om och tvärtom såklart. I en neurotypisk värld kan jag till exempel ge råd och tips till mina barn om hur de ska kunna hantera sociala relationer med kompisar, hur de ska göra första dagen på sommarjobbet och varför Gösta pratar så ostrukturerat. Allt detta bildar flera små delar som bildar ett sammanhang. Det KAN vara relevant att Gösta har dåliga tänder och därmed pratar otydligt och för många är det viktigt att veta för att förstå ett annat sammanhang. Att fortsätta utveckla sin sociala förmåga är viktigt oavsett om man har autism eller inte. 

Nej, jag utgick efter det svar jag citerade från Freddie K och han var mer än tydlig med sitt egoistiska tankesätt. Läs hans första svar i denna tråd igen om något är otydligt.

Jag känner igen det där så väldigt väl från mitt ena syskonbarn. Det ska malas i all oändlighet om personens intresse, svarar man så rinner svaret i stort sett bara av utan respons och hon maler vidare. Hon har alltid rätt och vet bäst också. Extremt dränerande längre stunder då kommunikationen bara förväntas gå åt ett håll; en som maler och en som ska lyssna. 

 

Vi pratar inte om Gretas son som fick en dotter här om veckan eller om Göstas dåliga tänder, för det intresserar oss inte. _Vi pratar om det som är intressant för oss._ 

Så skriver han. Vad som är intressant för oss. 

Ja just det. Specialintressen är ju ganska vanligt att se bland personer med autism. Och ja, det du beskriver är en envägskommunikation. Samtal där den andre personen bara ska ha som uppgift att lyssna och ev. bekräfta den malande parten. Det är lätt att känna sig överflödig bland såna typer.