Anonym (L) skrev 2025-06-09 13:51:55 följande:
Jag är en "social autist", dvs jag är intresserad av människor/personer. Säkert spelar ADHD in (utreds just nu) för jag får ofta höra att jag är en väldigt animerad och engagerad berättare. Men jag saknar totalt förmågan att läsa av samtalet i stunden. I efterhand ser jag hur tydligt som helst att "där höll jag visst en halvtimmes monolog om min okända syster som dök upp förra sommaren" för en av de andra föräldrarna medan femåringen spelade fotboll. Tror inte jag pratat med människan innan. Hen var troligtvis neurotypisk för hen nickade och verkade intresserad.
Jag umgås mest med andra neurodiversa personer, och de avbryter mig eller ber mig komma till saken (vilket jag är helt okej med). Många tycker jag blir för personlig snabbt, men för mig är det varken jobbigt eller personligt att min pappa låg med en kvinna för 50 år sedan, långt innan han träffade min mamma. Däremot skall det extremt mycket till för att få mig att visa mig sårbar eller göra något jag är osäker på. Jag behöver tänka igenom alla möjliga utfall innan, och när jag fattar beslut tror många jag är impulsiv, för de har inte hört ett ljud om det innan, fast det kan ha föregåtts av månader av avvägningar.
Precis som jag alltid försöker berätta varje bakgrund och detalj, så uppskattar jag när någon som berättar om något ger alla detaljer. Jag hatar när de säger "fråga om ni undrar något" för hur ska jag kunna veta vad jag inte vet och kunna fråga om det?
 
 Jag har aldrig velat vara som alla andra, jag har bara velat bli accepterad/lämnad ifred så som jag är. Jag kan passera för normal i många situationer, för när autismen i mig inte orkar, då får adhdn fritt spelrum och den delen av mig är social och gillar kaos. Jag är inte jätteimponerad över den sidan hos mig själv och föredrar autismens stabilitet och trygghet. Jag vet liksom var jag har mig själv när autisten styr, när adhdn tar över rodret kan jag inte förutspå om mina förberedelser kommer räcka till eller det hittas på nya, tidigare otänkta, sidospår.
Såå klockrent! Jag kunde såklart bara givit tummen upp men ville skicka med några ord bakom den tummen. Det du förklarar stämmer så bra med vad som ofta händer när barn medicineras för ADHD och sedan blir väldigt autistiska. Det har jag alltid tolkat som att ADHD har dominerat och när den medicineras visar sig autismen (som hela tiden funnits där) tydligare. Jag syftar för tydlighets skull på de med dubbel diagnos.